Drottningtorget cirka 1890. Okänd fotograf.

Det är november 1878 och Cecilia som varit städslat ett år hos Laurentius och Maria Sofia Petersson på Majorsgatan slutar sin anställning. Precis som jag trodde har brevkontakten med nära och kära varit livlig, i synnerhet med den två år äldre systern Sofia som den 22 november 1878 skrivs in i Malmö garnisonsförsamling. Sofia kommer direkt från en anställning som piga i Landskrona. Två veckor senare skrivs även Cecilia in i samma församling och de två systrarna står i givakt framför löjtnanten, blivande majoren, Maximilian Emilius Fredrik Crafoord i Kronprinsens husarregemente, (då,1860-1882, husarregementet Konung Karl XV) hans unga hustru Thora Helena född von Mentzer och deras nyfödda dotter Beatrice. 

  
Fredrik Crafoord i slutet av 1880-talet. Okänd fotograf.

Med Cecilia blir det sannerligen åka av och regementet vid Drottningtorget känns för mig väldigt suddigt och avlägset. Eller rättare sagt, det hade varit mycket enklare om vi befunnit oss på det senare regementet vid Kronprinsen. Men då var då och när det kostar på att gräva ger det mig mest. Dyker nu ner i gamla stadskartor och annat och fyller på inlägget efterhand. 

Tittar på Isbergs Malmökarta från 1875 och funderar över om familjen Crafoord och andra höga militärfamiljer egentligen bodde inom området. Jag är osäker på det och hittar inte svar på min fundering. Den får ligga och verka …

Fredrik Crafoord tillhörde l Sqv vilket betyder Livskvadron och en sådan genomför beriden vaktparad, beriden eskort & annan statsceremoniell verksamhet samt högvakt till fots. Vid sidan av den statsceremoniella tjänsten övar soldaterna strid i bebyggelse, skyddsvakttjänst och fortlöpande ridutbildning. Hilda Kockum född 1862 i Husie berättade om sina minnesbilder av husarerna (Röster från förr) att … kronprinsens husarer kallades de innan Karl XV blev kung. På Karl XV:s födelsedag var det parad på Stortorget. De var paradklädda. De stannade på residenset. Det kallades aldrig annat är paraden. Det var en riktig folkfest. – När de kungliga skulle komma var alltid husarerna nere om mötte. När Karl XlV skulle komma på besök till Malmö red borgerskapet i vita byxor och västar för att möta honom. Borgare var köpmännen och de finare. Rådmän kallades illitterata. Officerare hade adelsmans rang. 

För Cecilia och hennes syster Sofia betydde allt ovan säkert ingenting annat än stövelputsning utöver det vanliga. Systrarna var anställda för att sköta i ett hem vanligt förekommande sysslor. Kanske någon av dem hade ett större ansvar för familjens nyfödda. Det är ändå lite svårt att föreställa sig hur livet för en piga i stan såg ut, men naturligtvis skiljer det sig en del från livet som piga på landet. I städerna tjänade pigorna mer vilket var en av anledningarna till att så många valde att söka arbete i städerna. Tjänstefolket löd under legostadgan, en gammal institution som reglerade förhållandet mellan husbonden och tjänstefolket från 1600-talet fram till 1926, och den var skriven på arbetsgivarens villkor. Han förfogade över tjänstefolkets tid. Piglördagen då pigan skulle var ledig fick hon förhandla sig till med husbonden. En vecka på hösten kring Mikaelsmäss i slutet av september hade tjänstefolket en vecka på sig att leta efter en ny och kanske bättre plats. Cecilia och Sofia stannade hos familjen Crafoord i två år och jag tolkar det som att deras arbetsförhållanden var rimliga och kanske att de till och med trivdes.

Mer om pigor och deras arbetsförhållanden hittar du i Sveriges Radios serie Släktband: De osynligas historia. Tyvärr är själva programmet borttaget, men det finns lite mer att läsa i ämnet och Släktband kommer med nya program under hösten 2018.

Fortsättning följer …

Tidigare inlägg hittar du här: Cecilia Ahlström

Stannar hos Cecilia på Majorsgatan 8 ett tag till. Hon är säkert städslad/anställd på ett år så det är ingen brådska. Studerar nu Majorsgatan från Drottninggatan eller rättare sagt från Södra Promenaden för det var på andra sidan kanalen som fotograf Sharengrad stod när han tog bilden. Ser att det ännu finns en obebyggd tomt på Majorsgatan och det måste vara nummer 4. Tittade lite i brandförsäkringsvillkoren gällande nummer 8 och det stämmer att huset var nybyggt när Cecilia anlände till Malmö. Det byggdes 1875-76 och försäkrades i januari 1877. Tomten No Xl inom qvarteret No 2 uti f.k. Rörsjömarken … En trevånings-byggnad sammanstötande till grannarnas hur i norr och söder. 

