Året är fortfarande 1892 där förra inlägget slutade. Bilderna nedan är tagna några år senare, men att få ansikten på Cecilia och hennes familj känns angeläget och nedan ser vi handelsidkerskan Cecilia Ahlström och hennes man vagnssmörjaren Jöns Ahlström på Kungsgatan 3 i Malmö. Cecilia idkar enligt 1903-års adresskalender en välsorterad garnhandel med tricotstickning och undervisar dessutom elever i tricotstickning på samma adress. Kursen i Köpenhamn 1881/1882 bar frukt. 

Nedan deras döttrar Lydia Maria, Ester Elisabeth, Anna Sofia och yngsta dottern Hanna Elisabeth. Fotografen Hanna Wallin hade fotoateljé på Södergatan i Malmö mellan åren 1898 och 1899 och det tycker jag stämmer väl med döttrarnas åldrar. Äldsta dottern Anna Sofia som föddes 1883 kan säkert vara cirka 15 år vid bildtillfället och Hanna Elisabeth, den yngsta, cirka 7 år. Det är välklädda flickor. Av fostersonen/systerdottern Anton Peter har jag vuxenbild, men den kommer längre fram. 

Nu gör inläggen om Cecilia Ahlström uppehåll till efter jul- och nyårshelgerna då jag tar tag i frågan om när hon egentligen registrerade sin verksamhet och annat därikring. Ska bli spännande!

Samtliga fotografier tillhör Eric von Gertten, son till Lyda Maria/dotterson till Cecilia och Jöns Ahlström.

Tidigare inlägg om Cecilia hittar du här: Cecilia Ahlström.

Sagt och gjort! Den 25 november 1886 gick familjen Ahlströms flyttlass från Fabriksgatan till Kungsgatan 3 (hörnet Majorsgatan 11) i kvarteret Anna, en fastighet som ägdes av ångbåtsmaskinisten Anders Sonesson. Cecilia var tillbaka i kvarteren där hon började sitt liv i Malmö, men nu med egen familj. Förmodligen sneglade hon upp till mejeribokhållare Laurentius och Maria Sofia Pettersson varje gång hon gick förbi deras hus och mindes när hon nio år tidigare knackade på, neg och sa: det är jag som är Cecilia. 

I samband med flyttningen till Kungsgatan dyker det upp ett nytt namn i familjen, Hilda Johanna Håkansson, som visade sig vara familjens jungfru. Det hade jag ännu inte riktigt förväntat mig, men så berättar heller inte församlingsboken om vad Cecilia hittade på utöver att vara hustru och mor. Jag funderar över om hon redan då,1886, hade registrerat någon verksamhet och måste nu leta i andra arkiv och i gamla adresskalendrarna för att se om Cecilia finns med som företagsidkare. Saknar dessa års kalendrar och får gå till Stadsarkivet. Jöns Ahlström står fortfarande skriven som vagnssmörjare och var troligtvis sin egen. 

Bilden ovan visar Kungsgatan sedd från Kaptensgatan. Tvärgatan till vänster mitt i bild är Majorsgatan och det var vid detta hörn Cecilia med familj bodde. Tittar jag riktigt noga  ser jag precis där en skylt ”Garn Handel” och jag vet att det är Cecilias butik, men när togs bilden? Med hjälp av Pauli kyrka som stod klar 1882 och vykortets datering 23 januari 1903 antar jag är bilden togs cirka 1900. men kan ha tagits tidigare, dock inte före 1886.

I februari 1887 föddes parets tredje barn, Sofia Cecilia, som även hon döptes flera månader efter födseln, i hennes fall två dagar innan hon dog av en tarmsjukdom. I maj 1888 kom sonen, Jonas Enok, och den 11 september året efter, dottern Lydia Maria. I januari 1892 anlände Hanna Elisabeth, men två dagar senare förlorades fyraårige Jonas Enok som insjuknat i difteri. I slutet av januari 1892 bestod familjen Ahlström på Kungsgatan 3 av Cecilia och Jöns med barnen Anna Sofia, Ester Elisabeth, Lydia Maria, Hanna Elisabeth och fostersonen Anton Peter. Jungfrun Hilda Johanna for redan i april 1888 till Amerika, men ersattes först några år senare. 

