… har Åke Arenhill skrivit en sång som börjar så här: Bakgårdar, bakgårdar – glada som gravvårdar var våra bakgårdar och resonerar kring texten i boken Arenhill, skriven av Torbjörn Flygt, Jan Hemmel, Finn Nyebölle, Carolina Slderholm med bildtexter och kommentarer av Arenhill själv: Kanske en överdrift, men tjugotalet var grått och torftigt. Detta förhållande stimulerade naturligtvis barnens fantasi och lekar. Några färgade fjädrar kunde raskt förflytta oss från kullerstensgården till Klippiga bergen …
Så typiskt Arenhill, alltid ett både ock och en dörr på glänt. ; )
Ingen önskar väl de torftiga bakgårdarna tillbaka, men dagens bakgårdar är ju så tillrättalagda. De är Klippiga bergen direkt! Ungarna får väl sticka någon annanstans där de med hjälp av egna fantasin kan förflytta sig till andra spännande platser.
Bilden, en gårdsinteriör från Fricksgatan 2, är en gouache målad av Åke Waldemar Holm och den finns i Malmö Museers ägo.