Malmös kraftiga befolkningstillväxt vid 1800-talets mitt ledde till en ofattbar trångboddhet, framför allt i Gamla staden, men också längs förstadsgatorna. Därför behövdes nya stadsdelar på jungfrulig mark. En sådan var Lugnet, som började anläggas kring 1860 bakom småhusbebyggelsen öster om Södra Förstadsgatan. Till stor del kom Lugnet till för arbetarna på Kockums Mekaniska Verkstad, vilken låg på nuvarande Davidshall och hade grundats av Frans Henrik Kockum på 1840-talet. Dessutom var ägoförhållandena oproblematiska – området var det enda centralt belägna, som inte utgjordes av donationsjord (markområde som i äldre tider skänkts av kungen till städerna och avsedd för allmänna ändamål).

Lugnet kom med tiden att i vid bemärkelse avskärmas från den växande industristaden av Södra Förstads-, Förenings-, Kaptens- och Drottninggatorna, och uppdelades i ”långgator” – med i huvudsak envånings hus – i nordlig, östlig, sydlig och västlig riktning, med smågator däremellan. I takt med industrialiseringens framväxt och den därmed ökade inflyttningen till Malmö, blev Lugnet också snabbt överbefolkat och trångboddheten enorm.

Vinjettbilden ovan är ett vykort, taget någon gång under 1900-talets första år över Gottfridsgatan, vilken var en av de tvärgående smågator som gick mellan Västra och Östra Långgatorna. Den fick sitt namn 1867 och försvann 1976 vid omgestaltningen av Lugnet under 1970-talets första hälft. Lägg märke till alla de människor som kommit ut från sina små bostäder för att se vad som står på!

Gatan är uppkallad efter en av Frans Henrik Kockums söner, Gottfrid (1838-1875), som var direktör vid faderns verkstadsanläggning.

Rickard Bengtsson
Inläggsförfattare