Nygift och kommen från landet (Limhamn) : ) blev Andréegatan i Rörsjöstaden första egna adressen. Boendet var inte stort och utsikt inåt gården, men vad gjorde det? Precis som idag var det då väldigt ont om lägenhter i de större städerna. Jag hade som ung en ambition att komma så nära Gustav Adolfs torg som möjligt och då kan man inte säga att detta var en tokig början. Lyckades i det närmaste, men det var längre fram i tiden.

 Sedan några år är jag tillbaka i Rörsjöstaden och mina 70-talskvarter och det förvånar mig hur lite av bebyggelsen jag registrerade då, men nu funderar jag jämt över när, var och hur. Ändå har jag nog omedvetet lagt märke till bebyggelsen eftersom jag, som då bodde på nubildens vänstra sida, nu har ett så starkt minne av husen på högra sidan. Jag hade väl mycket annat för mig då ; ) och husen puttades väl in i en någon fil för framtida bruk. Idag kan jag ju se skillnad på vänster och höger och ser att husen till vänster vittnar om tiden före första världskriget och de till höger därefter. Byggboomen i Rörsjöstaden, såväl som på andra ställen, avstannade klart under denna tid och tog fart igen på 1920-talet, men då med nya och stramare arkitekturideal som stod i kontrast till de äldre jugendhusen med sina rikt ornamenterade fasader. Just här, på Andréegatan är detta väldigt tydligt. Bilden nedan visar Andréegatan omkring 1910 och vi ser en bit av tomten, i kvarteret Thora, som fick ligga obebyggd fram till slutet av 1920-talet.

 När jag nu ändå är personlig kan jag ju också passa på att erkänna att jag inte har något minne alls av Dahlgrenska stiftelsen, det vackra huset till höger i bilden ovan, som låg på hörnet Kungsgatan och Exercisgatan. Stiftelsen revs 1978 så det går inte att prata bort och nu när jag äntligen ser den, så är den borta, men staketet finns kvar …