Det här tidningsklippet uppklistrat på ett stycke blommig kartong låg i kuvertet Potatisåkern. Den här gången har Bertil Johansson med kollega flyttat sig från Potatisåkern till Albinsros ägor för att sälja grönkål. Klippet tar mig tillbaka i tiden, jag blir tio igen och ser framför mig den frusna grönkålen i barndomens trädgårdsland. Minns att jag var så fascinerad över att det kunde bli en sådan god soppa av de frusna och lite skabbiga bladen. Vill minnas att det även fanns morötter i soppan, men det var ingen grötig massa utan en klar soppa. Grönkålsoppe-
dagen inföll alltid runt luciatiden så grönkål för mig är evigt förbundet med lucia, jul och glada förväntningar som den här lite slitna och skrynkliga bilden kommer väldigt nära. Ett glädjeklipp! I morgon är det lucia, men jag vågar mig inte på någon soppa för jag vill absolut inte bli besviken. ; )

Jag funderar lite över tidningstexten Tog julmaten slut? En sådan fråga hade inte ställts i modern tid så jag undrar om det inte kan det vara någon av 40-talets krigsvintrar?

Jag ställde frågan vidare till bilddonatorn Beryl Wedmo som tippade att hennes far Bertil Johansson (till vänster i bild) var cirka tjugo år vid tillfället och bilden bör därför vara tagen i slutet av 40-talet. Alltså inte under någon av 40-talets krigsvintrar som jag tidigare trodde. Mannen till höger i bild, Simonsson, arrenderade då Potatisåkern, ett arrende som senare övertogs av Bertil och hans fru Tordis. Beryl berättade vidare att familjens eget namn på sin älskade potatisåker var Lusten!!

När vårsolen kommer tar Beryl och jag med oss resterande bilder och ger oss ut på åkern och hon ska då få berätta vidare om Lusten. 

Tidigare inlägg om gamla Potatisåkern hittar du här: Potatisåkern