Den här gården minner mig om ungefärlig plats för min första kyss och en brand.  Nej, kyssen satte knappast något i brand, men jag minns den sorgliga synen dagen efter branden då resterna av gården stod spöklikt rykande.  Minns också när jag som barn fick följa med min far till farbror Lindgren för att handla. Det var nog potatis eller liknande tror jag. Det var lite spännande att gå ett par kvarter och helt plötsligt befinna sig på landet.

Gunnar Sixtensson var tydligen också vid Hyllie 19. Inte när jag var där, men 25 år tidigare och då med sin kamera. En underbar bild! Gården ser ut precis som jag minns den, men vägen var betydligt bredare och asfalterad på min tid, hur jag nu kan minnas just det. Har nog med den där tafatta kyssen att göra. Svagt upplyst, men asfalterad och promenadvänlig väg med ängsblommor vid vägkanterna som gjord för svärmeri! Nubild blir det ingen för den skulle varken bli idyllisk eller svärmisk.  En stor bensinmack skulle skymma sikten för något som inte längre finns …

Det har skrivits en del om Hyllie 19 och i Limhamniana från 2011 hittade jag en intressant artikel med för mig nya fakta om denna gård: Minnen av en släktgård – och kampen om en tavla  skriven av Birgitta Engfeldt.