… står på en trappa och det är 30-tal. Jag får omedelbart Limhamnskänsla, men jag vet inte riktigt varför. Det kommer att visa sig att jag har rätt, men det känns underordnat just nu … Jag stannar gärna en stund till i denna bildvärme! Fortsättning följer …
Nu börjar trädgården fyllas och den lilla tösen (numera en parant kvinna) som sitter i knä hade jag nyligen nöjet att träffa. Vi pratade om bilden och hon utbrast ”det är jag i början av 30-talet och det är på Strandgatan i Limhamn”. Det kallar jag för ett klart besked som dessutom blev en bekräftelse på min känsla av Limhamn. Var på Strandgatan huset låg var däremot osäkert och det var tur, för lite måste jag få jaga. Glädjen över att till slut hitta fram ger en massa ny energi!
Strandgatan låg visserligen en bra bit ifrån min uppväxtgata, men jag misstänker att jag omedvetet har noterat huset under barndomens otaliga turer till badet på Sibbarp. Badturen gick från Rosenvång och Linnégatan rakt ner mot Limhamns torg och sedan Strandgatan till vänster. Så jag tippar någonstans mellan restaurang Stranden och Gustavsgatan. Det kommer fler bilder …
Här ytterligare en bild av trappan, nu med far, son, svärdotter och sondotter. Ett soligt och fint ögonblick!
Här har ”far” slagit sig till ro i en solstol och jag kan se lite mer av huset i bakgrunden. Trappan löper rakt över något som liknar en veranda. Nu får det vara dags att leta upp huset eller i sämsta fall var huset låg, men först tänker jag också slå mig till ro. Till ro tillsammans med påsken! : )
