… förnekar sig verkligen inte, men just nu är det lite kämpigt. Jag tänker börja med solfjäder och ”lånar” därför denna vackra svalkare från Helsingborgs museum. Den har tillhört fru Bergencreutz, men hon lär inte ha någon nytta av den längre. Sedan tar jag lite paus.

Jo, förresten, har ni tänkt på att solfjädern genom tiderna inte bara använts för att ge svalka? Jag läste på och kom fram till följande:
Var solfjädern ursprungligen kom ifrån är väl osäkert, men den kom i alla fall till Frankrike på 1500-talet och sedan vidare till andra länder i Europa. Den var då som en vippa med strutsfjädrar. Mot slutet av samma århundrade infördes den veckade solfjädern från Kina och Japan som kopierades i Europa. Det blev den slutgiltiga formen på solfjädern. 

Under rokokotiden var en solfjäder höjden av lyx. Spröten och ytterskivorna var ofta gjorda av elfenben, pärlemor och guld. På pappret eller sidenet fanns handmålade blommor, landskap, amoriner, nymfer, herdar och herdinnor. Bruket av solfjäder var i allmänhet för de högre stånden, utom i Spanien där också kvinnorna ur de lägre klasserna bar solfjäder.

Förutom att ge svalka gav den skydd åt den blyga eftersom det fanns ett system som man meddelade sig med sin älskare om tider och platser för möten. Solfjädern var helt enkelt som klippt och skuren för flirten eller flörten om ni så vill. Tre vift betydde kanske klockan tre och flera snabba vift betydde kanske nu generar du mig!. Den var också bra att ha om man inte visste var man skulle göra av händerna och den fanns alltid nära till hands fäst vid ett skärp med kedja eller snöre. Män kunde också ha solfjäder, men det var oftast så kallade petit-maitre, det vill säga snobbar/modesprättar, som bar dem. Det finns gott om bilder av Malmökvinnor från förr bärande solfjäder, men om de svalkar sig med dem eller flirtar framgår inte riktigt. 

Allt detta innebär att jag kan använda solfjädern även när sommaren börjar säga nej, men då får jag nog skaffa mig en med ett lite häftigare mönster. ; )

Paus var det, ja …