Nej, sväng vänster!, hojtade jag när det här slottet dök upp på Tingsvägen i Degeberga.

Efter att ha snokat runt ett tag, kikat in genom fönstren och gått upp och ned för trappan

… var jag övertygad om att byggnaden stått på den Baltiska utställningen i Malmö 1914.

Googlade och fick veta att ”det är det gamla äggpackeriet, en gång Degebergas förnämsta industri, som också var bostad åt entreprenören Enoch Flygare. Huset med de stora grå trappstensgavlarna är ett av få kvarvarande minnen av 1914 års Baltiska utställning i Malmö, där det fungerade som restaurang tills utställningen slog igen på grund av första världskriget. Enoch Flygare köpte det och lät bygga upp det på nytt i Degeberga.”

Hör Bo Svensson, bygdeupptecknare och författare i Degeberga, berätta historien bakom det baltiska huset. Ljudfilen slutar lite abrupt, men det viktigaste hinner ni höra.

Husets nuvarande ägare som jag tror är Kristianstad kommun borde faktiskt pyssla om och ge kärlek till detta stycke misskötta Malmöhistoria. Om inte, tar vi tillbaka det! 😉

Trodde att jag sett det mesta i fotoväg från Baltiska utställningen 1914, men plötsligt händer det! Fotograf Victor Roikjer har på bild fångat ”pratarna” för ballongregnet som skulle äga rum klockan 5 vid Centralgården. En bild som verkligen ger liv åt Baltiskan. 

På ballongerna står att läsa ”Veckojournalen” och ”Allt för alla” som bekostade regnet som såg ut som nedan.

… på Årsta och till min hjälp har jag återigen Rahmns fotografier. Fakta längs väggar i vackra solbelysta  rum går i de flesta fall tyvärr inte att läsa, men bilderna ger ändå en uppfattning om hur utställningen var uppbyggd. Här förmedlas mycket information på ett rofyllt sätt. Fakta blandat med inredning från Fredrika Bremers hem och så ett vilrum och den enligt Christina Tobeck och besökares vittnesbörd fantastiska restaurangen.

Skriver först in mig i gästboken! ; )

Jag har så svårt att tänka mig att min annars så myndiga mormor Maria ännu inte hade rösträtt när hon gick här på Baltiskan. Beslutet om kvinnlig rösträtt togs först 1918 och trädde i kraft 1921.  

Planschen nedan sågs på yrkesstatistiska avdelningen i bottenvåningen och innehållet var liksom i annan info på avdelningen baserad på officiell statistik framtagen av olika kvinnliga kårer. Denna plansch visar hur många herrstrumpor som kunde tillverkas för hand av en arbeterska under en arbetsdag jämfört med om hon istället stod vid en maskin och tillverkade samma strumpor. Den infon har jag läst tidigare, men den får mig nu att tänka på Cecilia Ahlström som ännu inte riktigt kommit tals här i bloggen. Hur var det nu, importerade inte Cecilia stickmaskiner …? Det ena ger som oftast det andra så efter besöket på Årsta ska Cecilia få komma till tals igen. 

Fortsätter till biblioteket och det vore intressant att kunna studera bokryggarna lite närmre, men det låter sig inte göras. Vet ju nu genom Christinas program att det fanns så mycket mer än böcker här. Går vidare till det lilla rummet i fonden …

Möblemanget här är nog hämtat från Fredrikas hem för det kan väl knappast vara det omtalade vilrummet som man kunde hyra för en timme eller så för att vila sig. Många besökare kom utifrån, från Danmark icke minst, så möjligheten till en timme på locket uppskattades säkert. Nej, det är ett litet arbetsrum och jag går i fantasin fram till fönstret vars gardiner silar solljuset så vackert.  

Önskar att jag hittat fler bilder av  allt det jag hört berättas om, men de kanske dyker upp vid ett senare tillfälle. Går ner till den prisade restaurangen vars kök ligger bakom glasrutan och jag förstår av personalens och gästernas förvånade min att jag kommit på självaste invigningsdagen den 15 maj 1914. Det är självklart vipgäster som sitter här. Tycker mig känna igen en och annan … Mannen med det sydländska utseendet som sitter intill väggen till höger är arkitekt Arwidius. Han var ledamot i Fredrika Bremerförbundets Malmökrets och bistod utställningens arbetsgrupp med att inreda Årsta. Bredvid honom, vänd mot kameran, sitter en man som kan vara byggmästare Frans Andersson. Det vore inte konstig om han var inblandad i bygget. Kvinnan som sitter längst bort till vänster känner jag igen, men kommer i skrivande stund inte på varifrån. Får fundera. Känner mig inte riktigt önskvärd här och smiter in i köksdelen för kanske någon förbarmar sig och bjuder på nåt gott. För ni ser väl vad bordet i mitten vittnar om?  

Det gick vägen och jag lämnar nu Årsta och Baltiskan för denna gång. Tänk så långt en bild, tagen vid entrén till den danska utställningen på Baltiska utställningen 1914, kan leda om den styckas upp och förstoras lite. Åter till Malmö här och nu –  sommaren 2018! Har noterat att Cecilia ska ”kontaktas” efter pausen.

… över penningbrist, tidsnöd och annat motstånd rodde Fredrika Bremerförbundet och dess Malmöavdelning med flera andra i land Årsta – kvinnornas utställning på Baltiska utställningen. På kvinnornas utställning fick inget skryt eller ve- och klagan förekomma. Det fick heller inte vara en plats för propaganda. Fakta var det som skulle tala sitt tydliga språk. Så blev det ju också en manifestation i svensk kvinnosakshistoria! Bilderna visar Malmö kvinnliga klubb- och läsesällskap på utställningsområdet under uppförandet 1913. Ett klubb- och läsesällskap som säkerligen på ett eller annat sätt var involverat i byggandet av Årsta. 

Om kvinnornas manifestation på Baltiska utställningen berättar nedan musikexperten fil. dr Christina Tobeck i en dokumentärserie från 2015 om tonsättarinnor i manligt musikliv.  Christina har självklart fokus på utställningens musikliv, men sätter ramen för utställningen och kvinnorna på ett sätt som jag inte mött tidigare. Programmet som ger mera liv åt utställningen/kvinnorna/Årsta har vidgat mitt vetande.