… ger många bilder. Alla ser vi en spårvagn, rosor och ett hus, men jag tror att många med mig som har en anknytning till platsen ser och hör så mycket mer när vi betraktar bilden. Jag hör ljudet från spårvagnen, ett ljud som visserligen kommer från en mycket senare spårvagnsmodell, men ändå. Jag ser biblioteket med stränga bibliotekarien snett bakom mig. Jag vet precis var smågodiset finns i den trånga tobaksaffären på Ramleborgs hörna och tycker mig känna av tandläkarlukten från Linnéskolans tandpoliklinik. Mest av allt ”känner” jag av rosorna i gatans mitt, rosorna som jag älskade långt innan jag visste om det.

När jag betänker att varje bild/plats väcker tankar och minnen hos galleribesökaren blir jag både berörd och glad. Mängder av inre bilder, större än antalet bilder i galleriet, skapar hela tiden historia – betraktarens historia.