De flesta bilder som togs i samband med Baltiska utställningen – det mest kända evenemanget i 1914 års Malmö – utgörs av vyer av utställningshallar, paviljonger, folksamlingar och utsikter från det stora tornet, som var dåtidens högsta byggnadskonstruktion i Norden. Därför är denna bild ovanlig. Den är nämligen tagen utanför utställningsområdet och visar den särskilda entré som fanns till nöjesfältet i utställningsområdets nordöstra del. Entrén låg i närheten av nuvarande korsningen mellan Carl Gustavs väg och Baltiska vägen, vilken skär genom Pildammsparken. Dessa vägar fanns inte 1914. Istället löpte Malmö-Ystads järnväg fram på nuvarande Carl Gustavs väg från Västra station i Malmö hamn över Södervärn till Ystad, och den ses i bildens vänsterkant. Fotografen har riktat kameran mot söder. På perrongen står människor som just klivit av tåget för att bege sig in på nöjesfältet. En särskild, tillfällig hållplats hade inrättats för långväga utställningsbesökare som valt att inte gå eller ta spårvagn till utställningen. Hållplatsen förlades vid entrén till nöjesfältet, men besökarna kunde naturligtvis också promenera till huvudentrén som låg ett hundratal meter bortom detta, närmare utställningens centrum. Entrébiljetten gällde för hela utställningsområdet, oavsett entréställe.

Stockholmsarkitekten Ferdinand Boberg stod bakom ritningarna till huvuddelen av utställningens hallar, paviljonger, kiosker, entréer och andra arkitektoniska inslag. Han var emellertid mest känd för att konstruera pampiga byggnader i jugendstil. Han fick mycket kritik från de lokala Malmöarkitekterna Harald Boklund och August Lindvall för sina första förslag till utställningens utformning, vilka vann utställningskommissionens gillande men som inte hade skånsk prägel. Inför den utslagsgivande tävlingen om utformningen hade Boberg dock ändrat sina ritningar så att de färdiga byggnadsalstren på utställningsområdet fick en mer lokal prägel. Bland annat fick skånska trappgavlar stort utrymme i utformningen av utställningsarkitekturen. På bilden ser vi att entrén till nöjesfältet enbart består av sådana konstruktioner.

Av nöjesfältets attraktioner – Boberg hade samlat ett myller av mindre paviljonger, dansbanor och restauranger där – ser vi inte mycket på bilden. Däremot upptar nöjesfältets huvudattraktion – berg- och dalbanan, även kallad Bergbanan eller Rutschbanan – en framträdande plats. Den uppfördes av ett brittiskt företag. Fyra dansbanor byggdes och de lockade flest besökare, men som god tvåa i popularitet rankades berg- och dalbanan. Vart den tog vägen efter utställningens slut är inte helt klarlagt, men till Köpenhamns Tivoli flyttades den inte. Där fanns redan en liknande berg- och dalbana.

Något hålligång på nöjesfältet förmärks inte på bilden. Man får väl anta att sådant skedde på helgkvällarna. Hur ska man annars tolka den visa som sjöngs på nyårsafton 1915 – strax efter det att utställningen avslutats sedan över 900 000 besökare hade sett den – av sångaren och revyartisten Oskar Svanlund på gamla Folkets hus teater? I den revyn spelade Svanlund en Skurupsbonde, och visan handlade om dennes besök på Baltiska utställningen. Under stormande bifall framförde han visan, som kallades Utställningsvisan eller Baltirullan. Den hade följande text.

”Häromsistens så jag for ing te stora Malme sta, ja skulle på Udställningen gunås, där va Anderskan å Pitterskan å Baltiskan! å en djädrans hoper bynner de förstås.

Refräng:

Po Baltirullan tjong! fille ball ball ball, Baltifluan, Baltifiliox. Där va Anderskan å Pitterskan å Baltiskan, å en djädrans hoper bynner de förstås.

Ja po söndan så sjong di, å di va tusen man, de va toner stora som så här, ja di borja me Guds rena lamm osköldig, å di sluta me den härna Sankte Pär Po Baltirullan tjong…

I en backe där gick två Kareter Poen bana di kalla för Rytsch! Å di surra veck som Himmelens Planeter, Ja di gick oppå di gick ner, så ja sa hytsch, Po Baltirullan tjong…

Ja honth som ja gick där å glode, så kom jag ing (in) på de härna Babylong, där flö Hatta å Kjola över Hoed, å så gol di alla på en gång. På Baltirullan tjong…

Å inge (inne) på udställningen, där hade di ett kög (kök) mä tellerker (tallrikar) på varendaste hyll, Där va en, som drämde ti dom, så stompana rög, men då syntes du, ad karlen han va full På Baltirullan tjong…

I en Lucka där hade di en Levanes arm, där man fick sej en Rögelsehavann, jag stoppa tredalern ner i en Spricka s å fick jag så yjenen di rann. På Baltirullan tjong…”

Texten är tagen från Svenskt Visarkiv, men det finns varianter på vissa verser.

Rickard Bengtsson
Inläggsförfattare