De flesta barn föddes fortfarande i hemmen och oftast med hjälp av en barnmorska och jag har därför letat efter barnmorskeberättelser från förr, men har ännu inte hittat särskilt mycket från Malmös jordemödrar. Letade i ”röster från förr”, men inget där heller … Får återkomma till ämnet, men en bild på en dåtida barnmorskeväska kan jag i alla fall visa. 

Foto Mathilda Thulin Malmö Museer

Fortsättning följer och då kommer Cecilia, Jöns, Anna Sofia, Ester Elisabeth, Lydia Maria och Hanna Elisabeth att presenteras i bild!

Tidigare inlägg om Cecilia hittar ni här: Cecilia Ahlström

Tillägg den 7 januari 2019.

Barnmorskeberättelser har jag ännu inte kommit över, men en tillbakablick på barnmorskeyrket hämtad ur Beata Losmans historik från civila lokala och regionala myndigheter daterad 2005 kan jag bjuda på:

I oktober 1777 kom det första barnmorskereglementet för hela landet. Utbildningen skulle ske i Stockholm, men förkunskaper kunde inhämtas hos provinsialläkare ute i landet, och då kunde undervisningstiden, som omfattade en eller flera tremånadersterminer, förkortas. Examen skulle ske i Stockholm. 1819 års reglemente förlängde undervisningstiden till minst 6 månader, och yrket blev fritt genom att skråförordningarna i Stockholm upphävdes. 1840 förlängdes utbildningen till 9 månader.

Från början av 1800-talet började socknarna långsamt anställa barnmorskor, men det fanns många privatpraktiserande, som inte lämnat spår efter sig. Nytt reglemente kom 1856 (SFS 1856:74) och samma år fick Göteborg en egen barnmorskeläroanstalt. Barnmorskeläroanstaltens arkiv innehåller förutom detaljerade anteckningar från undervisningen (jämte gamla planscher) även protokoll från de sammanträden som professorn och ”frun” dvs instruktionsbarnmorskan höll med stadens praktiserande barnmorskor till 1896. Barnmorskorna hade tillsyn över de spädbarn de hjälpt till världen och skulle ge råd till nyblivna mödrar, ungefär som senare tiders barnavårds-centraler. Barnmorskeläroanstalten förde liggare över stadens barnmorskor till 1924.

Genom SFS 1881:30 ålades barnmorskorna att föra dagböcker (journaler) över sina förlossningar, som i regel ägde rum i hemmen. Dessa dagböcker utlämnades av läkare och återlämnades till denne, när de var fullskrivna, barnmorskan flyttade eller avled. När en barnmorska anställdes på landet, före 1863 av sockenstämman och därefter av kommunen, var hon underställd provinsialläkaren, som var statlig tjänsteman. I staden var stadsläkaren hennes överordnade. Då kan barnmorskejournalerna finnas i hälsovårdsnämndens arkiv eller ett särskilt stadsläkararkiv, men de kan också ha hamnat på landsarkiv tillsammans med den statliga stadsförvaltningens arkiv. Journalerna från landsbygden finns i provinsialläkararkiven, som överlämnats till landsarkiv (de statliga provinsialläkarna övergick 1/7 1963 till landstingen och blev distriktsläkare). Det finns dock även särskilda barnmorskearkiv, t ex har Spånga församling utanför Stockholm ett sådant på 6 volymer 1906-1929 (Arkivregister för Stockholms län).

