Detta kära barn med många namn, hette från början ”Malmö Saltsjöbad”. Badhuset uppfördes av byggmaterial från ett tidigare badhus som på grund av hamnomläggningen måste rivas. Det gamla badet gick på auktion och käppfabrikör C A Richter slog till, vilket medförde att Malmö Saltsjöbad AB  öppnades. Det var den 1 juni 1898 och det blev en publikframgång, trots en usel sommar! Kallbadhuset fick en egen station på järnvägen mellan Malmö och Limhamn och stationshuset låg i direkt anslutning till badhusbryggan.

Så kom den beryktade julstormen 1902 som fördärvade det mesta av badhuset, men det restaurerades och fick det utseende som det har än idag. Det anordnades simtävlingar på kallbadhuset i samband med Baltiska utställningen 1914 och badhuset gick då under namnet ”Malmö Simstadion”. När ”textilfritt” bad blev populärt någon gång på trettiotalet, byggdes ett insynsskydd mellan dam- och herravdelningarna.

Det kom fler stormar, men av  olika slag! En effektiv storm – folkstormen –  uppkom efter vårstormen 1988 som skadade byggnaden svårt. Denna folkstorm fick politikerna att backa från ett rivningsbeslut och istället renovera den sönderblåsta byggnaden. År 1995 blev byggnaden förklarad som byggnadsminne, men det tog  eldens lågor 2001 inte någon hänsyn till. Efter denna brand behövde badhuset återigen en omfattande renovering. Senaste tillbudet, i början av 2000, var att pålarna som badhuset vilar på höll på att vittra sönder. På det igen, med återinvigning den 13 juli 2009.

Med tanke på alla dessa prövningar vore kanske ett återinförande av gamla tiders nattväktare med lurblåsning och tutande varje timme inte så fel, skulle kanske bli billigare så … ”Klockan är 10 slagen, vinden är sydväst, för eld och brand och tjuvahand bevara Gud, vår stad och land”.