Med den bakgrund i lanthushåll som Cecilia hade var det nog lätt för henne att få arbete i stan. Fru Petersson visste nog vad hon gjorde. Trots att huset var nytt fanns ännu inget vatten indraget, men i bästa fall fanns det en pump på gården. Om inte, fick Cecilia ta spannarna och gå till Södra Förstadsgatan eller Gustav Adolfs torg där närmast belägna pumpar fanns. Förbättringar gällande vattenfrågan för den växande Malmöbefolkningen var i full gång, men ännu var man inte framme och det skulle dröja innan alla hushåll kunde få vatten till potatiskoket eller annat genom att skruva på en kran. I köket fanns enligt försäkringsvillkoren en järnspis och det var där Cecilia tillredde maten för elva personer, sig själv inkluderad. Hur järnspisen såg ut vet jag inte, men troligtvis bakades det också i den. Sedan måste det ju diskas och för det krävdes varmt vatten på järnspisen. Jag tror inte att gas fanns indragen och då gällde det ju att det fanns ved, kol eller koks till hands. Redan nu kan vi ju förstå att Cecilia och andra Malmöpigor vid denna tid inte sprang med stärkt vitt förkläde och dammvippa hela dagarna och neg hit och dit. Nej, fru Petersson fick nog också ta ett tag såvida det inte fanns någon springflicka att tillkalla då och då. Så har vi tvätten, oftast stortvätt antar jag, och det står faktiskt inget om tvättstuga i försäkringsvillkoren, men jag har svårt att tänka mig att det inte fanns en tvättstuga på husets gård. Om inte fru Petersson hjälpte till med tvätten kom förmodligen en tvättgumma till Cecilias hjälp, vilket inte alls var ovanligt i de bättre bemedlade hushållen. 

Jag undrar vilket utrymme Cecilia hade för sig själv i bostaden. Kanske låg hon i köket eller i en liten pigkammare intill köket. Hon skrev säkert ofta skrev hem till Tirup och berättade om sin vardag i Malmö. Hon skrev om hur hon mådde, om sitt arbete, om familjen och om vad som hände i Malmö. Det fanns ännu ingen hästspårvagn att berätta om, men om Latinskolan på Amiralsgatan som färdigställdes 1878 skrev hon säkert. Tänk att varken S:t Pauli kyrka eller Tekniska läroverket (Pauliskolan) fanns då och ändå känns Cecilia så nära i tiden. De flesta hus i kvarteret Brita byggdes vid samma tid så trots att bilden nedan är tagen senare (runt 1890),  så bör det ha varit ungefär så det såg ut när Cecilia betraktade sitt bostadskvarter från byggarbetsplatsen vid Latinskolan.

Kvarteret Brita på hörnet Amiralsgatan och Kungsgatan. Fotograf C.V. Roikjer

Att följa Cecilia och hennes liv väcker hela tiden nya frågor. Frågor som låter mig förstå hur lite jag egentligen vet om hur det var att leva på hennes tid. Idag har jag letat i Vattenledningsverkets historia 1858-1980, men även fräschat upp mina kunskaper kring belysningen i Malmö stad runt 1880. Jag kan tala om att det fortfarande var ganska mörkt. Cecilia gör mig klokare!

Fortsättning följer …
Tidigare inlägg om Cecilia hittar du här: Cecilia Ahlström

Majorsgatans södra del sedd från Föreningsgatan cirka 1900.

Året är 1877 och Cecilia första adress i Malmö blev Majorsgatan 8 där hon också fick sin första anställning som piga hos mejeribokhållare Laurentius Petersson och hans fru Maria Sofia och deras åtta barn. Huset låg i kvarteret Brita och det ligger ungefär mitt i husraden på höger sida i bild … eller är bilden tagen från Föreningsgatan? Jo, den är faktiskt tagen från Föreningsgatan och därmed är huset svårare att se. Letar fram ännu en bild och nu blir beskrivningen om husets läge rätt.

Majorsgatans norra del i vintertid sedd från Kungsgatan cirka 1900.

