”År 1866 gjorde kabinettskammarherren friherre C. A. Beck-Friis framställning till stadsfullmäktige i Malmö om bidrag med 1,500 rdr till undersökning av en järnvägsanläggning
på kortaste vägen sammanbindande städerna Malmö och Ystad och med en bibana från lämplig punkt på denna väg till köpingen Trälleborg. Framställningen blev av stadsfullmäktige bifallen. 1872 tillsattes interimstyrelse, vilken att börja med tänkte bygga järnvägen smalspårig, en tanke, som emellertid till all lycka snart övergavs. Koncessionen beviljades i början av år 1873. Malmö – Ystadjärnvägen öppnades för trafik 1874. Järnvägen har inom stadens område ytterliga två stationer nämligen Södervärn samt Hindby. För Malmö-Trälleborgsjärnvägen erhölls koncession 1884 och år 1886 i april öppnades järnvägen för trafik.”
Ur ”Malmö 1914”
Båda tåglinjerna byggdes i privat regi för att transportera jordbruksprodukter, men även för persontrafik. Byggherrar var främst grevar och storgodsägare. Malmö-Ystadjärnvägen kallades i folkmun ”grevebanan” och användes av bland andra Gustav V på sina jaktresor till Skabersjö slott. Malmö-Trelleborg-(och senare Falsterbo-)tåget fick namnet ”badtåget” eftersom skolbarnen ofta åkte Falsterbobanan till bad i Falsterbo. Tågen utgick från Västra station och gick via Turbinen, Husarkasernen och Södervärn, men tog efter Södervärn olika riktningar.
När vi ”nu”, 75 år senare, står vid bommarna och väntar på att tåget ska passera, kan vi lägga märke till ett av de funktionalistiska husen närmast staden, de så kallade Ribershusen. De restes 1938 av byggmästare Eric Sigfrid Persson och ritades av olika arkitekter. Husen närmast staden har etagelägenheter och de stora perspektivfönstren var byggmästarens egen uppfinning. Lägenheterna är de mest eftertraktade i Malmö, men när de var nya var det inte alls så populärt att bo så högt och så långt från stan.
Tåget gick förbi och bommarna gick upp, 1971 för sista gången, för då lades Trelleborgsjärnvägen ned. Vi kan än idag åka ”grevebanan” mellan Malmö och Ystad, men vid Västra station kan vi inte stiga på längre. Ribershus och Södervärns station lär vi som bekant inte passera, och dessvärre kommer vi inte att få se damen i den vackra blå dräkten heller.
Foto Gunnar Sixtensson 1949
