… först i mötet med betraktaren sägs det, men den här gubben har jag svårt att få liv i. Han verkar frysa och får mig att känna sorg och nederlag. Vad gör han egentligen här på en gård mellan några hus på en välansad gräsmatta i Pildammsstaden?
Har numera konstkompassen som app i mobilen, men studerar verket och tycker till innan jag plockar upp kompassen och läser.
Skulpturen som är ganska liten sitter på toppen av en hög stolpe och är vänd mot ett av husen och en uppmurad grill, så någon direkt utsikt har han inte. Nu uppkommer klart frågan om vad som är vackert och vad som är fult och det är väl upp till betraktaren, men vad gäller för den offentliga konsten? Det här verket tillhör HSB, men är likväl offentligt. Den offentliga konsten ska försköna, hedra, berätta om en historisk händelse eller vara ett minnesmärke. Skälen kan säkert vara fler. Vissa verk känns självklara för att de alltid stått där de står och är liksom avätna, andra är enligt den allmänna meningen vackra och lätta att relatera till och så har vi de som kan kännas direkt provocerande och de sistnämnda är inte oviktiga. Lite provokation är bara nyttigt annars blir stan som ett stillastående vatten – unken. Som ni märker försöker jag förlika mig med gubben och vill förstå vad han gör just här. Jag plockar upp kompassen och läser:
105.Uppnått mål
År: 1988
Material: Brons/Rostfritt stål
Konstnär: Fred Åberg
Ägare: HSB
Placering: Roskildevägen 27 H.
Uppnått mål!?
Jag undrar vilket som var mannens mål och hur han då kan tänkas ha sett ut under sin strävan dit. Och vilket var konstnärens mål? Kanske att få någon att ringa och fråga …? ; )
Beskrivningen du gav mig i onsdags stämde precis. Han ser frusen och eländig ut. Kan det vara så att målet han uppnådde inte var vad han förväntade sig?
Du, vet-”det är inte målet utan vägen…”. (fritt tolkat).
Har funderat på samma sak som du Karin och jag tippar att din fria tolkning ligger nära Åbergs tanke. Men jag ska ställa frågan. Spännande!