Vanligtvis har jag kontroll över bilderna, men varje gång jag bläddrar i Amirals- och Bergsgatemappen så hoppar Gustav Adolfspalatset fram och kvinnan i högra hörnet tar kommandot. Det känns som om hon ska säga något. Vem är du? eller Vad gör du?. Passerar jag platsen tänker jag: det är där hon står! Skulle hon mot förmodan stå där, ja, då har det kanske gått för långt … ; )
Nej, hon var inte här och nu denna gången heller, men jag är vaksam …
:-):-)
🙂 Håll Koll!
När jag tog nubilden slogs jag av tanken: ”tänk om någon knackar mig på axeln”. 🙂
Lika snygg på utsidan som på insidan, dock är inte gården så grön.
En majestätisk byggnad på vars gård jag ännu inte lyckats smita in. Ska väl lyckas nån gång … 😉
Hej! Undrar om jag får ta del av bilden utan vattenstämpeln? Bor i huset och hade varit kul med en inramad bild av detta gamla fotografi. Vänligen Anna
Hej Anna! Ursäkta sent svar! Kontaktar dig via mail. Vänlig hälsning Karin
Jag fick i min barndom på 40/50-talet ett minne om Gustav Adolfpalatset i Malmö som jag länge tvivlade på. Min far Ivar Lundahl (1901-1972) brukade berätta om sin uppväxt i Gustav Adolfpalatset i Malmö, hur han brukade gå ut leka i byggnadsgropen. ”För i den trillade de mest spännande benrangel ner från schakt väggarna!”
Jo det är sant! Visar sig när jag blev den som går igenom min farfar Byggmästare Johannes Lundahl (1866-1945) efterlämnade dokument, gjorde hans CV.
En högsommardag började jag rengöra dokumenten, jag hissnade av mängden hus i dokument och blåkopior som Johannes hade spritt i min trädgård.
Åh, så spännande! Det skulle jag vilja höra mer om, så har du lust att berätta mer, här eller i mail till db@denbilden.se, så är det välkommet!