Genom SFS 1919:138 (lag om anställande av distriktsbarnmorskor) inrättades barnmorskestyrelse vid landsting eller i stad utanför landsting. Ordförande i styrelsen skulle vara förste provinsialläkaren (senare kallad länsläkare). Landstinget utsåg två ledamöter. SFS 1919:798 är ett nytt reglemente för barnmorskor och SFS 1919:799 ett reglemente för barnmorskestyrelsen, som skulle anställa distriktsbarnmorskor och bestämde distrikten. Inom vissa landsting finns separat arkiv från barnmorskestyrelse (t ex i Skaraborgs län 1919-38). I Göteborg, som låg utanför landsting, var först hälsovårdsnämnden samtidigt barnmorskestyrelse och från 1943 var sjukhusdirektionen det.

En del barnmorskor drev privata förlossningshem, ibland helt papperslöst. I större städer byggdes särskilda barnbördshus – Göteborgs var från 1875, men ett nytt byggdes 1900. I Malmö byggde man inom sjukhusområdet. Stockholm hade flera barnbördshus. Provisoriska Barnbördshuset 1859-82 blev senare Södra Barnbördshuset – 1969 (historik i Stockholms kommunalkalender 1969 s 462 f). 1901 års lasarettsstadga innebar indirekt förbud att ta emot barnaföderskor på länslasaretten för normal förlossning, dvs barnafödsel betraktades inte som sjukdom. Landstingen drev också förlossninghem. SFS 1954:728 innehåller en lista över alla de förlossningshem som omfattades av lagen om allmän sjukförsäkring. Även barnmorskedagböcker från privata förlossningshem skulle överlämnas till provinsialläkare eller stadsläkare, men det har kanske inte alltid skett.

Året är 1886 och Cecilia med familj bor kvar på Fabriksgatan i kvarteret Höken. Den 22 april detta år dör ännu en av Cecilias systrar i en lungsjukdom. Denna gång den 29-åriga Sofia som bodde hos familjen eller möjligen i egen bostad i samma fastighet. I åtta år, bortsett från den tid Cecilia vistades i Köpenhamn, delade systrarna glädje och bekymmer kring livet i Malmö och under två år arbetade de dessutom tillsammans hos familjen Crafoord.

Jag antar att Sofia liksom de flesta vid den här tiden dog i hemmet. Det fanns visserligen ett kroppssjukhus på Slottsgatan med ändamål att i mån av utrymme emottaga personer af båda könen, hvilka lida af inre eller yttre sjukdomar, men det räckte knappast till och den som var obotligt sjuk skulle enligt reglementet inte uppta en plats som någon botbar kunde behöva. Jag tror att Sofia led av lungtuberkulos och det fanns vid denna tid ingen bot. Det skulle dröja cirka elva år innan den första byggnaden på den plats där vi än idag har Malmö allmänna sjukhus stod färdig att tas i bruk och därmed en utveckling av sjukvården.

Jag går till Röster från förr för att få veta lite mer om denna tids seder och bruk i samband med dödsfall. Självklart såg det lite olika ut beroende på samhällsklass, men själva döden var i alla fall, då som nu, lika för alla. Den som dog hemma stod lik hemma och att man var trångbodd, vilket de flesta var, förändrade ingenting. Man hängde lakan för fönstren, men täckte även möblerna med lakan. Granris placerades ut framför sorgehuset vilket drog nyfikna till sig, men det uppfattades inte som särskilt konstigt om någon för den avlidnes familj helt okänd person gick in i sorgehuset för en stilla betraktelse. Tiden mellan dödsfall och begravning var oftast kort och när det var dags för sista färden, vägen mellan hem och kyrkogård, gick de prestaverande före likvagnen och de sörjande efter. De som hade råd köpte en gravplats och övriga betalade endast för gravöppning. En del röster säger att själva begravningsceremonin vanligtvis hölls  i kapellen, men det fanns också de som hade ceremonin vid gravplatsen. Många säger att begravningsceremonier vid denna nästan tid alltid hölls i kyrkan, men andra menar att begravningsceremonier i kyrkan var förbehållet bemärkta personer. Eftersom de flesta var fattiga var det nog så att de flesta begravningsfölje gick direkt till graven. De som ville ha själaringning i kyrkan fick betala för det och gällde ringningen någon som ansågs som betydelsefull blev det en lite längre ringning. Hur trakteringen efter en begravning sig ut berodde även det på råd och lägenhet. Jag tror att Cecilia som vid det här laget hade hört, sett och lärt sig mycket ordnade en vacker minnesstund för sin släkt efter Sofias jordfästning. Kanske inte exakt som på bilden nedan som är av senare tid, men säkert var det fint.

