När skiner på bibblan ser taket helt annorlunda ut än det gjorde den där grå dagen då jag väntade på bussen … Det ingen tvekan om att tinnar och torn med tiden kommer att bli ärggröna igen. Helsingborgs Byggplåt kan berätta mera: Malmö stadsbibliotek, slottet
Den här bilden lär på något sätt hänga samman med Stölten & Simonsen, ursprungligen en dansk fotofirma som öppnade filial i Malmö år 1884, men då med tillverkning av blanketter, pärmar och liknande produkter. Företaget utvecklades senare till en finmekanisk verkstad för reparation av kameror och annan fotografisk utrustning och så småningom började företaget med försäljning av importerade kameror. Mer om Stöltens och en sammanfattning av svensk kamerahistoria kan du läsa här: Svensk kamerahistoria.
Glad fortsättning på påsken!
När jag häromdagen stod och väntade på bussen passade jag på att studera vårt vackra stadsbibliotek som på något sätt inte var sig riktigt likt. Plötsligt hörde jag en röst inom mig som sa: de ska va’ ärggrönt. Drog mig då till minnes en händelse från min tid i småskolan. Vi hade fått till hemuppgift att färglägga några tecknade tryck av kända Malmöbyggnader. Det ena trycket föreställde just Stadsbiblioteket.
Jag satt sedan hemma vid köksbordet med mina färgkritor, bland vilka det fanns ljus- och mörkgrön krita. Jag hade precis målat ett par torn när en några år äldre kusin till mig kommenterade mitt verk så här: Det ska va’ ärggröna torn! Så tog han upp någon sorts penna som kunde skifta mellan fyra färger varav den ena, enligt hans tycke, var just ärggrön. Så målade han ett par torn som blev mycket finare än det jag åstadkommit. Jag tror egentligen inte att han brydde sig så mycket om färgen, han vill mest visa sin fräcka penna. Själv hade jag ingen aning om vad ärg betydde, men ville antagligen inte visa min okunnighet.
När jag dagen efter lämnade in min teckning frågade min snälla fröken om jag målat hela bilden själv. Nä, Sune har hjälpt mig … Minns att fröken log, trots att hon inte hade en aning om vem Sune var. 🙂
Numera vet jag att ärg är en missfärgning som drabbar föremål av koppar eller kopparlegeringar. Eftersom koppar är dyrt fick det väl stryka på foten vid senaste takrenoveringen. Det svider, tycker jag. Ja, sedan kom bussen …
… heter flickan med knutna händer som står under skylten. Det berättar nu Helene, Theodora Anderssons barnbarn, i en kommentar till ett inlägg om Gottfridsgatan från 2015. Theodora, född Pettersson , föddes 1888 och avled 1950. Det är alltid lika roligt när människor på gamla bilder kan namnges, så stort tack Helene!
Så här berättade Rickard Bengtsson om Gottfridsgatan i inlägget från 2015:
”Malmös kraftiga befolkningstillväxt vid 1800-talets mitt ledde till en ofattbar trångboddhet, framför allt i Gamla staden, men också längs förstadsgatorna. Därför behövdes nya stadsdelar på jungfrulig mark. En sådan var Lugnet, som började anläggas kring 1860 bakom småhusbebyggelsen öster om Södra Förstadsgatan. Till stor del kom Lugnet till för arbetarna på Kockums Mekaniska Verkstad, vilken låg på nuvarande Davidshall och hade grundats av Frans Henrik Kockum på 1840-talet. Dessutom var ägoförhållandena oproblematiska – området var det enda centralt belägna, som inte utgjordes av donationsjord (markområde som i äldre tider skänkts av kungen till städerna och avsedd för allmänna ändamål).
Lugnet kom med tiden att i vid bemärkelse avskärmas från den växande industristaden av Södra Förstads-, Förenings-, Kaptens- och Drottninggatorna, och uppdelades i ”långgator” – med i huvudsak envånings hus – i nordlig, östlig, sydlig och västlig riktning, med smågator däremellan. I takt med industrialiseringens framväxt och den därmed ökade inflyttningen till Malmö, blev Lugnet också snabbt överbefolkat och trångboddheten enorm.
Vinjettbilden ovan är ett vykort, taget någon gång under 1900-talets första år över Gottfridsgatan, vilken var en av de tvärgående smågator som gick mellan Västra och Östra Långgatorna. Den fick sitt namn 1867 och försvann 1976 vid omgestaltningen av Lugnet under 1970-talets första hälft. Lägg märke till alla de människor som kommit ut från sina små bostäder för att se vad som står på!
Gatan är uppkallad efter en av Frans Henrik Kockums söner, Gottfrid (1838-1875), som var direktör vid faderns verkstadsanläggning.”
… i Malmö pågår nu och till och med den 7 april 2024 en utställning om Fredriksdalsteatern ”där skrattsalvorna och applåderna hänger kvar i luften långt efter sommarens avslutade föreställningar.
Friluftsteatern anlades 1927 som en utomhusteater med 1700-talets trädgårdsteatrar som förebild.
På Fredriksdals teater omges scen, salong och foajéer av höga, tuktade häckar med lind och avenbok. Teatern hittar du inne på museiområdet mellan stadskvarteret och den stora vägkorsningen vid huvudentrén. Redan 27 juli 1932 invigdes teatern med folklustpjäsen Värmlänningarna i regi av Skådebanan.
Mellan åren 1957–1965 var Tore och Kerstin Karte som hade chefskapet över teatern. Under deras styre spelades bland annat klassikern som Den inbillade sjuke av Molière. Nils Poppe tog över teatern 1966 och agerade själv både som chef och skådespelare. Det var nu som Fredriksdals friluftsteater blev rikskänd med en rad föreställningar som En enkel man och Vita hästen. Under många år kunde det svenska folket även njuta av teatern hemifrån när Sveriges television sände sommarens föreställning i tv under trettonhelgen.
1994 -2023 var det Eva Rydberg som höll i trådarna. Eva figurerade både på och bakom scenen med en rad roliga föreställningar som Arsenik och gamla spetsar, Rabalder i Ramlösa och Allå, allå, emliga armén. Sommaren 2023 gjorde Eva Rydberg sin sista säsong på Fredriksdalsteatern med föreställningen Två man om en änka.”
Teatermuseet som ligger på Kalendegatan 5C har öppet torsdag till och med söndag mellan 13.00 och 16.00.
Foto: ”Kanonfotografen” Frans Andersson
Ha en fin och kärleksfull Alla hjärtans dag!
… och det är vi självklart väldigt glada för! Klicka på bilden så får du höra vad som hänt sen sist och en del tas upp i detta avsnitt som i övrigt handlar om Malmö under 90-talet, i synnerhet det alternativa 90-talet. In och lyssna!
Klicka på bilden och häng med på en skridskotur på kanalen mellan Slotts- och Kungsparkerna, men se upp för den lille linslusen i början av filmen.
Tack och bock till filmarkivet.se för detta!
Kylan som härjar, i Malmö just nu -7°, fick mig att tänka på den här bilden från slutet av 1930-talet. Den berättar om när familjen Larsson på Kalkbrottsgatan i Limhamn fick sitt första kylskåp som lär ha hetat ”Norge”. Fru Larsson visar stolt upp kylskåpet som med dagens mått mätt inte ser ut att rymma mycket, men som vi vet kom kylskåpet att revolutionera de svenska köken och konkurrerade ut både matkällare och skafferier.
Om kylskåpets historia berättar KTH på sin hemsida så här: En kylig historia.