Enligt församlingsboken var huset byggt 1876 så hon kom till ett nybyggt hus. Bilden ovan är tagen cirka 1900, men det skedde inga stora förändringar i gatubilden mellan åren 1877 och 1900. I bildfonden ser vi Doffeln, Malmö Yllefabrik, men den hade förstås både hunnit brinna och byggas upp på nytt under de här åren, men det påverkade inte Majorsgatan.

Jag tror inte att arbetet som piga i stan skilde sig nämnvärt från Cecilias tidigare anställningar som piga. Hon fick säkert arbeta hårt från tidig morgon till sena kväll och någon regelbunden ledighet var det oftast inte tal om på den tiden. Hon kom till Majorsgatan i slutet av november 1877 och den första morgonen började hon säkert med att elda i kakelugnarna.

Det tog tid att hitta Cecilias första boende i Malmö eftersom Caroli församling inte noterade var i Malmö hon bosatte sig, men jag hade lite tur.

Jag tittar ut genom fönstret och ser att Cecilia nu kom väldigt nära mig, men det är ändå 141 år emellan oss. 

Fortsättning följer …

Tidigare inlägg hittar du här: Cecilia Ahlström

Okänd plats i Svalöv Fotograf Otto Ohm

Så kom Cecilia till Svalöv och blev sysselsatt från morgon till kväll. Mjölka, baka, reda till mat, diska, lappa, laga och vara behjälplig vid slakt och höskörd var säkert bara en del av hennes arbetsuppgifter det år hon tjänade som piga på jordbruk i Svalöv. På hösten året därpå, 1874,  gav hon sig av till Lund. Jag funderar över hur folk på landsorten fick nys om nya arbetstillfällen, men det gick säkert ryktesvägen. Att garvare Lundbom i Lund behövde en piga kan Cecilia ha läst i en dagstidning för det var vanligare att stadsbor annonserade efter tjänstefolk. Garvare Lundbom och hans familj bodde i centrala Lund vid Krafts rote som låg ungefär vid det gamla magasinet på Norra Vallgatan 4. Det framgår inte om Cecilia också hjälpte till i garveriet, men det är inte otänkbart. Hon stannade hos Lundboms ett år och flyttade hösten 1875 till Mellanmöllan i Håstad som fungerade både som kvarn och läderfabrik och ägdes av bolag i Malmö. Läder och garveri hänger för mig ihop och jag kan därför tänka mig att det var så att garvare Lundbom var inblandad i möllan och kanske visade det sig i garveriet i Lund att Cecilia  var en arbetskraft Mellanmöllan kunde ha nytta av. Här stannade hon i två år.

På hösten år 1877 anlände Cecilia till Malmö. Eftersom det är något kladdigt i Håstads församlingsbok är det oklart var hon först bosatte sig i Malmö, men det kommer att klarna. Jag funderar över hur det rent praktiskt gick till när man registrerade in- eller utflyttning i församlingarna. Det fanns väl inget annat sätt än att gå till respektive församlingshus och anmäla det, men med tanke på att invandringen till Malmö vid denna tid var stor, och större skulle den bli, måste det ha varit en tålamodskrävande procedur. Att cirka 15 till 20 personer och- eller familjer inskrevs på en dag var inget ovanligt och så tillkom de som hade andra ärenden att anmäla. Så for väl prästerskapet på sina förrättningar och det var säkert inte direkt överbemannat på församlingarnas expeditioner. Jag kan väl knappast tänka mig att man endast fyllde i en blankett som lämnades in … Nej! Sånt här löser vi med ett enkelt knapptryck idag, men då var det säkerligen allt annat än smidigt. 

Nu är Cecilia 22 år och jag tror att självförtroendet är större än när hon för första gången lämnade hemmet i Tirup och for till Reslöv.  Jag funderar över om hon har kontakter i Malmö och i så fall vilka. Det kommer kanske att visa sig när jag får kläm på hennes  ”ingång” till Caroli församling i Malmö.

Östergatan och Caroli gamla kyrka 1866.

Tidigare inlägg hittar du här: Cecilia Ahlström

Kan ni föreställa er Cecilia, 16 år gammal, stiga av hästskjutsen i Reslöv? Jag förmodar att det ombesörjdes med skjuts till henne mellan Tirup och Reslöv för det var för långt att gå. Med sig hade hon det hon gick och stod i och förmodligen något ombyte och kanske några personliga saker. Hon hade gått de då obligatoriska fyra skolåren, blivit konfirmerad och ansågs nu som vuxen nog att försörja sig. Nu skulle hon tjäna som piga i ett lantbruk och för det arbetet erhålla mat, husrum och en mindre slant. Hennes arbetsdag skulle börja tidigt och inte sluta förrän sena kvällen då hon skulle dela säng med en eller flera andra pigor. Hon var säkert införstådd med en del, men långt ifrån allt om vad det innebar att tjäna som piga.

