Vem kan beskriva den gamla telefonkiosken bättre än Bertil Widerberg i boken Malmö utgiven av Bonniers förlag 1964:

Taket är välvt med malvaröda fjäll och krönt av en svarvad knopp; nederkanterna beskriver mitt på vardera av de fyra sidorna en halvbågshävning. Lek med tanken på en Wagner-valkyrias pickelhuva! Själva buren som vilar på ett mjukt utåtböjt spjälverk är målad livligt gräsgrön; man träder in till sin ringning genom att öppna två halvdörrar i brösthöjd: såsom vid entrén till en saloon i Vilda Västern, eller en sjömanskrog i Santa Cruz – eller till Savoys bar från grillen, före nyordningen. I glasfältet ovanför står deklarationen Rikstelefon och ett vackert emblem bestående av en krönt stjärna från vilken fyra blixtar utgår åt vardera hållet.

Ack! Det har sitt särskilda behag att föra lokalsamtal i skyddet av en valkyriahjälm och innanför saloon-dörrar: Måtte Malmö televerk besinna sitt kulturhistoriska ansvar och låta denna kiosk få stå kvar som den har stått de senaste minst femtio åren. Jag har knackat på och tagit i träet, och jag har undersökt rutorna och spjälorna: och allting höll. Skröplighetsskäl duger åtminstone inte som motivering, infall någon skulle komma på den vandaliska idén att vilja kassera detta sköna gröna skjul. Modell är 1908 års: det borde bära respekt med sig.

Jodå, ”någon” kom på idén att kassera genom att inte nappa Telias erbjudande om att få överta de få gamla kioskerna av 1908-års modell, bortsett från den som står på Lilla torg. Övriga gamla kiosker blev ”spinkeved”, men kompenserades med meningslösa glasburar likt denna på S:t Pauli kyrkogata.

Ge mig en Treo!

 … med lite hjälp av fotograf Adam Haglund! : )

Adam står utanför Pauliskolan, men de två myndiga männen står utanför Tekniska Elementarläroverket och ändå står de utanför samma skola och det finns hundra år i bilden.

Nygift och kommen från landet (Limhamn) : ) blev Andréegatan i Rörsjöstaden första egna adressen. Boendet var inte stort och utsikt inåt gården, men vad gjorde det? Precis som idag var det då väldigt ont om lägenhter i de större städerna. Jag hade som ung en ambition att komma så nära Gustav Adolfs torg som möjligt och då kan man inte säga att detta var en tokig början. Lyckades i det närmaste, men det var längre fram i tiden.

 Sedan några år är jag tillbaka i Rörsjöstaden och mina 70-talskvarter och det förvånar mig hur lite av bebyggelsen jag registrerade då, men nu funderar jag jämt över när, var och hur. Ändå har jag nog omedvetet lagt märke till bebyggelsen eftersom jag, som då bodde på nubildens vänstra sida, nu har ett så starkt minne av husen på högra sidan. Jag hade väl mycket annat för mig då ; ) och husen puttades väl in i en någon fil för framtida bruk. Idag kan jag ju se skillnad på vänster och höger och ser att husen till vänster vittnar om tiden före första världskriget och de till höger därefter. Byggboomen i Rörsjöstaden, såväl som på andra ställen, avstannade klart under denna tid och tog fart igen på 1920-talet, men då med nya och stramare arkitekturideal som stod i kontrast till de äldre jugendhusen med sina rikt ornamenterade fasader. Just här, på Andréegatan är detta väldigt tydligt. Bilden nedan visar Andréegatan omkring 1910 och vi ser en bit av tomten, i kvarteret Thora, som fick ligga obebyggd fram till slutet av 1920-talet.

 När jag nu ändå är personlig kan jag ju också passa på att erkänna att jag inte har något minne alls av Dahlgrenska stiftelsen, det vackra huset till höger i bilden ovan, som låg på hörnet Kungsgatan och Exercisgatan. Stiftelsen revs 1978 så det går inte att prata bort och nu när jag äntligen ser den, så är den borta, men staketet finns kvar …

– allt i ett på Adam Haglundvis.

Vi står på Södra Förstadsgatan strax intill Fisktorget och blickar ner mot Triangeln.
I adresskalendern för år 1871 betecknar namnet Södra Förstadsgatan sträckan mellan Södra Fisktorget och Triangeln och sedan vidare till Davidshallsbron.  Den avslutande sträckan mellan Fisktorget och Dalaplan inkluderades först senare och enligt Hedbergs karta över staden Malmö, daterad 1894, benämns den lilla sträckan fortfarande som Landsvägen åt Trelleborg.
Jag harvar vidare bland kartorna …

… lyckas jag ibland få att flyta samman för min inre syn och det händer oftast när jag går på Malmös gator. Det är svårt att hålla kvar dået någon längre stund, nuets brus tar självklart över och närvaron här och nu blir strax nödvändig igen. Jag blev därför väldigt glad när jag såg denna bild som Malmöfotografen Adam Haglund genom en mängd olika fototekniker monterat samman. Adam har sökt och identifierat intressanta Malmöfotografier från förra sekelskiftet och nya foton har sedan tagits på exakt samma plats, i samma vinkel och med samma ljus. En bra bild känns i magen och riktigt bra bilder ska till och med få oss att tappa andan menar denne fotograf och mig fick han verkligen att tappa andan, samtidigt som han eliminerade bruset. Just denna bild är en mix av Regementsgatan, vid korsningen Skvadronsgatan, då och nu. Det kommer fler liknande bilder framöver. 

