Författararkiv: Karin Lövgren Nilsson

Röster från förr /10

Lämna ett svar

… vill komma till tals denna midsommar 2023 och av dem kan man förstå att det i slutet av 1800-talet fanns betydligt fler majstänger på gårdarna i Malmö än vad det gör idag. Firandet verkar också ha pågått längre, i vissa fall ”åtta dagar i rad”. Att spela och dansa runt maj/midsommarstången verkar ha varit det viktigaste. Sill och potatis pratar ingen om för det var troligen vardagsmat för de flesta. Nedan en bild från ett midsommarfirande med samtliga hyresgäster på Hjorttackegatan. Bilden är av något senare datum (1902) än berättelserna, men det närmaste i bildväg jag kunde hitta.

”Majstänger hade de mycket på gårdarna. Vid Mariedal hade de mycket majstänger. Det var som en park därute. De brukade samla löv kvällen innan. De gick vanligtvis till den som hade trädgårdar och fick grenar av dem. Om de hade tid, kunde de klä majstången på förmiddagen. Annars samlades ungdomen på eftermiddagen, då de var fria. De gick från den ena gården till den andra och dansade. Där var spelemän. De kunde hålla på några kvällar efter midsommar.”
Cecilia Nilsson, född 1865 i Malmö

”Midsommarstänger hade de i gårdarna  i Malmö. Ungarna gick och drog in grönt. Familjerna och mannarna på gårdarna hjälptes åt att sätta upp majstängerna. De var som ett kors och hade kransar. De dansade åtta dagar i rad. De gick från gård till gård och sjöng och dansade. Någon spelade dragspel.”
Emma Bond, född år 1865 i Svedala

”På midsommarafton när vi gjort våra sysslor var vi ute och tittade på majstänger. Vi blev inte fria förrän vid tiotiden. Vi gick ut till Pildammarna. På vägen ut gick vi från den ena gården till den andra och dansade. Vid Pildammarna brukade tjänstefolket samlas. Vem som helst fick inte komma med. Vi skulle ha umgåtts. Var och en bjöd sina vänner. Där var poliser, tullmän och spårvägsmän.”
Lina Olsson, född år 1872 i Sölvesborg

”I min barndom hade vi majstång. Det var ingen bestämd plats den skulle resas på. När Folkets Hus kom, försvann det. Det var ungdomar som reste majstången. På natten var det dans och på midsommardagen också ibland.”
F.d. målare Holmstrand, född år 1885 i Limhamn

”För det mesta hade de en harmonika, eljest sjöng de. Det var särskilt mycket majstänger i Jerusalemsgatan. Vid Mariedal var det alltid stora majstänger. De fortsatte dansa tills det gröna blev visset. Då tog de ner stängerna. De dansade mest ringdanser. När de skulle ha spel, dansade de polka, vals och mazurka.”
Fritiof Olsson född 1866 i Malmö

Röster från förr är hämtade från ett etnologiskt forskningsarbete utfört på 1940-talet. Som en del av arbetet gav man sig helt enkelt ut och intervjuade Malmöbor som var födda på 1860-1880-talen. Detta arbete kom Sven Rosborn i kontakt med då han på 1970-talet läste folklivsforskning i Lund. Naturligtvis såg han den som oerhört intressant och lade sedan ut det elektroniskt så att alla skulle kunna ha glädje av det och utöka sin kunskap. Det tackar vi för!

Glad midsommar!

Följ med på en rundvandring

Lämna ett svar

… genom MFF-legendaren Staffan Tappers liv. I sin nya bok berättar Staffan om barndomsåren i Genua där pappa Börje var professionell fotbollsspelare och om den egna fotbollskarriären som bland annat innehåller fyra SM-guld och 407 matcher i den ljusblå A-lagströjan, inklusive Europacupfinalen 1979. Dessutom 36 landskamper och två VM-slutspel samt fyra spännande möten med den polske målvakten Jan Tomaszewski. Vi får också lära känna hans familj; Karin som är Staffans hustru och stora kärlek och deras tre barn. Staffan väjer inte för att berätta om sin egen mångåriga kamp mot alkoholism och familjens stora livssorg när sonen Anders gick bort. Staffans starka tro på stadens, MFF-familjens och den egna familjens framtid genomsyrar denna rikligt illustrerade biografi över en av Malmös största fotbollsspelare.

Boken hittar du i Den Bildens Bokgalleri/Staffan Tapper En Rundvandring i mitt liv!

Äntligen!

Lämna ett svar

För fyra år sedan inledde Historiskans chefredaktör Eva Bonde sin kampanj för en staty av journalisten och politikern Elma Danielsson (1865-1936) i Malmö. En staty som dessutom skulle bli stadens första av en namngiven, historisk kvinna. Ett viktigt steg i att lyfta upp kvinnors gärningar som påverkat Malmös historia och utveckling. Det gick vägen och uppdraget att gestalta Elma gick till konstnären Linnéa Carlsson som bor och arbetar i Malmö. Linnéa är utbildad vid Konsthögskolan i Malmö och har ställts ut på ett flertal konsthallar och gallerier.

