Stannar hos Cecilia på Majorsgatan 8 ett tag till. Hon är säkert städslad/anställd på ett år så det är ingen brådska. Studerar nu Majorsgatan från Drottninggatan eller rättare sagt från Södra Promenaden för det var på andra sidan kanalen som fotograf Sharengrad stod när han tog bilden. Ser att det ännu finns en obebyggd tomt på Majorsgatan och det måste vara nummer 4. Tittade lite i brandförsäkringsvillkoren gällande nummer 8 och det stämmer att huset var nybyggt när Cecilia anlände till Malmö. Det byggdes 1875-76 och försäkrades i januari 1877. Tomten No Xl inom qvarteret No 2 uti f.k. Rörsjömarken … En trevånings-byggnad sammanstötande till grannarnas hur i norr och söder. 

Med den bakgrund i lanthushåll som Cecilia hade var det nog lätt för henne att få arbete i stan. Fru Petersson visste nog vad hon gjorde. Trots att huset var nytt fanns ännu inget vatten indraget, men i bästa fall fanns det en pump på gården. Om inte, fick Cecilia ta spannarna och gå till Södra Förstadsgatan eller Gustav Adolfs torg där närmast belägna pumpar fanns. Förbättringar gällande vattenfrågan för den växande Malmöbefolkningen var i full gång, men ännu var man inte framme och det skulle dröja innan alla hushåll kunde få vatten till potatiskoket eller annat genom att skruva på en kran. I köket fanns enligt försäkringsvillkoren en järnspis och det var där Cecilia tillredde maten för elva personer, sig själv inkluderad. Hur järnspisen såg ut vet jag inte, men troligtvis bakades det också i den. Sedan måste det ju diskas och för det krävdes varmt vatten på järnspisen. Jag tror inte att gas fanns indragen och då gällde det ju att det fanns ved, kol eller koks till hands. Redan nu kan vi ju förstå att Cecilia och andra Malmöpigor vid denna tid inte sprang med stärkt vitt förkläde och dammvippa hela dagarna och neg hit och dit. Nej, fru Petersson fick nog också ta ett tag såvida det inte fanns någon springflicka att tillkalla då och då. Så har vi tvätten, oftast stortvätt antar jag, och det står faktiskt inget om tvättstuga i försäkringsvillkoren, men jag har svårt att tänka mig att det inte fanns en tvättstuga på husets gård. Om inte fru Petersson hjälpte till med tvätten kom förmodligen en tvättgumma till Cecilias hjälp, vilket inte alls var ovanligt i de bättre bemedlade hushållen. 

Jag undrar vilket utrymme Cecilia hade för sig själv i bostaden. Kanske låg hon i köket eller i en liten pigkammare intill köket. Hon skrev säkert ofta skrev hem till Tirup och berättade om sin vardag i Malmö. Hon skrev om hur hon mådde, om sitt arbete, om familjen och om vad som hände i Malmö. Det fanns ännu ingen hästspårvagn att berätta om, men om Latinskolan på Amiralsgatan som färdigställdes 1878 skrev hon säkert. Tänk att varken S:t Pauli kyrka eller Tekniska läroverket (Pauliskolan) fanns då och ändå känns Cecilia så nära i tiden. De flesta hus i kvarteret Brita byggdes vid samma tid så trots att bilden nedan är tagen senare (runt 1890),  så bör det ha varit ungefär så det såg ut när Cecilia betraktade sitt bostadskvarter från byggarbetsplatsen vid Latinskolan.

Kvarteret Brita på hörnet Amiralsgatan och Kungsgatan. Fotograf C.V. Roikjer

Att följa Cecilia och hennes liv väcker hela tiden nya frågor. Frågor som låter mig förstå hur lite jag egentligen vet om hur det var att leva på hennes tid. Idag har jag letat i Vattenledningsverkets historia 1858-1980, men även fräschat upp mina kunskaper kring belysningen i Malmö stad runt 1880. Jag kan tala om att det fortfarande var ganska mörkt. Cecilia gör mig klokare!

Fortsättning följer …
Tidigare inlägg om Cecilia hittar du här: Cecilia Ahlström