Mer om Adam  och hans fotograferingar hittar du här: Adam Haglund.

 … tror man att det såg ut så här om man ställde sig ungefär där jag står nu (nedan)  och tittade ner i Kyrkogatan mot S:t Petri kyrka. Vid sidan om kyrkan ser vi Klockarehuset och Själbodarna. ”Man” är i detta fallet, VHM, Virtuella Historiska Modeller ekonomisk förening, som utvecklar och producerar en stor och detaljerad rekonstruktion av Malmö som det såg ut i slutet av 1600-talet. Rekonstruktionen som är en virtuell modell existerar enbart i datormiljö och är framställd med modern CAD- och 3D-teknik och bygger på ett omfattande dokumentmaterial från Malmö Stadsarkiv.

Bilden ovan är tagen ur en kalender för 2015 utgiven av VHM och i samma kalender står att läsa att i ett samarbete mellan VHM och Lunds Tekniska Högskola utvecklas modellen så att det med datorns hjälp kommer att bli möjligt att på egen hand vandra runt i de gamla 1600-talskvarteren. Jag ger mig inte in på att förklara CAD- och 3D-teknik för det gör VHM så mycket bättre på sin hemsida virtualhistory där ni också kan läsa om det historiska projektet Malmö 1692. Hur det senare projektet utvecklats sedan kalendern trycktes vet jag inte riktigt, men hoppas på det bästa.

Nä, det där huset finns ju inte längre, eller gör det … ?

Det gjorde det och adressen är numera och sedan länge Södra Skolgatan 28-30 och ligger i korsningen Kristianstadsgatan 2-4. De vackra balkongerna finns kvar, om än något färre till antalet. Takkupolen på fastigheten i motsvarande ände har försvunnit, men i övrigt är huset sig ganska likt. Jag tippar att dåbilden är tagen cirka 1900 och fotografen, så vitt jag vet, okänd.

… som stått på vinden i åratal och nu måste tas om hand. Vad den innehåller har man ingen aning om, men anar att det är sådant som bara blivit över och hamnat där. Till slut måste man ju ändå ta hand om kartongen … Man öppnar, ryggar tillbaka, men får så syn på något som man kan sätta in i ett sammanhang och så är man fast och till och med engagerad.

Så blev det för mig när jag såg  denna bild, en trist röra vid ett gatuhörn, Stora Nygatan och Rörsjögatan. En ”kartong” som jag vid första anblicken  bara ville slänga. Det gör man ju ändå inte för det kan ju finnas en pärla i botten … Jag börjar med att plocka upp lastbilen och läser ”AB Svenska Höng Buko”. Det är ju ost! Googlar och ser att Svenska Höng faktiskt legat här. Ser ni skylten  ”Fotogen – Kol – Koks – Ved”? Den vittnar om att vi nog ser en gränd som försvunnit och det måste vara Södra Rörsjögränd. Den försvann kort efter det att bilden togs vid tidigt 1970-tal. Huset till höger med dörr på gaveln känner jag igen. Det huset ligger kvar än idag och det måste vara hörnet Rörsjögatan och Frans Henriksgatan. Runt den dörren växer idag en fantastisk murgröna. Det var vid den murgrönan som min jycke gärna lyfte på benet och en dag kom butiksinnehavaren ut …  Äh, det var ju på 90-talet och preskriberat nu. Huset längst bak i fonden måste vara baksidan av det hus på Baltzarsgatan där Lauritz auktioner idag huserar … eller nä, kan det finnas ett hus till emellan. Jag får gå dit och titta … Så har vi en del personbilar kvar som har de ”nyare” registreringsskyltarna men med  sina parkeringsplatser märkta med de gamla skyltarna. Lägger alla bilar i en liten kartong för sig, kan ju vara bra att ha …

Nu känns det som om jag är klar med detta och bildens delar är nerpackade i mindre kartonger och prydligt märkta – Hörnet Stora Nygatan och Rörsjögatan – Södra Rörsjögränd – Rivningstomt – tidigt 1970-tal.

Samma plats idag! Känns inte direkt som om det här är något att spara, inte ens på vinden, men det där tänker jag tänka till om –  en annan gång …