Hjalmar Gullbergs trolovade Greta Thott var änka efter greve Stig Thott på Skabersjö som omkom i en flygolycka 1947. Till den thottska släktens domäner hörde Bökeberg, en vit herrgårdsliknade byggnad inbäddad i lummig lövskog på sluttningen ner mot Yddingesjön och denna blev Greta Thotts änkesäte. Här vistades paret Gullberg-Thott från vår till höst från 50-talet och under de tio år de fick tillsammans. I sin sista diktsamling skrev Gullberg om sjön, skogen och det vita huset som jag ännu inte har besökt. Varje gång jag befinner mig i närheten av Bökeberg dyker texten det stod i brevet … upp i mitt huvud, men jag har fortfarande inte kommit närmare än ”i närheten”. Men i år ska jag besöka Bökeberg och hoppas då att få en glimt av det som inte nämndes i brevet …

Det stod i brevet från det vita huset
om skogen ingenting och fågelsträcken
och ingenting om dagrarna och ljuset
och sjön med svanen som heraldiskt tecken.
Som dolde brevet från det vita huset.

att allt var inte som det borde vara.
Vår rapportör är ingen dam som snålar
på ord när hon skall skildra och förklara,
men den detalj som tydligast hon målar
är negativ, det uteblivna bara

att inga rådjur visar sig bland snåren …
Här i mitt sjukrum är det annorlunda.
Du kommer och med dig i korridoren
vår skog och jag behöver endast blunda
för att se rådjur visa sig bland snåren.

Var du är hos mig är det vita huset
som var ditt hem och blev i solnedgången,
innan jag låg med ansiktet i gruset,
mitt hem och några somrars hem för sången
till dig och skogen och det vita huset.
Ur Ögon, läppar 1959

Hjalmar Gullberg som 1958 drabbades av en obotlig och framskridande muskelsjukdom gav i Ögon, läppar för sista gången ord åt det skånska landskapet vid Bökeberg.

Jag har funderat över vem som egentligen skrev brevet och i Greta Thotts bok, Många ansikten – Minnen berättade för Kerstin Matz, fick jag svaret. Sommaren 1959 bodde Gretas mamma och syster på Bökeberg och det var systerns rapport från Bökeberg som ligger till grund för dikten.

Bloggens Gullberginlägg kommer, som ni märker, inte i någon kronologisk ordning och har inte inletts med en redogörelse för Hjalmars Gullbergs start i livet, den start som ständigt återkommer i hans diktning. Jag låter det komma som det kommer och idag blev det tankar kring brevet från det vita huset.