Självklart längtade hon hem när hon lagt sig på kvällen och säkert funderade hon över hur far och syskon hade det. Hon kunde inte ringa, eller sms:a, men skrev nog ett eller annat brev och berättade och förhörde sig om hur det var i hemmet. Om Anders var läs- och skrivkunnig vet jag inte, men om inte fick han säkert breven upplästa för sig av något av Annas syskon och hälsade genom dem till henne. 

Vi vet ju lite grann om Cecilia redan och kan väl ana att hon efter att en tid av mycket hårt arbete som varje kväll slutade med att hon stupade i säng av trötthet snart sökte sig vidare. Detta är inget jag absolut vet om Cecilias arbetsförhållanden, men det är så dåtida pigors liv och arbete beskrivits för mig. De flesta pigor flyttade redan efter ett års tjänst till nästa ställe. Ibland kunde det bli bättre, men oftast inte. Själva flyttandet i sig ingav i alla fall hopp om något bättre. Cecilia tog efter nästan exakt ett år sitt pick och pack och begav sig till Svalöv och jag följde med.

Tidigare inlägg om Cecilia hittar du här: Cecilia Ahlström

Året är 1855 och jag befinner mig med arkivens hjälp i Tirup, en liten kyrkby i Skåne vars närmaste större orter är Svalöv och Billeberga. Om Tirup står att läsa i Historiskt-geografiskt lexikon öfver Sverige att Tirup var en annexsocken till Billeberga pastorat belägen uti Rönnebergs härad af Malmöhus län 1 mil från Landskrona … Jordmånen fruktbar … Folkskola sedan 1822 … Småbarnsskola i Tarstads by sedan 1859; sockenbibliotek finnes. Smeden Anders Lundqvist och hans hustru Johanna Olsdotter på Tirups mönsterboställe fick i mars detta år en dotter som döptes till Cecilia och det är henne jag letar efter. Samma Cecilia som med tiden kom att bli hustru, mor och driven affärskvinna i Malmö. Hon var i viss mån även politiskt aktiv och gjorde sin röst hörd, bland annat i Sydsvenska Dagbladet. 

En felaktig siffra i befolkningregistret ledde mig först till en annan Cecilia, född samma år och månad i Tirup. Jag följde fel Cecilia en bit på hennes väg, men vid Sireköpinge insåg jag att det var något fel. Lite slöseri med tid, men tack vare det fick jag veta lite om en annan Cecilia också och dessutom lite om  Sireköpinge. Kanske återupptar jag den bekantskapen någon gång i framtiden, men nu tillbaka till rätt Cecilia.

Cecilias far, Anders Lundqvist, som tidigt i livet blev änkeman gifte år1848 om sig med Johanna Olsdotter som var född i Tirup. Anders hade i sitt tidigare äktenskap tre barn, men två av dem dog i späd- och småbarnsålder. Johanna och Anders fick sju barn och Cecilia som kom i mars 1855 blev nummer fyra i syskonskaran. Hon fick bära samma namn som parets äldsta dotter som avled i späd ålder. Barnadödligheten på den tiden var som bekant hög och det var inget ovanligt att kommande barn fick ”överta” ett bortgånget barns namn. Paret Lundqvist fick fler döttrar, men Cecilia var enda dottern som, med dåtida mått mätt, fick ett långt liv.

År 1865 avled Johanna Olsdotter, endast fyrtio år gammal. Cecilia var då tio år och Anders stod ensam med sju barn varav ett från hans första äktenskap. Anders levde enligt församlingsboken ensam de år Cecilia bodde kvar i hemmet och troligtvis fick hon tidigt ta ansvar för sina yngre syskon. Dåtida barndom var oftast kort. Sexton år gammal lämnade hon hemmet och tog plats som piga i Reslöv. Samma år lämnade också hennes tre år äldre bror Peter hemmet och for till Amerika. Själv följer jag Cecilia till Reslöv, men återkommer och berättar. Tidigare inlägg om Cecilia hittar du här: Cecilia Ahlström.

Cecilias far, Anders Lundqvist, på äldre dar.
Foton ur Eric von Gerttens bildarkiv.