Gick förbi rostschabraket idag och såg till min glädje att det gamla järnstaketet är på plats och dessutom finns Dahlgrenska stiftelsens historia uppmonterad på husväggen.
Fortfarande tycker jag att huset är en låda, men rosten stör mig inte ett dugg. Kan det vara så att jag så smått börjat gilla schabraket?
I sanning ett glädjebesked!!
🙂
Hoppas det! Rosten är vacker ?, det som är fult är de där vita pelarna i hörnen av huset.
Tycker jag?
Rosten är enligt mig ibland snudd på vacker, men absolut något galet med pelarna … : ) Det haltar och det tror jag beror på staketet och några träd som till slut blev en eftergift till protesterande Malmöbor. Försoning, om än haltande, är väl o k? 🙂