Har ni tänkt på hur gamla bilder av människor, platser och händelser ökat på sociala medier? Jag tror att vi i hotfulla tider tar fram och tittar på det som är och har varit viktigt för oss. Våra nära och kära, de som finns och som har funnits. Våra rötter! Vi skalar av och mycket av det som vi tidigare trodde var viktigt för oss skänker vi inte särskilt många tankar.
För vår egen och andras skull får vi fortsätta att både ducka och ge viruset en bredsida ett bra tag till, men när ljuset i tunneln blir synligt tror jag att vi är mera måna om varandra och bättre inser vad som är viktigt i livet.
Bilden ovan är tagen ur Bertil Widerbergs fotosamling. Den är färglagd i efterhand, men lite färg just nu kan väl inte skada?
