Än såg jag blommor, än var ej all grönska tagen,
än fanns det något över till en höstbukett,
och solen som gör långa skuggor mitt på dagen
i sen september, bredde ut sitt skimmer lätt,
och skuggan ritade på marken av de glesa
kastanjeträdens grenverk som en bild i kol.
Det var som i en gård vars ägare skall resa
från allt han haft omkring sig mot ett ovisst mål.

Han står och ser sig om, farväl är svårt att säga,
fast skjutsen väntar och han vet vad klockan slår. 
Så tycktes nära mig en ande överväga
var möjlighet att stanna kvar bland träd och snår
och dock först: ’Här sker en förändring: Löven multna
ju snart och rosten härjar grön ligusterhäck.
Snart komma svarta kråkor hit och skrika svultna.
Jag måste fly i dag i sus av fågelsträck.’

September ur Hjalmar Gullbergs första diktsamling
I en främmande stad utgiven 1927.

Jag tycker om september, både månaden och dikten.
Lite vemod och eftertanke …
Om inte det här gamla vykortet redan vore fullskrivet
hade jag nog skrivit ner dikten och skickat till någon
när och kär, men på det här sättet får fler läsa.
Njut av september!