Lennarth och klassen reagerade på teckningsläraren Edvins fula sätt att skaffa sig frukt som han sedan fräckt snaskade i sig under lektionerna, men en modig en klasskamrat fick nog och Edvin försvann. Sedan gick det bara framåt och alla fick njuta frukten av teckningslektionerna.

Våren 1934 började Lennarth på Monbijouskolan/Fortsättningsskolan dit han gick en dag i veckan och resten av veckan var han springpojke i en grönsaksaffär.

I Malmö började Fortsättningsskolan sin verksamhet läsåret 1924-1925. Fortsättningsskolan, som var tvåårig, erbjöd dels en allmän del, dels en yrkesförberedande utbildning. Den yrkesbestämda fortsättningsskolan omfattade följande linjer: För gossar: handel, järnmanufaktur, snickerihantverk och elektroteknik. För flickor: husligt arbete. Undervisningen utgjorde 6-8 undervisningstimmar förlagda till högst två dagar per vecka. I och med inrättandet av fortsättningsskolan utökades skolplikten med två år. Eleverna undervisades på Monbijouskolan.

Lennart hade åsikter om det mesta, men hans liv var inte bara snack utan också väldigt mycket verkstad. Energi och uppfinningsrikedom rådde det ingen brist på. Förhoppningsvis lyckades han också spara ihop till en begagnad cykel, men vi får se …
Fortsättning följer!

I sitt minne är Lennarth nu framme vid våren 1931 då han går i femte klass. Troligen har hans älskade syster Martha flyttat hemifrån och hans glädje över att möta henne är inte att ta miste på. Det finns mycket av saknad i hans minnen från våren 1931, men under hösten har han nog inte så mycket tid över till att sakna. Han är då 12 år och har utöver skolarbetet blivit tilldelad ett arbete med att snygga till sin lärares trädgård. Lennarth backade inte för något och att pengarna gick till faderns radioapparater verkar inte att ha stört honom nämnvärt.

Våren 1932 påminner Lennarth om att vissa elever hade brickor runt halsen som visade att de hade rätt att få mat. På brickorna stod det ”FFSB” vilket stod för Föreningen för fattiga skolbarns bespisning. Det var ju ett sätt att få alla elever att må bra och få den mat de behövde, men så utmärkande att de behövde skylta med detta, tänker jag. På höstterminen ser skolan prov på Lennarths konstnärliga talang och påhejad blev han av en äppelknyckare.

Fortsättning följer …

Så fortsätter Lennarth att berätta ur sitt minne om livet på Kirseberg, Beijers park och sina första år i skolan. Han berättar ofta om Martha och jag har kommit fram till att det är hans äldsta syster som han verkar vara väldigt förtjust i.

Beijers park år 1914 Foto Victor Roikjer

Om Kirseberg- och Kirsebergsskolans historia hittar ni massor av läsvärt här:
Kirsebergs Allehanda

Fortsättning följer …