När kranen vid Kaptensbrobygget kom upp tyckte jag att måttet var rågat – ännu en kran över stan! Den stod där länge och väl och vändes och vreds åt alla håll kanter och levde sitt liv. Ibland blänkte den till i solen och på kvällarna kikade den in i mitt sovrumsfönster som en extra måne. En vacker dag var den borta och tro det eller ej, jag saknade den!  Nu tröstar jag mig med kranarna vid Malmö live och de där rödvita är riktigt nice … : ) Jobbar på att komma upp i en av dem!

”I’ve grown accustomed to the trace of something in the air; Accustomed to her face …”