Inga, Hanna och Cecilia i Lomma år 1921 Bild ur familjen von Gerttens privata samling.

Det är nu längesedan ni hörde något om Cecilia och hennes liv, men vi har nu kommit till den tid då hon och maken Jöns drog till sig tillbaka från arbetslivet. Som ni kanske minns från tidigare inlägg fanns 1911 endast dottern Hanna kvar i hemmet och hon var anställd i butiken på Amiralsgatan 17. Det var det året dottern Anna Sofia åkte till Amerika för att gifta sig med den John som elva år tidigare var inneboende hos familjen Ahlström medan han läste till ingenjör på Malmö tekniska skola. 

I november 1915 avvecklades/överläts butiken på Amiralsgatan och paret Ahlström flyttade till eget hus i Lomma. Hanna stannade kvar i Malmö ett par år till och troligtvis var det under de åren hon utbildade sig till sjuksköterska. I juni 1917 flyttade hon hem till sina föräldrar i Lomma och i april 1920 sa hon ”ja” till styrman Sone Sonesson. De första åren av äktenskapet bodde även det unga paret i Lomma. År 1921 anlände deras förstfödda dotter Inga och året därpå kom Elsa. Ovan ser vi Cecilia, Hanna och lilla Inga … eller är det Elsa? Nej, jag tror bestämt att det är Inga!

Ett foto i mitt bildgalleri av Cecilias butik på Amiralsgatan uppmärksammades av Cecilias barnbarn Eric och det blev början på min bekantskap med Cecilia. Med hjälp av arkiven, Eric och senare även barnbarnet Gustaf, kunde jag följa hennes väg och det blev för mig en intressant och lärorik resa. Vilken kvinnokraft jag fått möta!

I mars 1925 gick Cecilia ur tiden och jag sätter punkt för berättelsen här och nu, men möter henne i mitt Malmö varje dag. Jag rör mig oftast i de kvarter som också var hennes och minns  saker hon ”berättat” och bland detta sådant jag före vår bekantskap inte hade en aning om. Jag tittar ofta på fotot av henne och känner kraft och värme.

Tidigare inlägg hittar du här: Cecilia Ahlström

Klicka på bilden för att se filmen från Baltiska utställningen i Malmö 1914!

I förra inlägget om Cecilia, Cecilia Ahlström /25, funderade jag över om hon deltog som utställare på den Baltiska utställningen, men kan efter att ha kikat i utställningsberättelsen  konstatera att hon inte var det. Jag är däremot alldeles övertygad om att hon och maken Jöns besökte utställningen. Att dottern Lydia med familj också besökte utställningen vet jag, för det har Lydias barnbarn Fredrik berättat för mig.

Det känns som om tiden från mitt första möte med Cecilia bara rusat iväg, men det är ju ändå en lång resa jag gjort tillsammans med henne. Jag har svårt att inse att hon vid den här tiden planerade för att dra sig tillbaka. Det där vill jag inte tänka på än och väljer istället att gå en runda på den märkvärdiga utställningen för att komma nära henne och hennes tid. Följ med!

Baltiska utställningen i Malmö 1914

Kvar i 1910-talets början blickar jag lite framåt i församlingsboken och inser att Cecilia och Jöns redan då måste ha haft planer på att lämna Malmö, men det kom att dröja några år till. År 1910 fyllde Cecilia 55 år och det var 33 år sedan hon kom till Malmö. Hon var vid ankomsten 22 år gammal, men hade redan flera års erfarenhet av hårt arbete. Tänk så mycket det hände i Cecilias liv och i Malmö under hennes år här! Vilken resa hon var med om och vilken kraft hon hade! 

Som ni kanske minns från förra inlägget fanns nu, 1911, endast dottern Hanna kvar i hemmet och hon var anställd i butiken på Amiralsgatan 17. Familjen bodde också kvar i fastigheten där butiken låg. 

Jag har funderat över hur det gick för Cecilias far, Anders Lundqvist, och det visar sig när jag letar efter honom i Tirups församlingsbok att han faktiskt togs om hand av Cecilia från år 1895 och fram tills han avled i Malmö år 1898. Det var de åren hon just registrerat sin garnhandel och tricotstickning med stickkurser på Kungsgatan 3. Så fyra döttrar och en fosterson … Jöns som arbetade hela dagarna som vagnsmörjare verkar heller inte att ha legat på latsidan.