Trots sorg och saknad fick livet gå vidare för den då 33-åriga Cecilia, tvåbarnsmor och fostermor. Som dotter axlade hon också ett ansvar för sin far, Anders, och den 8-åriga systerdottern Hanna Maria (Anton Peters syster) som fadern tog hand om efter den äldre systerns död.

Cecilia börjar nu längta bort från kvarteret Höken. Det är rökigt, slamrigt, bullrigt och mycket elände runt henne och hon vill därifrån vilket Jöns inte verkar ha något emot. Den 25 november 1886 går flyttlasset över Rörsjöbron bort till hörnet Kungsgatan och Majorsgatan i kvarteret Anna. 

Fortsättning följer.

Tidigare inlägg om Cecilia kan du läsa här: Cecilia Ahlström.

Det är nu maj 1883 och det har gått nästan ett år sedan Cecilia och Jöns sa ja till varandra och de bor kvar på Fabriksgatan 8 dit de anmälde flyttning daterad på bröllopsdagen. De bodde i det fjärde huset (det lilla huset med två ingångar) från vänster räknat. Bilden togs efter det att Baltzarsgatan förlängts mellan Djäknegatan och Timmermanstorget år 1908, men Cecilias hus stod kvar långt fram i tiden. 

Hörnet Timmermansgatan och Fabriksgatan. Fotograf Leon Fagercrantz. 

Vänder vi oss om, det vill säga tittar nedan, ser vi vad Cecilia såg. Det är Timmermansgatan med Snapperupsgatans mynning alldeles intill. Vi ser också ingången till sakförare Joh. Nilssons trädgård, några år senare, 1889, Klippans Bierträdgård Concordia och ännu några år senare restaurang Concordiaträdgården. 

Klipp ur A. U. Isbergs Malmökarta från 1875

Jag funderar över vad Cecilia gjorde första året efter giftermålet. Att Jöns fortfarande arbetade som vagnssmörjare framgår av församlingsboken, men vad hustru Cecilia gjorde förutom att vara hustru dygnet runt får jag gissa. Jag kan tänka mig att hon var fullt sysselsatt med planerna på en egen verksamhet av något slag. Hon åkte knappast på en stickmaskinskurs i Köpenhamn utan några tankar på vad hon skulle använda de kunskaperna till. I november 1882 flyttade hennes syster Sofia från familjen Silow på Stortorget till Fabriksgatan 8. Kanske var det så att Sofia nu hjälpte Cecilia med någon verksamhet som ännu inte var är registrerad någonstans och dessutom blev det vid den här tiden uppenbart att Cecilia var i ”lyckliga omständigheter”.  

Den 13 maj 1883 föddes Anna Sofia, dotter till Cecilia och Jöns Ahlström. Anna (vilket jag tror var tilltalsnamnet) blev av någon anledning inte inskriven i födelseboken förrän vid dopet som skedde ett halvår senare. Det tillhörde ovanligheterna att barn döptes så långt efter födseln och skälet till det kanske visar sig längre fram i tiden. Ett och ett halvt år senare, den 18 november 1884 anlände Anton Peter, son till Maria, född Lundqvist, och Per Persson i Tirup. Anton Peters mor, Cecilias syster Maria, som redan som ung blev änka avled i oktober 1884 av lungsot och Cecilia och Jöns blev hans fosterföräldrar. En månad senare, den 17 december, såg deras andra dotter, Ester Elisabeth, dagens ljus. Hon döptes heller inte förrän ett cirka ett halvt år senare … Nu var Cecilia mor till två döttrar och fostermor till sin systerson och man får nog anta att hon trots hjälp från Sofia hade fullt upp. Misstänker att hon ändå på något sätt hann tillverka ”småtyg” med det där lilla extra.  

