Augusta Kloo (1862-1947) omgiven av sina skyddslingar 1942. Foto – Otto Ohm
Jultider får mig att tänka på Inga-Lill, en julklappsdocka som blev inlagd hos dockdoktorn Augusta Kloo på Södergatan i slutet av 50-talet. Egentligen var det inte Augusta Kloo som behandlade Inga-Lill utan hennes efterträdare Marta Lundström som tog över efter Augustas död 1947. Marta drev butiken vidare under namnet Augusta Kloos efterträdare.
Inga-Lill, en mörkögd blunddocka, förlorade helt plötsligt synen och det skedde på en söndag. Fråga mig inte varför jag minns just veckodagen när jag inte har en aning om hur det gick till när Inga-Lills ögon for in i hennes huvud. Plötsligt låg hon där och stirrade med två svarta hål. Mina föräldrar hade en teori om hur detta gått till, men den förnekade jag bestämt. Hur som helst fick Inga-Lill synen tillbaka med hjälp av Augustas efterträdare, men när hon seende kom hem igen fick jag veta att om hon förlorade synen en gång till, så fanns inget mer att göra. Följden blev att Ulla, en docka som varken kunde blinka eller blunda, kom till heders igen och Inga-Lill fick sitta där och titta … Augusta Kloo förknippade jag sedan med något vitrockat och strängt och som egentligen var skulden till alltihop. ; ) Att det kunde vara så att dockor som tålde hårda tag var mera lämpade för mig hade jag aldrig en tanke på.
Det tar sin lilla tid att komma till insikt ibland och jag slöt faktiskt med tiden en inre fred med Augusta Kloos efterträdare på Södergatan 7a i Malmö. Kanske var det ändå så att jag testade vad de där blundögonen kunde tåla …
Inga-Lill
Fin och berörande historia! Föräldrarnas teori vill man gärna ta del av….
Framgår av slutet … 🙂
Ja, det ser jag nu…. 😉
Så roligt att läsa om detta! Själv hade jag en docka som hette Gretchen. Hon hade äkta människohår och vi var hos Augusta och fick lagat blessyrer i ansiktet. Tyvärr fick Gretchen löss i håret (äkta människohår, som man ju idag kan undra var det kom ifrån) och fick slängas.
Bodde i Lund 1948-55 och hade morföräldrar i Malmö.
Karin (numera Göteborg)
Hej Karin i Göteborg! Så roligt att du ville berätta! Trots Augustas insatser slutade det inte så bra för våra dockor. Gretchen fick löss och slängdes och Inga-lill blev efter ögonbehandling inte riktigt densamma, men de är väl bevarade i våra minnen. 🙂
Synd att dockan slängdes. Lössen klarar ju inte sig utan blod. Men löss får alla att börja klia sig. Bara man hör ordet löss. ?
Det börjar klia … 🙂
Tack , min Kariin blev stelopererad i sina ögon.!! Men i mitt minne låg Augustas på Skomakaregatan – snett emot Högstedts papper…?
Stackars Karin! Har du henne kvar? Själv var jag inte med när min docka lämnades för reparation, men jag har aldrig hört annat än Södergatan. Tänkte göra att nytt inlägg om Augusta Kloo lite längre fram och hittar kanske en liten filial då. Vi får se! 🙂