Mitt under den Baltiska utställningen anordnade de skånska hushållningssällskapen i Malmöhus och Kristianstad län 1914 en parallell, men sorgligt bortglömd, utställning nordväst om och gränsande till Baltiskan för att fira sina 100-årsjubileer. Till den utställningen krävdes en särskild entrébiljett. Den fick namnet Jubileumslandtbruksmötet och pågick mellan den 15 och 21 juni. Kronprinsparet Gustav Adolf och Margareta invigde utställningen. Dagen därpå betecknades av samtiden som utställningens stora dag, då kronprinsparet fick se det ”historiska festtåget” på eftermiddagen. Detta blev en total succé. Tågets deltagare kom in på utställningsområdet via gamla idrottsplatsen, vilket ses på fotot ovan, taget av Ivan Burén. Ett ekipage i tåget kommer in via idrottsplatsens entré. Idrottsplatsen låg ju utanför Baltiskan och i nära anslutning till Lantbruksmötet. Mycket skulle kunna skrivas om denna tillställning, men jag nöjer mig med att citera direkt ur redogörelsen i boken ”Baltiska utställningen och Landtbruksmötet i Malmö 1914” i bokserien Malmö i Ord och Bild från samma år.

”Alla Skånes härad med undantag af Bjäre voro representerade. Först tågade en trupp af gamla byspelemän, bortåt tjugo man stark, gnidande sina fejlor till en lekfull festmarsch. Häraderna kommo sedan ett efter ett, och med ledning af det utmärkt uppgjorda programmet följde man det brokiga lifvet.

Oxie och Skytts representerade förnämligast årstidernas arbete inom jordbruket. Man fick se den gamla skånska plogen, harfven och trumlan, såkarlar med såkorgar, höstafolk med sina redskap, toskamän med sina plejlar och byahören med sin vördnadsbjudande ringstaf. Herrestads- och Ljunitsborna voro på väg till ett höstagille vid en herrgård. De hade med sig i sin krets ett brudpar. Dräkten, som den täcka bruden var iklädd, har burits såsom brudklädning af hennes mormor och mor.

Torna, hästhäradet, visade upp en käck trupp af unga män och flickor till häst på väg till ringränning. Flickorna sutto som unga amazoner på hästryggen. Baraborna voro stadda på bröllopsfärd. Den granna spettkaka, som bars främst bland förningen, fick sin applåd, och bruden blef naturligtvis inte utan och inte prästen heller. Från Harjager hade ungdomsskaran tågat ut för att tigga till pingst. Brännvinskaggen var rikligt tilltagen, pängapungen också, och flickorna mycket vackra. Allmogen från Färs var på väg till prästgården för att aflämn sitt tionde. Frostingarne vore ute på ett gladt och vackert brydegille. Folket från Rönneberg drog fram under kardevisans toner. Onsjöborna kommo med kattakungen och hans drottning och högtidsklädda pojkar och jäntor från fastlagsleken. Luggude hade sändt ut kolhuggare med hackor, fiskare med sin båt och bönder med sina jordbruksredskap.

Ingelstads- och Järrestadsungdomen drog fram i glädje och glam för att kring midsommarstången tråda ’den långa dansen’ vid santhansgillet [Sankt Hans-gillet], och allt folk från Göinge, Villands, Gärds och Albo tågade i en skiftande och färgrik skara mot sommarens stora högtid, Kiviks marknad, för att sälja och köpa och förlusta sig. Åsboiterna voro också ute på marknadsfärd; deras Kivik hette Åby.

Tåget tog närmre en half timmes tid, och det var oafbrutet jubel. Sedan alla passerat förbi, anordnades lekstuga åt Ingelstads- och Järrestadsborna. Luggudeungdomen dansade ’tvåtur’, och pojkar och flickor från Torna utförde sina vackra ringränningar och kadriljer. Flera af grupperna stannade på kronprinsessans begäran en stund framför tribunen, där h. k. h. hyllades på ett särskildt hjärtligt sätt.”

Vilket ekipage i denna långa rad som fotot ovan visar undandrar sig min bedömning.

Rickard Bengtsson
Inläggsförfattare