Fortsättning följer.
Tidigare inlägg om Cecilia Ahlström hittar du här: Cecilia Ahlström.

Utanför min dörr stod för en tid sedan en ung kvinna och bredvid sig hade hon stora kartonger. Hon sa sig ha hälsningar från Cecilias tid. Kvinnan var barnbarnbarns barn till Cecilia Ahlström. Det är sällan jag tappar målföret, men det här var en sådan gång. Kartongerna innehöll tidningar, tidskrifter och jultidningar från sent 1800-tal fram till 1940-talet. Jultidningarna är de vackraste jag någonsin sett och jag tänker visa några av dem lite då och då fram till jul. Delad glädje … 

Från djupet av mitt hjärta tackar jag Cecilias barnbarn Eric, och hennes barnbarnbarns barn Tove för detta! 

Det är den 12 maj 1882 och här vid Skeppsbron står jag och väntar på Cecilia som idag återvänder från Köpenhamn. Jag är ute i god tid så jag kan se mig omkring i 1880-talets hamnbild som togs av fotograf C. V. Roikjer. Huven är fortfarande kvar på S:t Petri kyrka och Stora tullhuset (i dag Malmö börshus) lyser nytt och grant. Jag skymtar ett ganska nybyggt hotell Kramer som först om cirka 25 år ska skymmas av Skånepalatset på Norra Vallgatan. Låg inte Café Continental (damcaféet) där någonstans och när kom egentligen Malmö inre fyr till …?  Jag ser också hotell Svea som snart eller rent av redan, bytt namn och heter hotell Horn. Till att vara i maj känns det mera som i november så nu får Cecilia faktiskt komma! Fortsätter i samma inlägg så fort jag ser skymten av henne.

Så kom då äntligen Cecilia och jag kan tänka mig att Jöns Ahlström med vagn fanns på Skeppsbron. Kanske även Cecilias syster Sofia fanns där, beroende på vilken tid på dagen Det Forenede Dampskips-Selskaps Gefion eller Gylfe la till vid kajen. Vad de tre talade om vid återföreningen i Malmö hamn berättar inte församlingsböckerna, men jag tänka mig att Cecilia behövde tid och fick invänta sin själ innan hon i små portioner kunde delge allt hon varit med om. Jöns hade ensam, men naturligtvis med Cecilias godkännande, tagit ut lysning och två dagar senare, alltså söndagen den 14 maj 1882, lyste det för dem. I församlingsboken finns en notering om att hon saknar betyg från den 9 november 1881 till och med den 12 maj 1882, men det fick säkert inte henne att ligga sömnlös för hon hade planerat in i minsta detalj och församlingens noteringar hindrade inte henne och planerna för framtiden. Den tid som återstod fram till vigseln den 3 juni 1882 står hon skriven i kvarteret Danzig med adress Lilla Kvarngatan 4, men flyttar i samband med vigseln samman med Jöns i kvarteret Höken med adress Fabriksgatan 8. Ingen skulle kunna komma och säga att Cecilia och Jöns levde i synd före bröllopet. Troligen skedde vigseln i det nya hemmet och Cecilia bar en svart klänning som hon själv sytt och på huvudet hade hon en krans eller krona av myrten. Jöns svarta och kanske enda kostym var dagen till ära både uppborstad och pressad. De nära och kära som hade råd och möjlighet att närvara fanns säkert där.  

Det råder lite delade meningar om var vigslar för vanligt folk ägde rum vid den här tiden, men de flesta röster från förr säger att de skedde i hemmen eller kanske på pastorsexpeditionen och jag väljer att tro på de flestas röster tills motsatsen är bevisad. Vanligtvis fick prästen en slant för att han vigde folk oavsett om det var kyrkan eller i hemmen, men om en vigsel skedde i kyrkan tillkom säkert kostnader för uppvärmning och annat. Nä, kyrkovigslar var säkerligen för de bättre bemedlade, så nog om det. Jag tror att Cecilia och Jöns bröllopsdag blev en fin och minnesvärd tillställning på Fabriksgatan 8. 

