… och fick ett vackert kort av Helena på sin konfirmationsdag den 7 april 1905. Sedan fick nog det här kortet ligga i en ask bland andra finsaker i en byrålåda. Förmodligen tog hon fram  det då och då genom åren och tittade på det.  Jag tror att kortet följde henne långt fram livet, förmodligen livet ut. Kanske något barn eller annan släkting tog hand om det sedan och till slut fick det ge sig ut på en egen resa. Kortet har nog funnits på flera ställen innan det slutligen bjöds ut på den plats där jag köpte det.

Att Agnes blev konfirmerad i S:t Pauli kyrka den där aprildagen 1905 kan vi, med tanke på motivet, hålla för troligt. Hon bar förmodligen en svart klänning, och i handen höll hon troligtvis en psalmbok. Kanske fick hon redogöra för sjunde- eller något annat av de tio budorden, och förhoppningsvis klarade hon det. Hon betygsattes sedan i konfirmationsboken med a eller b. I bästa fall togs det kanske en gruppbild som sedan ramades in och sattes på väggen.

För övrigt tror jag att Agnes stod i beredskap att börja arbeta, om hon inte rentav redan hade börjat. Kanske hade hon plats som piga eller som arbeterska på ylle, tändsticks- eller någon annan av Malmös fabriker. Den här dagen blev hon i alla fall konfirmerad och betraktades därmed som vuxen. Hon var då tretton eller högst fjorton år. Prästen deklarerade säkert tydligt vilka regler som gällde i livet, men jag kan tänka mig att reglerna var svåra att tillämpa ibland. Hon försökte nog efter sina förhållanden, att göra så gott hon kunde.

Lutar jag mig ut kan jag se kyrkan och kan föreställa mig henne där hon står på kyrktrappan, högtidlig i sin svarta klänning. Jag rättar till bandet på kortet och lägger ner det i kartongen igen. Nu har jag berättat om henne för det är faktiskt min skyldighet som innehavare av kortet, men det är ingen belastning, snarare tvärtom.  Jag tycker mig se att hon ler lite när hon går ner på grusgången och försvinner in bland träden i allén …