Vissa offentliga konstverk har man sett så ofta att de blivit självklara och man ser dem inte  riktigt längre. Det blir lite som med tavlorna hemma på väggen eller det egna ansiktet i spegeln, alldeles för bekant. Detta kan man knappast säga om Marmorlyran, frammejslad av skulptören Staffan Nihlén, som står vid Stadsbiblioteket alldeles intill parken. Dels är verket ganska nytt (2007) och dels står det lite undanskymt tycker jag. Marmorlyran, som är till minne av Hjalmar Gullberg, anspelar med sina fem grekiska pelare på diktarens berömda Vid Kap Sunion ur Kärlek i tjugonde seklet. Det känns inte helt självklart vad verket anspelar på så Konstkompassen kom för min del till användning igen. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, den där kompassen är bra att ha i mobilen och jag använder den ofta när jag vill återupptäcka den offentliga utsmyckningen.

Vid Kap Sunion
Detta är havet, ungdomskällan,
Venus’ vagga och Sapfos grav.
Spegelblankare såg du sällan
Medelhavet, havens hav.

Lyft som en lyra mot arkipelagen
skimrar Poseidontemplets ruin.
Pelarraden, solskenstvagen,
spelar den eviga havsmelodin.

Seglande gäst på förbifärden,
lyssna till marmorlyrans musik!
Full av ruiner finner du världen.
Ingen i skönhet är denna lik.

Ej mer jublas det här och klagas
inför havsgudens altarbord
Nio pelare blott är hans sagas
ännu bevarade minnesord.

Måtte det verk du i mänskors vimmel
skapar från morgon- till aftonglöd,
stå som en lyra mot tidens himmel,
sedan du själv och din gud är död!