Fortsättning följer …

Tidigare inlägg om Cecilia hittar du här: Cecilia Ahlström 

Nu har jag letat länge efter Cecilia i Köpenhamn, men trots hjälp från Stadsarkivet där finns inga dokumenterade spår efter hennes vistelse i ”byen” från november 1881 till maj 1882. För att underlätta den polismässiga kontrollen av invandrare blev det i Lov om Tilsyn med Fremmende og Rejsende fra 1875 bestämt att det skulle utfärdas uppehållsböcker till utlänningar när de kom till landet och att vid flyttning från en kommun till en annan skulle innehavaren av uppehållsboken få den stämplad hos den lokala polismyndigheten. Boken skulle därmed fungera som ett kontrollredskap för myndigheterna där de kunde följa invandrares färd i landet och utvisa oönskade personer. Något registerblad över Cecilia finns inte och det kan finnas olika skäl till det. Man inte begära att arkiven ska vara helt kompletta. Det är 137 år sedan Cecilia for till Köpenhamn! Kanske var det så att tidsbestämt uppehåll (i detta fall en kurs) dokumenterades på annat sätt. Jag hittade däremot många andra svenskar registrerade och så här såg registerbladen ut.

Den här webbturen i de arkiv som jag fick kännedom om med hjälp av Stadsarkivet i Köpenhamn känns trots att jag inte hittade Cecilia inte alls onödig. Tvärtom! Jag fick lära en del nytt och dessutom har de en intressant och lärorik hemsida. Jag kommer ändå att besöka arkivet i Köpenhamns rådhus framöver, för kanske kan jag ändå få veta något mer. Det slår mig nu att Rådhuset inte var byggt när Cecilia var där … 

Sammanfattningsvis tror jag att Cecilia var inneboende under denna tid. På dagarna var hon upptagen med kursen och på kvällarna skrev hon säkert brev och kort till Jöns, far och syskon och innehållet handlade nog en hel del om vad som komma skulle när hon återvänt till Malmö och Sverige.  Kanske tog Jöns en tur till Köpenhamn för att få träffa sin Cecilia som säkert när tiden medgav utforskat så mycket hon kunde om Köpenhamn och Jöns fick en guidning.

Fortsättning följer … 

Foto daterat 1872 : Indre byn Nytorv med Domhuset på hörnet och framför det slaktarvagnar där det säljes kött. I bakgrunden Vor Frue kirke. Fotograf Oluf W. Jörgensen. Köpenhamns Museum.

Tidigare inlägg om Cecilia hittar du här: Cecilia Ahlström

S/S Gylfe cirka 1890. Okänd fotograf.

Det är den 9 november 1881 och ombord på ångaren Gylfe, en av två förnämliga hjulångare som danskarna satte in på leden mellan Malmö och Köpenhamn år 1874, steg Cecilia. Det var första gången hon åkte till Köpenhamn och det kändes i hela kroppen när hon gick ombord. Hon hade inte för avsikt att återvända på ett tag och hade noggrant planerat för resan och vistelsen i Köpenhamn. Hon hade sagt adjö till familjen Richter som önskat henne lycka till med sina planer, och på hennes vänstra ringfinger satt ringen hon fått av Jöns Ahlström som väntade på henne och den framtid de kommit överens om att dela. Sofia var städslad på ännu ett år hos änkan Silow, men det skulle bli ändring på det när Cecilia kom tillbaka till Malmö. Under åren i Malmö hade hon varit sparsam och satt undan så mycket hon kunde och dessutom fått en slant av sin far som bidrag till uppehället i Köpenhamn. Hon var nu i färd med att skapa den framtid hon drömt om. 

Vesterbrogade cirka 1880. Okänd fotograf. Köpenhamns Stadsarkiv.

