… serien på SVT som utspelar sig i början av 1900-talet när den rekorderliga överklasskvinnan Friman söker upp sin bror för att få sin del av fadersarvet. Hon får ingenting av pengarna som hon tänkt använda för att väcka idén om kvinnlig rösträtt. Men det stoppar henne inte. Tillsammans med en handfull andra kvinnor startar hon en kooperation för billigare och bättre livsmedel, som genast motarbetas av den etablerade dagligvaruhandeln.
I jul kan vi se den tredje säsongen av serien som handlar om Britta, en ung kvinna från landet, som blir utnyttjad och därefter felaktigt registrerad som prostituerad. Fröken Friman och company ger sig i spetsen för att ta itu med de förhållanden som stadens prostituerade lever under och försöker samtidigt hjälpa Britta.
Serien får mig att tänka på kvinnorna på Humlegatan i Malmö dit jaktlystna män vid den aktuella tiden drog sig för en stunds kvinnligt sällskap. Just den gatan hade ett speciellt rykte om sig att vara en gata där de kvinnor som sannerligen inte hade det lätt i livet hade sin hemvist. Det fanns prostituerade även på andra håll i Malmö, till exempel Västergatan, Norra Vallgatan och Ostindiefararegatan. Kloka män hade för trygghets skull inrättat en speciell besiktningsbyrå där de prostituerade skulle infinna sig var fjortonde dag för kontroll av veneriska sjukdomar. Om kvinnorna inte infann sig var risken stor att de blev åtalade för lösdriveri och straffet blev oftast en vistelse på en tvångsarbetsanstalt, för Malmökvinnorna oftast anstalten i Landskrona. Om besiktning av manliga prostituerade nämns ingenting i litteraturen och det beror väl på att jämställdheten ännu inte var inte uppfunnen.
Fröken Frimans krig är en serie som är läckert förpackad och lätt att bli förtjust i, men den känns ändå rätt långt ifrån den verklighet som dåtidens fattiga kvinnor levde under, och fattiga var ju de flesta. Jag ser ändå fram emot en fortsättning av fröken Frimans krig. Den tredje och nu aktuella säsongen av serien, liksom de två tidigare, finns tillgängliga på SVTplay.