Cecilia tyckte och tänkte mycket, men fick mycket av det tänkta gjort. Som jag nämnt tidigare såg hon till att göra reklam för sin verksamhet. Hon var även aktiv i kvinnofrågor och skrev insändare i både dagspress och fackpress, Hon var dessutom mycket engagerad i Frälsningsarmén. 

Tittar nu lite framåt i tiden och året har blivit 1914. Det har planerats länge och väl för den Baltiska utställningen som invigdes i maj samma år. Självklart var Cecilia med sin Jöns och övriga familjen där! 

Baltiska utställningen i Malmö 1914. Fotograf A. W. Rahmn.

Årsta Kvinnornas utställning på Baltiska utställningen. Fotograf A. W. Rahmn.

Kan Cecilia även ha varit med som utställare? När det gäller Cecilia vet man aldrig så jag bestämmer mig nu för att kika i den officiella utställningsberättelsen. Vi får se …

Fortsättning följer.

Tidigare inlägg om Cecilia hittar du här: Cecilia Ahlström

I Cecilias trikåmagasin arbetar de i hemmet kvarvarande döttrarna Anna Sofia (till höger i bild) och Hanna Elisabet (till vänster i bild), men den 19 juli 1911 lämnar Anna (vars tilltalsnamn jag tror var Anna och håller mig fortsättningsvis till det) hemmet och Sverige och ger sig av till Nordamerika. För ett antal år sedan lär familjen Ahlström ha haft en inneboende, John, som blev ingenjör på Malmö tekniska skola och denne John och Anna blev då väldigt goda vänner. John reste efter examen till Amerika, men vännerna kom överens om att han skulle höra av sig när han etablerat sig over there. Efter elva år kom brevet och Anna reste. Vid gränsen gifte de sig och hon fick inresetillstånd. Annas barnbarn, nu pensionerad distriktsåklagare i Californien lär läsa Malmöblickar … 

Anna och John längre fram i tiden.

Tänker tillbaka till starten på Cecilias egen resa: Kan ni föreställa er Cecilia, 16 år gammal, stiga av hästskjutsen i Reslöv? Jag förmodar att det ombesörjdes med skjuts till henne mellan Tirup och Reslöv för det var för långt att gå. Med sig hade hon det hon gick och stod i och förmodligen något ombyte och kanske några personliga saker. Hon hade gått de då obligatoriska fyra skolåren, blivit konfirmerad och ansågs nu som vuxen nog att försörja sig. Nu skulle hon tjäna som piga i ett lantbruk och för det arbetet erhålla mat, husrum och en mindre slant. Hennes arbetsdag skulle börja tidigt och inte sluta förrän sena kvällen då hon skulle dela säng med en eller flera andra pigor. Hon var säkert införstådd med en del, men långt ifrån allt om vad det innebar att tjäna som piga. Självklart längtade hon hem när hon lagt sig på kvällen och säkert funderade hon över hur far och syskon hade det. Hon kunde inte ringa, eller sms:a, men skrev nog ett eller annat brev och berättade och förhörde sig om hur det var i hemmet. Om Anders var läs- och skrivkunnig vet jag inte, men om inte fick han säkert breven upplästa för sig av något av Annas syskon och hälsade genom dem till henne. 

Nu saknar Cecilia ett handelsbiträde i butiken och anställer Ida Sofia Friman som närmast kommer från Helsingborg. Cecilia är ett bekant och respekterat ansikte i Rörsjöstaden med omnejd. Om hennes man, vagnsmörjaren Jöns Ahlström, vet jag inte så mycket mer än att han var en arbetsam man, men är rätt övertygad om att han stöttade Cecilia och döttrarna i vad de företog sig.

Fortsättning följer.

Tidigare inlägg om Cecilia hittar du här: Cecilia Ahlström.