Omtumlad efter båtresan står nu Cecilia på Vesterbrogade och tittar efter en bänk där hon kan sätta sig och öppna matsäcken. Magen har nu lugnat sig efter sjöturen och hon är hungrig. På samma gång ska hon studera kartan och vägbeskrivningen till adressen där hon ska vara inackorderad. Sedan måste hon hitta vägen till maskinstickningskursen som hon anmält sig till. Det känns nog tryggt att det står en polis i närheten om hon skulle tveka om vilken riktning som gäller.

Tänk så många och mycket Cecilia måste ha mött och tagit intryck av under sin tid som piga och som bidragit till att hon beslutat sig för detta äventyr. Det är inget som församlingsböckerna kan vittna om mer än som en anteckning: till Köpenhamn 9/11-81. Hon längtar förstås hem, men hon vet att det kommer att gå över när hon väl kommit igång. Hon är vid detta laget van vid uppbrott och nya utmaningar. Jag skulle gärna vilja veta mer om Cecilias vistelse i Köpenhamn och om den finns registrerad på något sätt. Jag skriver ett par rader till Københavns Stadsarkiv.

Fortsättning följer.

Vi är kvar på Djäknegatan och 1880 har gått över till 1881, men Cecilia arbetar fortfarande som piga hos Richters och jag gissar att hon alternerar mellan att vara piga i bryggeriet och i Richters hem där hon också bor. Hon springer fram och tillbaka över gården. Jag har länge letat efter en bild på Djäknegatan från den här tiden, men får ge mig och tar Skomakaregatan istället.

Här gick säkert Cecilia på sin väg till marknaden på Stortorget där hon utöver att förrätta inköp till familjen Richter kanske träffade sin syster Sofia som lämnade familjen Crafoord på Drottningtorget samtidigt med Cecilia. Sofia fick plats hos änkan Sofia Ulrika Silow född Wästfelt och hennes familj som bodde på Stortorget. Hon var änka efter handlanden Sven Henrik Silow som dog 1875. Familjen bodde i huset till höger i bilden nedan. Sofias början i detta hus blev tung. Änkan Silows nittonåriga dotter låg i det närmaste för döden i en kronisk lunginflammation när Sofia anlände. Jag tror inte att Sofia blev anställd för att ta hand om dottern, men sjukdomen bör ha påverkat hennes arbetsuppgifter i det Silowska hemmet. Dottern dog då Sofia varit anställd i nästan två månader. Självklart funderar jag över om kronisk lunginflammation kan ha haft med tbc att göra, men det får jag aldrig svar på. Jag funderar också över hur man såg på smittrisken i samband med tbc och hur upplyst kring sjukdomen man egentligen var då?  Jag hoppas att få veta lite mer om detta eftersom jag tror mig få skäl att återkomma till frågan i senare inlägg. 

Om jag minns rätt var det en storbrand i huset intill Silows hus, det så kallade Odd Fellow-ordens hus. Jo, jag mindes rätt och vet nu att jag läst det i Annorlunda Malmöhistoria. Enligt Sydsvenska Dagbladet Snällposten lär det ha varit ett storartat skådespel, hela taket i rök och lågor och eldsflammorna lyste samtidigt upp fönstren i alla fyra våningarna. Lyckligtvis gick inga människoliv till spillo vid branden, men i Annorlunda Malmöhistoria redogörs händelseförloppet väldigt ingående, men inte utan en viss humor. Den här branden uppstod långt efter det att Sofia lämnat familjen Silow och Stortorget. Bilden ovan är daterad 1880 och Rundningen bör finnas där, men syns inte i bild. Om jag vänder mig om ska jag kunna se Hotell Kramer som stod färdigt 1878 …

Det stämde och dessutom var torgkommersen i full gång! Här träffades säkert systrarna Lundqvist och pratade bort en stund medan de handlade åt änkan Silow, respektive fru Richter. Systrarna umgicks säkert också på den lilla fritid de hade och tog kanske små turer runt i stan. Om några år, 1887, skulle de kunna färdas med hästspårvagn. En svindlande tanke! 

