… har Åke Arenhill skrivit en sång som börjar så här: Bakgårdar, bakgårdar – glada som gravvårdar var våra bakgårdar och resonerar kring texten i boken Arenhill, skriven av Torbjörn Flygt, Jan Hemmel, Finn Nyebölle, Carolina Slderholm med bildtexter och kommentarer av Arenhill själv: Kanske en överdrift, men tjugotalet var grått och torftigt. Detta förhållande stimulerade naturligtvis barnens fantasi och lekar. Några färgade fjädrar kunde raskt förflytta oss från kullerstensgården till Klippiga bergen …

Så typiskt Arenhill, alltid ett både ock och en dörr på glänt. ; )

Ingen önskar väl de torftiga bakgårdarna tillbaka, men dagens bakgårdar är ju så tillrättalagda. De är Klippiga bergen direkt! Ungarna får väl sticka någon annanstans där de med hjälp av egna fantasin kan förflytta sig till andra spännande platser.

Bilden, en gårdsinteriör från Fricksgatan 2, är en gouache målad av Åke Waldemar Holm och den finns i Malmö Museers ägo.

… men balkonglöst och med en stor klick lila åt syrenhållet – Lundbergsgatan 13!

Lundbergsgatan 13 i slutet av 1920-talet 1865f i bildgalleriet.

… kom igen nu!
Gör om och gör rätt!
; )
Ribban sommaren 1949.
Foto: Gunnar Lundh

 Rosenvång – Då och Nu!

 Lämna synpunkter på Malmös gator, torg och parker

Hej och tack för du kontaktade oss!
Ditt ärende gällande Förvalta är nu registrerat och har fått nummer 609418.
Spara detta då det är din referens om du behöver kontakta oss igen.

Tillsammans kan vi göra Malmös stadsmiljö bättre.
Malmö stad
Gatukontorets kundservice

Det låter bra!
Tack!
: ) 

… en liten pärla i innerstan kring Davidshallstorg. Vi är på klassisk mark för svensk industrihistoria! Tänk att här anlades år 1840 Kockums Mekaniska Verkstad som låg kvar i 70 år innan industriaktiviteterna helt och hållet flyttade till hamnen. Det är egentligen bara detta gatunamn som påminner om industritiden i denna del av staden och här doftar det av rosor …

Det närmar sig midsommar och det får mig att tänka på det där med att plocka sju sorters blommor och lägga under kudden på midsommarnatten för att drömma om sin tillkommande. Midsommarnatten har liksom julnatten varit föremål för många magiska föreställningar, men att plocka blommor och lägga under kudden hör man väl fortfarande talas, eller rättare sagt skämtas om. När jag var barn vistades jag ibland några veckor om sommaren hos morföräldrarna på Österlen och jag minns särskilt en midsommar då mormor berättade om att lägga blommor under huvudkudden och jag tyckte det lät intressant och började plocka. Dessvärre fick jag inte ihop sju olika sorter, men de vuxna övertygade mig om att det nog skulle fungera ändå … Mycket spänd på vad som komma skulle gick jag till sängs med mina blommor under kudden, men vaknade mycket besviken. Jodå, jag drömde visst, men den jag drömde om var Lasse, en stentuff kille i fyran som jag var livrädd för och han bjöd mig i drömmen på en Trix. Mormor tröstade mig med att den där otäcka drömmen kanske ändå berodde på att det saknades en blomma, men jag ville aldrig testa igen. Lyckligtvis slapp jag en framtid med Lasse, mitt val blev ett annat. För alla er som tänker lägga blommor under kudden, se till att få rätt antal blommor annars riskerar ni att bli bjudna på Trix av en tillkommande som ni tycker hjärtligt illa om. ; )

 … men lyckligtvis inte för gott!  Jag misstänker att bilden ovan är tagen under 60- och 70-talens rivningshysteri i Malmö och berättar om en caféägare som gett upp hoppet …

Det planerades som bekant stora ingrepp i den gamla bebyggelsen på väster, men med hjälp av föreningen Gamla Väster och Malmö Museum stoppades de värsta planerna och vi kan sedan länge fortsatt njuta i hörnet Hjorttackegatan och Långgårdsgatan, men vi sarr istället –  Siesta!

Studenter 2016

Funderar över vad dagens nybakade studenter noterar kring studentfirandet mer än att man nu passerat de första tolv skolåren och berättar det genom ett livligt drag från flaket med flera ställen. Men det där fina kortet från farmor och farfar eller den där prydnadsgrejen från mammas moster Inger och föräldrarnas fixande och donande för att allt ska klaffa och vara så festligt som möjligt, noterar man det?  Jo, jag är rätt säker på att man gör det, men först om en tjugo år eller så, när allting inte bara är här och nu och kanske egna ungar närmar sig den där tiden då de är som hästar inför ett lopp strax innan startskottet.  Så man kan väl inte annat än att skratta åt stojet och önska dem varmt lycka till.

Studenter 1992

Bilder måste ju till, lite nu och då och dådå, det senare en tid då studentexamen inte var självklar för vem som helst och i synnerhet inte för den som var kvinna.

Studenter, privatister vid Tekla Åbergs, omkring år 1900

 … en så fin dag som denna och vi går ombord på Öresund för en tur till Dronningens by. Picknickkorgen har vi packat och ølen till detta köper vi när vi kommer fram. Sedan slår vi oss ner vid någon grön oas och umgås och pratar om hur det var då – då när vi kunde ta båten mellan Malmö och Köpenhamn. Hänger ni med? : )

Foto Gunnar Sixtensson omkring 1950

Torsdagens nyhetsrapportering angående det saknade Egyptiska planet var nog skälet till att jag stannade till vid just den här stenen på min promenad genom Pauli mellersta kyrkogård. En flygkapten som enligt inskriptionen omkom 1961 fick mig att tänka på en annan flygkatastrof för länge sedan, den som inträffade i Ndola då FN:s dåvarande generalsekreterare Dag Hammarskjöld omkom. Jag mindes precis var radion stod när nyheten om detta kom. Jag kom även ihåg minneshögtiden på skolgården med efterföljande ledighet och alldeles speciellt ögonblicket då spårvagnen saktade in mellan Västanväg och Rosenvång för en tyst minut. Jag var medveten om att hedrandets minut skulle komma, men när den kom blev jag osäker på om en sådan kunde gälla barn också. Jag hoppade i alla fall av cykeln och stod still lika länge som 4:an. Upplevelsen under den minuten kunde jag då inte sätta ord på, men den handlade nog om en första insikt om att vara en del av en stor värld.

Efter min promenad gick jag hem och googlade och till min förvåning så stämde datumet för flygkraschen i Ndola den 18 september 1961 med inskriptionen på gravstenen, och flygkapten Nils Åhréus tillhörde faktiskt planets besättning. Man kan väl säga att Ndola 1961 kom till Pauli mellersta i maj 2016 och spårvagnen saktade än en gång in …