”Det var en vacker julikväll, stilla och varm. Hela Malmö var på benen. På gångarne och i alléen utmed kanalen var fullt med folk, som sutto på bänkarna eller drevo i skånskt mak fram och tillbaka, – alla de som ville njuta av den vackra sommarkvällen och vimlet och musiken uppe från värdshuset, men som helst sparade på entré- och förtäringspengarne, småborgare- och hantverksfamiljer samt ensamma flickor, vilka gjorde sig ett extra nöje med att se på sina ungherrar och dessas presentabla dambekantskaper. Truls fick sin biljett i träkiosken och steg upp för den breda trappan till estradrundelen. Där var alldeles fullsatt, huvud till huvud, grupp vid grupp, alla borden fullsatta, ett enda summande sorl, en enda svart massa i den ljusa halvdagern.”

Så här ter sig en julikväll i Kungsparken i Ola Hanssons självbiografiska bildningsroman ”Resan hem” från 1894. Ola Hansson? Jo, en begåvad bondson från Hönsinge som blev poet, författare och journalist, men det visste ni väl redan? 😉  ”Resan hem”, liksom en del  av hans andra verk,  är ett vittnesbörd om ett svunnet Malmö och boken är för mig en ny bekantskap. Samme Ola fick 1938 en gata vid Ribersborg uppkallad efter sig.

Tycker mig höra en vals – en wienervals!