Året är nu 1910 och familjen Ahlström börjar röra på sig efter cirka tre år på Amiralsgatan 6. Cecilia har haft nära till sitt trikåmagasin, men nu flyttar hon, Jöns, Anna Sofia och Hanna Elisabet snett över över gatan till Amiralsgatan 17 och bosätter sig i huset där trikåmagasinet ligger. Det stundar bröllop för döttrarna Lydia Maria och Ester Elisabet som på hösten samma år gifter sig. Lydia Maria med kassören Fritz Julius Pålsson och Ester Elisabet med stadsrevisorn Kristian Olsson Bernow. I båda fallen finns i församlingsboken noteringen ”borg. äkt.”. Som jag minns tog det lång tid innan Cecilia och Jöns döttrar blev döpta och mycket talar för att familjen, främst Cecilia, var aktiva inom Frälsningsarmén.

Brudparet Lydia Maria och Fritz Pålsson.
Vittnen Anna Gustavsson och Bror Forsell.

Jag har synat svärsönerna lite och till min förvåning och glädje kom jag fram till att svärsonen ovan, Fritz Julius Pålsson, korsar min ganska nyligen utkomna bok Anna, i skuggan av Alfred. Ni som läst den kanske minns att Charlottas svärson hette Bror Pålsson? Han visar sig vara son till Lyda Maria och Fritz Julius. Visst är världen liten?! 

Paret Ahlström/Bernow flyttade efter bröllopet till V Skrävlinge, men flyttade 1915 tillbaka till Amiralsgatan 17 och paret Ahlström/Pålsson flyttade till Lomma. Kvar hos Cecilia och Jöns finns nu döttrarna Anna Sofia och Hanna Elisabet som troligtvis båda är biträden i Cecilias trikåmagasin.  På bilden överst, Amiralsgatan sedd från Föreningsgatan, ser vi nummer 17 i husraden till vänster. Huset bör vara det som ligger ungefär mitt i klungan.

Tänk att när Cecilia hösten 1877 kom till Malmö fanns inte ens hästspårvagnen, men nu, år 1910, har den elektriska spårvagnen varit igång i tre år och kommer nedan i full karriär på Föreningsgatan. 

Nu tänker jag titta framåt och se hur livet kom att gestalta sig för de kvarvarande döttrarna Anna Sofia och Hanna Elisabet. 

Fortsättning följer.

Tidigare inlägg om Cecilia hittar du här: Cecilia Ahlström.

En dag som denna, den internationella kvinnodagen, funderar jag över vad som hände på kvinnofronten från och med Ceilias födelseår 1853 och fram till där vi är nu i hennes historia, alltså år 1907. Jag gick in på databasen KVINNSAM/Göteborgs universitetsbibliotek och kopierade årtalslistan nedan. 

Cecilia är nu 54 år och ni som följt inläggen vet hur mycket hon fram till nu hunnit uppleva, skapa och ta ansvar för i sitt liv, men det skulle ändå dröja ytterligare 14 år innan hon för första gången fick gå till valurnan och säga sitt. Jag vet att Cecilia var aktiv i kampen för kvinnors rösträtt och ett bevis på det är bland annat hennes annonsering i ”Kampen för kvinnlig rösträtt”, en tidning som gavs ut av Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt.

Jag vet att hon också luftade sina åsikter kring kvinnors rättigheter genom artiklar i bland annat Sydsvenskan, ett engagemang som i förlängningen gav hennes och andras döttrar fler rättigheter i livet. 

Fr.v. döttrarna Hanna, Lydia, Ester Elisabeth och Anna.

Är kvar hos Cecilia på Amiralsgatan 6 och året är fortfarande 1907. På denna adress finns plötsligt inte Cecilias fosterson, Anton Peter, med. Jag får backa lite … Som ni kanske minns kom han till Cecilia och Jöns år 1884 då hans mor, Cecilias syster, gick bort i lungsot. Hans far dog redan 1880 så Anton, som jag gissar var hans tilltalsnamn, stod tidigt i livet föräldralös. Han bodde kvar hos Cecilia och Jöns till han var 19 år då han flyttade till egen bostad i kvarteret Sparven på Lugnet och står då skriven som pappersarbetare. 

På Lugnet.
Östra Kanalgatan i riktning mot Drottninggatan sett från Storgatan cirka 1900.

