Tänk att dessa härliga vita sandstränder med långsträckta badbryggor för knappt hundra år sedan bestod av småsten, gyttja och stinkande tång. Svårt att tänka sig att Ribban är anlagd på konstgjord väg! Området har rensats upp och anlagts i omgångar. Järnvägen som byggdes mellan Malmö och Limhamn 1889 dämde upp små insjöar av illaluktande vatten som spred en otäck odör över väster och noblessen som tillbringade sina somrar på Fridhem nära havet. Man diskuterade då en utfyllnad av området mellan vallen och vattnet och Malmö Förskönings- och Planteringsförening drev entusiastiskt denna fråga under många år. De anordnade bland annat en insamling som medförde att stora sandmassor kunde muddras upp mellan Limhamn och Kallbadhuset. Sand från södra delen av Öresund transporterades med järnvägsvagnar till Ribersborg och lastades om på skottkärror och lades ut på stranden. Allt det  här var en lång process med många inblandade och arbetet fullföljdes inte förrän på 1920-talet, då stadsingenjör Erik Bülow Hübe kom till Malmö. Han var mycket engagerad i parker och friluftsområden, såg havets och strandens möjligheter och menade att Malmö kunde bli en badort för stadens eget folk. Det blev den verkligen!