Fortfarande hade Petri kyrka kvar den Hårlemanska huven som tio år senare ersattes med våra dagars tornspira. Några kvarter bort, på Östergatan, ståtade den nybyggda Caroli kyrka. Då Cecilia kom till Malmö tre år tidigare var det den tidigare kyrkan hon såg på ungefär samma plats.

Det hände mycket i Malmö vid den här tiden och detta år, 1881, hölls Industri- och Slöjdutställningen här. Nedan en interiörbild från en del av utställningen som hölls på Ridhuset. Detta evenemang missade säkert inte systrarna Lundqvist.

Fotograf C V Roikjer.

För övrigt gick det rykten om att vagnsmörjare Jöns Ahlström ofta synts på Richters gård och att Richters ölkärror då var de tystaste i stan. Det sades till och med att Jöns Ahlström och Richters piga Cecilia synts på Hulda Browns konditori på Södergatan. Ahlström lär ha fått dra åt svångremmen efter det konditoribesöket som Cecilia dessutom tyckte var alldeles för dyrt. Lite smickrad lär hon ändå ha varit. Mhm …

Hulda Browns konditori på Södergatan 9 (nuv. nr 3). Fotograf C V Roikjer.

Fortsättning följer …

Det är november 1880 och Cecilia och hennes syster Sofia lämnar efter två års anställning sina platser hos familjen Crafoord. Cecilia skrivs in som piga hos  bryggarfamiljen Carolina och Axel Richter på Djäknegatan och Sofia skrivs in i S:t Petri församling. Richters bryggeri tänker jag mig borde finnas någonstans på Möllevången, men det visade sig att Richters första egna bryggeri låg i kvarteret Ellenbogen med adress Djäknegatan 36. Handlanden Carl August Richter startade 1858 Richters bryggeri på Djäknegatan, men sålde det 1864 till sin bror, Axel Richter. Enligt uppgifter i Malmö stads historia del 3 startade omkring 1850 flera bryggerier i innerstaden. De flesta växte så att de inte rymdes inom ursprungslokalerna och flyttade i samband med en kraftig bryggeriexpansion vid tiden kring förra sekelskiftet ut till förstäderna. 

Ovan ett klipp ur Isbergs karta daterad 1875 som visar kvarteret 17 Ellenbogen. Som jag uppfattar det ägde Axel sju fastigheter inom området märkt ”39” och bostaden låg säkert utmed Djäknegatan. När den ”nya” Baltzarsgatan som lades ut 1908 klöv kvarteret hamnade Richters på södra sidan om de inte redan flyttat verksamheten. I vilket fall som helst låg byggnaderna kvar och då i det ”nya” kvarteret på södra sidan som fick heta Concordia. Den norra delen av kvarteret förblev Ellenbogen. Texten Concordia i bild syftar inte på kvarter utan på textilfabriken Concordia. 

Ovan ett klipp över byggnaderna hämtat ur Malmö Brandförsäkringskommittés arkiv (1860-1861) och nedan ur samma arkiv efter det att Baltzarsgatan förlängts.

Jag tror faktiskt att jag kan ha bilder från några av dessa byggnader tagna strax före rivningarna och medan jag letar fram dem kan ni bekanta er med Axel Richter nedan.

Vem lilla Joppe var förtäljer inte historien,
men mannen på bilden är i alla fall Axel Richter
(1837 – 1904).

Tänker jag nu rätt så måste bilden ovan vara byggnad nummer 3 som enligt brandförsäkringsbreven efter 1908 vetter åt Baltzarsgatan och bilden nedan byggnaderna 1 (mot Djäknegatan) och 3 som då skattas åt förgängelsen. 

De två bilderna ovan är tagna någon gång på 30-talet av Max E Ohlsson, men Richters bryggeri var då sedan länge borta från Djäknegatan och förenade med andra bryggerier.

Det här blev mycket byggnader, kartor, gator och Richters så nästa inlägg blir funderingar kring Cecilia och hennes liv och leverne på Djäknegatan. 

Tidigare inlägg om Cecilia hittar du här: Cecilia Ahlström.