Anton flyttade efter cirka ett år i kvarteret Sparven vidare till Helsingborg där han flyttade ihop med sin syster, Hanna Maria, som sedan moderns bortgång 1884 bott hos sin morfar, Anders Lundqvist. Efter det att syskonen lärt känna varandra på nytt drog de vidare i livet. Hanna Maria flyttade utomlands och bodde en tid i Belgien och Tyskland, men kom så småningom tillbaka till Helsingborg. Anton gick till sjöss och försvann under några år till obefintlighetsboken, men dök upp igen. År 1940 finns en notering om att han flyttat till England, men troligtvis är det året då det kom ett livstecken från honom. Med tanke på att Anton ser väldigt ung ut på bilden nedan antar jag att han bosatte sig i England ganska tidigt i livet. Det skulle vara intressant att få veta hur hans liv kom att gestalta sig, men jag får nöja mig med att ha fått honom i hamn. Nu tillbaka till Cecilia på Amiralsgatan 6. 

Anton Peter Lundqvist. Fotograf: Edward G. Brewis, Ateljé Victoria Art Studios. 8&10 New Bridge Street, Newcastle-on-TYNE.

Syns man inte så finns man inte, resonerade nog Cecilia och såg till att synas lite här och där, bland annat på Slottsgatan. Vad rätt hon tänkte! Troligtvis är bilden tagen omkring förra sekelskiftet och som vi ser på väggen fanns verksamheten fortfarande på Kungsgatan 3, men Cecilia hade planer. Dagligen sneglade hon från sin bostad på det nybyggda huset på Amiralsgatan 6, och tog till slut kontakt med ägaren, byggmästare Frans Andersson som själv bodde i huset.

Frans hade inget emot familjen Ahlström och år 1907 flyttade de dit. Ungefär samtidigt flyttade Cecilia även butiken som nu var en välsorterad garn, trikå- och manufakturaffär från Kungsgatan 3 till Amiralsgatan 17. Hon hade även börjat importera stickmaskiner och behövde en större lokal. Från den nya bostaden hade hon utsikt/uppsikt över butiken.

Samtidigt bytte butiken namn till Malmö Trikåmagasin – Cecilia Ahlström och enligt handelsregistret startade hon cirka 1910 även upp Rörsjöstadens nya garnhandel på Södra Förstadsgatan 25 (Kasino). Det fanns en anställd stickerska och handelsbiträden i butikerna var bland andra döttrarna Anna och Ester. Fortfarande tog Cecilia emot elever i maskinstickning. Jag kan tänka mig att det där med maskinstickning ökade garnförsäljningen.

Det gick sannerligen undan, men Cecilia var inte ”bara” företagare. Som jag förstår det nu var hon också på något sätt engagerad i Frälsningsarmén samtidigt som hon hade ett politiskt intresse och gjorde sin röst hörd i pressen.

Tillbaka till församlingsboken …

Fortsättning följer.

Tidigare inlägg om Cecilia hittar du här: Cecilia Ahlström.

Vi är kvar på Kungsgatan 3 och året är fortfarande 1892. Det visade sig med hjälp av gamla adresskalendrar vara det år då Cecilia registrerade sin garnhandel och tricotstickning på adressen. Som ni ser fick hon upp en rejäl skylt ovanför markiserna. Ingen skulle missa henne! Hon pinnade på och i adresskalendern två år senare visar sig verksamheten ha vuxit:

Jag undrar hur  hon fick vardagslivet att fungera. Hon var som sagt fembarnsmor, fostersonen Anton inräknad, och jag kan inte se att hon hade något biträde i butiken förrän dottern Anna Sofia långt senare trädde in som anställd. Jag återgår till församlingsböckerna för att se om det tillkommit någon eller något nytt.

Jag funderar över hur det kan vara att en gift kvinna kunde teckna firma eftersom hon var ställd under sin mans målsmanskap. Det var först 1921 som kvinnan blev fullmyndig, samma år som hon fick rösta i riksdagsvalet för allra första gången. Om vi tittar i handelsregistret nedan ser det ju ut som om Cecilia och andra kvinnor själv tecknade firma, men jag undrar hur själva registreringshandlingen ser ut och om Jöns Ahlström fick skriva under. Kan den handlingen finnas? Får undersökas!

Fortsättning följer.

Tidigare inlägg om Cecilia hittar du här: Cecilia Ahlström.