Det är den 12 maj 1882 och här vid Skeppsbron står jag och väntar på Cecilia som idag återvänder från Köpenhamn. Jag är ute i god tid så jag kan se mig omkring i 1880-talets hamnbild som togs av fotograf C. V. Roikjer. Huven är fortfarande kvar på S:t Petri kyrka och Stora tullhuset (i dag Malmö börshus) lyser nytt och grant. Jag skymtar ett ganska nybyggt hotell Kramer som först om cirka 25 år ska skymmas av Skånepalatset på Norra Vallgatan. Låg inte Café Continental (damcaféet) där någonstans och när kom egentligen Malmö inre fyr till …? Jag ser också hotell Svea som snart eller rent av redan, bytt namn och heter hotell Horn. Till att vara i maj känns det mera som i november så nu får Cecilia faktiskt komma! Fortsätter i samma inlägg så fort jag ser skymten av henne.
Så kom då äntligen Cecilia och jag kan tänka mig att Jöns Ahlström med vagn fanns på Skeppsbron. Kanske även Cecilias syster Sofia fanns där, beroende på vilken tid på dagen Det Forenede Dampskips-Selskaps Gefion eller Gylfe la till vid kajen. Vad de tre talade om vid återföreningen i Malmö hamn berättar inte församlingsböckerna, men jag tänka mig att Cecilia behövde tid och fick invänta sin själ innan hon i små portioner kunde delge allt hon varit med om. Jöns hade ensam, men naturligtvis med Cecilias godkännande, tagit ut lysning och två dagar senare, alltså söndagen den 14 maj 1882, lyste det för dem. I församlingsboken finns en notering om att hon saknar betyg från den 9 november 1881 till och med den 12 maj 1882, men det fick säkert inte henne att ligga sömnlös för hon hade planerat in i minsta detalj och församlingens noteringar hindrade inte henne och planerna för framtiden. Den tid som återstod fram till vigseln den 3 juni 1882 står hon skriven i kvarteret Danzig med adress Lilla Kvarngatan 4, men flyttar i samband med vigseln samman med Jöns i kvarteret Höken med adress Fabriksgatan 8. Ingen skulle kunna komma och säga att Cecilia och Jöns levde i synd före bröllopet. Troligen skedde vigseln i det nya hemmet och Cecilia bar en svart klänning som hon själv sytt och på huvudet hade hon en krans eller krona av myrten. Jöns svarta och kanske enda kostym var dagen till ära både uppborstad och pressad. De nära och kära som hade råd och möjlighet att närvara fanns säkert där.
Det råder lite delade meningar om var vigslar för vanligt folk ägde rum vid den här tiden, men de flesta röster från förr säger att de skedde i hemmen eller kanske på pastorsexpeditionen och jag väljer att tro på de flestas röster tills motsatsen är bevisad. Vanligtvis fick prästen en slant för att han vigde folk oavsett om det var kyrkan eller i hemmen, men om en vigsel skedde i kyrkan tillkom säkert kostnader för uppvärmning och annat. Nä, kyrkovigslar var säkerligen för de bättre bemedlade, så nog om det. Jag tror att Cecilia och Jöns bröllopsdag blev en fin och minnesvärd tillställning på Fabriksgatan 8.
Fortsättning följer …
Tidigare inlägg om Cecilia hittar du här: Cecilia Ahlström