I söndags var det dags och ”Elma Danielsson agiterar” invigdes i solsken och till musik i Rörsjöparken, en plats där Elma ofta agiterade.

Bra jobbat!

Centralgaraget

2 svar

… på hörnet Baltzars- och Fabriksgatorna (byggt 1929 och rivet 2001) minns nog de flesta bloggläsare, men precis som jag kände ni kanske inte till att detta garage hade en världskänd stamkund. Enligt IC/OK ekonomisk förening var denna kund Dag Hammarskjöld, FN:s generalsekreterare mellan åren 1953-1961. Centralgaraget hade förtroendet att ta hand om Hammarskjölds högst privata gamla ”Cittra” som vid varje Sverigebesök kördes från Centralgaraget ut till Bulltofta där bodyguarden noggrant gick igenom bilen innan Hammarskjöld själv satte sig vid ratten. Det kändes väl fint att få veta detta? 🙂

Tyvärr har jag ingen bild av den gamla cittran så ovanstående bilder från garagehörnan ur Albert Wilhelm Rahmns samling får duga.

Lennarth Grönsterwalls minnen /5

Lämna ett svar

Lennarth berättar här om hösten 1934  och våren 35 då han varvar fyra dagars arbete som springpojke med en dag i skolbänken. Han hoppar lite bland minnena, men jag tycker att man hänger med rätt bra ändå.

Letar efter bilder och info om Kronbryggeriet på Hermansgatan, men går bet. Det var kanske ett litet bryggeri som inte lämnade något större avtryck i stadens arkiv. Går vidare …

Hittade en bild av Brunnsgatan där Malmö stads arbetsförmedling (Centralanstalt för Malmöhus län) låg. Ni ser mitt i bild ovan Brunnsgatan som delvis försvann när Skånska Bankens hus på Triangeln stod färdigt år 1939. Anstalten hade, enligt Malmö stads adresskalender till uppgift, ”att söka bereda arbetsgivare bästa möjliga arbetskraft och arbetssökande det arbete, hvartill de bäst lämpa sig. Arbete och anställning af alla slag förmedlas avgiftsfritt för arbetsgifvare och arbetssökande, för män och qvinnor, för stad och land, till jordbruk, bruksrörelse, industri, handtverk, handel, samfärdsel och husligt arbete m.m.”

Arbetsförmedlingen var tydligen inget för Lennarth som fixade jobb på Malmö Metallvarufabrik på enklare sätt via tidningen Arbetet. Man kan ju inte säga annat än att Lennarth var företagsam, kreativ och kaxig. Självförtroendet var det sannerligen inget fel på!

Fortsättning följer!

Systrarna Cementa och Toyota!

Lämna ett svar


Foto Ola Olsson

Den 25 juni 2018 funderade jag så här kring detta par:

”Det här paret/verket som kan ses från Lodgatan, riktning norrut mot Oljehamnen, verkar inte vara efterlysta, men många undrar vem de är och var de kommer ifrån. Armeringsjärnen som sticker ut från sidorna vittnar om att de måste ha hört hemma någonstans i hamnen, men har separerats från sina rötter och hamnat vilse i vattnet. Hon spejar åt öster och han åt väster och jag tycker att de verkar vara i nöd. Risken är stor att de och deras historia bara drunknar … Den som vet något om dem får gärna berätta!”

Tänkte att förr eller senare kommer svaret och det gjorde det! Tack Gunilla Thydell!

”Matti Sumaris Cementa & Toyota – A Fable of Two Sisters är en essäfilm om två platsspecifika skulpturer (systrarna Cementa och Toyota) som befinner sig i Mellersta Hamnen i Malmö, på en bortglömd ödestrand av utfyllnadsmark bland inhägnade industritomter i hamnområdets utkant. Stranden är den sista remsan av offentlig mark utanför Toyotas depå för nya fordon, överblickad av Cementas kolossala cementsilos. På denna konstgjorda plats betraktar systrarna sin miljö, reflekterar över sina livsvillkor – vagt medvetna om både sin egen och omgivningens artificiella natur.”

”Matti Sumari arbetar skulpturalt med förädling av upphittat material som huvudsakligt stoff. Verken raffineras fram ur restprodukter, som dumpats i staden. Råvarorna är det urbana slagget som dyker upp i hans omgivning: plywood, paraboler, slängda replikor av designmöbler. Allt omformas. Formerna i skulpturerna hämtar Sumari bl. a. från mikroskopbilder av nyupptäckta arter av bakterier och svamparter som kan livnära sig genom att bryta ner plast.

Matti är utbildad på Umeå Konsthögskola och Nordiska konstskolan, Karleby, Finland. De senaste åren har han ställt ut på Sjöbo konsthall, KH7artspace, Aarhus och ACUD gallery, Berlin samt deltagit i grupputställningar på Kunsthall Oslo, Künstlerhaus Bregenz, Österrike, Vermilion Sands, Köpenhamn, Fitzrovia gallery, London, och Moderna Museet, Stockholm.”
Uppgifterna ovan hämtade från Konstguiden/Matti Sumari.