… och funderat över bloggåret som gick. Har letat lösa trådar och hittade till min glädje inte särskilt många, om ens någon. Det skulle vara Ida Malmström då förstås, men det är på gång med hjälp utifrån. Väldigt många inlägg är okategoriserade och det där får jag försöka råda bot på med nya fack, det gäller bara att benämna dem på lämpligt sätt. Eftersom jag ofta plockar bilder från bildgalleriet blir inläggen väldigt spridda, beroende på var och vad bilden visar av stan. Det känns som ett måste att inemellan kommentera och tänka högt om bilderna. Att bara banka in nytt i galleriet utan att få reflektera känns inte bra. Det vore nästan respektlöst!  1234s Malmö, Södra Förstadsgatan med folk, hus och spårvagn omkring 1910 måste varvas med mera fakta och funderingar än så ibland, och för det ändamålet är bloggen viktig. Det är väl i stort sett vad jag sysslat med under bloggtiden, blandat med Malmö nu och vad som är på gång inom mitt område i stan. Gästbloggarna som generöst delar med sig av sig av sin historia i Malmö är och har varit så berikande. Jag är glad och tacksam och kan berätta att det ligger nya inlägg i röret …   

Även om jag är nöjd med bloggåret som gick så vill jag i fortsättningen försöka stanna lite längre i vissa områden, platser eller händelser. På mitt vis! Bilden och tiden ovan till exempel har jag länge funderat över och velat gå in i … Den är tagen från Stora Nygatan ner mot Rörsjögatan eller Gasverksgatan år 1900. För mig känns den dimmig och det beror klart på att den är gammal och sliten, men östra gamla staden är faktiskt lite dimmig för mig. Att stora delar av Malmös fattigaste befolkning bodde här vet jag, men jag vill veta mer och tänker därför knacka på, dröja kvar och förhoppningsvis få svar på en del av mina funderingar. 

Har i helgerna som gått läst Alice Lyttkens Leva om sitt liv, första och andra boken. Alice som var Malmöläkaren Johan Cronquists dotter berättar i första delen om sin barndom och ungdom. Mycket är känt, men innehållet ger mig ändå en igenkännandets glädje. Förvånande är att när jag nyligen läste första delen för tredje gången (många år mellan varje gång) tycker jag mig hitta något nytt. Det har väl knappast tillkommit något i boken, men förändringen beror säkert på min egen fortsatta resa bland gamla bilder och där tillhörande Malmöhistoria och på något sätt verifierar boken det jag tagit till mig i mellantiden. Alice var under sin levnad en väldigt produktiv författare, men det är just Leva om sitt liv som jag fäst mig vid. Jag berättar detta för att beskriva något av den resa/resor alla dessa bilder utmanar mig till att göra. Det är resor som kräver sitt, men som stimulerar och engagerar. Trots att jag aldrig kommer fram (det gör man inte när man tittar bakåt) – kommer jag framåt!