Så här i grillos-, allsångs- och hit och dittider är det skönt att pausa en stund i dået. Lite tillbakalutat semesterinlägg, men i alla fall … Blundar, sätter fingret på en bildsiffra och plockar fram bilden. Baltzarsgatan!

Här ser vi ju vårt kära Butterickshus som revs 1992. Jag vill minnas att vi fick löfte om ett nytt i samma stil. Ja, jag vet … Går till en historiebok och ser att Butterickshuset byggdes år 1891 och tydligen var det stor sorg bland malmöborna när huset som låg på platsen tidigare revs. Verkar att ha gått troll i den hörnan.

Anderssons kött och fläsk, Kvällsposten, Kockums spisar och Johnsons päls lyste upp Södergatan i neonljus om kvällen. Optiker Buve och Högstedts pappershandel behöver väl ingen närmare presentation. Buketten? Här!? Finns inte i mitt minne …

Vad en bild sätter igång tankarna! Andersson kött och fläsk får mig att tänka på ännu en kötthandlare –  Alfred Johansson  – och Kockums spisar tar mig till gasspisen i första egna boendet, den spisen som jag var livrädd för. Så Johnsons pälsreklam – samma dam i samma päls – i årtionden. Jag kan se henne framför mig!

Jovisst, ser jag också  nu att det  inte är Baltzarsgatan vi står på, utan Skomakaregatan. Jag rusade för snabbt bort till hörnan … Ni förstår hur jag tänkte, så lagt kort får ligga!

Det här med att blunda och peka gör jag nog om, men nu återvänder jag till grilloset.

Foto: Rickard Bengtsson 1972

Ja, vi kollar roddbåten och lite annat i Kungsparken medan ärendenummer – 441613 – arbetar. Min förfrågan (se tidigare inlägg) blev vänligt och trevligt mottagen som en felanmälan av Gatukontorets kundcenter. Svar ska komma inom 14 dagar …

Hittade Kungsparken Utvecklingsplan 2006  på webben och det är intressant läsning om Kungsparken och information om Belvederen hittar ni på sid 26. Jag kan inte se att de åtgärder man talar om här är vidtagna, men vi kan se resultatet av en hel del andra insatser i parken. Det gillas, men nu var det Belvederen och Balustraden vid Casinot det gällde.

Fortsättning följer …

Den vackra Belvederen i Kungsparken, med vy mot Slottsparken, som invigdes 1903 ser inte helt frisk ut. Den ser nästan ut att vittra sönder och känns helt övergiven. Lutar man sig över den  kan man se  att sidan som vetter mot kanalen är i något bättre skick, man kan i alla fall urskilja gripen. Det måste väl finnas en underhållsplan för denna vackra plats?

Så har vi Balustraden som förr löpte runt restaurang Kungsparkens norra sida. Till höger om Casinot finns det kvar en bit av den och ytterligare en bit gömd i grönskan. Armeringsjärnen är fullt synliga, men murgrönan håller på att växa över. Kan det vara för att dölja eländet?

Det här känns ju inte bra! Visserligen semestertider, men jag ringer ändå och frågar … Håll tummarna!

”År 1866 gjorde kabinettskammarherren friherre C. A. Beck-Friis framställning till stadsfullmäktige i Malmö om bidrag med 1,500 rdr till undersökning av en järnvägsanläggning
på kortaste vägen sammanbindande städerna Malmö och Ystad och med en bibana från lämplig punkt på denna väg till köpingen Trälleborg. Framställningen blev av stadsfullmäktige bifallen. 1872 tillsattes interimstyrelse, vilken att börja med tänkte bygga järnvägen smalspårig, en tanke, som emellertid till all lycka snart övergavs. Koncessionen beviljades i början av år 1873. Malmö – Ystadjärnvägen öppnades för trafik 1874. Järnvägen har inom stadens område ytterliga två stationer nämligen Södervärn samt Hindby. För Malmö-Trälleborgsjärnvägen erhölls koncession 1884 och år 1886 i april öppnades järnvägen för trafik.”
Ur ”Malmö 1914”

Båda tåglinjerna byggdes i privat regi för att transportera jordbruksprodukter, men även för persontrafik. Byggherrar var främst grevar och storgodsägare. Malmö-Ystadjärnvägen kallades i folkmun ”grevebanan” och användes av bland andra Gustav V på sina jaktresor till Skabersjö slott. Malmö-Trelleborg-(och senare Falsterbo-)tåget fick namnet ”badtåget” eftersom skolbarnen ofta åkte Falsterbobanan till bad i Falsterbo. Tågen utgick från Västra station och gick via Turbinen, Husarkasernen och Södervärn, men tog efter Södervärn olika riktningar.

När vi ”nu”, 75 år senare, står vid bommarna och väntar på att tåget ska passera, kan vi lägga märke till ett av de funktionalistiska husen närmast staden, de så kallade Ribershusen. De restes 1938 av byggmästare Eric Sigfrid Persson och ritades av olika arkitekter.  Husen närmast staden har etagelägenheter och de stora perspektivfönstren var byggmästarens egen uppfinning. Lägenheterna är de mest eftertraktade i Malmö, men när de var nya var det inte alls så populärt att bo så högt och så långt från stan.

Tåget gick förbi och bommarna gick upp, 1971 för sista gången, för då lades Trelleborgsjärnvägen ned. Vi kan än idag åka ”grevebanan” mellan Malmö och Ystad, men vid Västra station kan vi inte stiga på längre.  Ribershus och Södervärns station lär vi som bekant inte passera, och dessvärre kommer vi inte att få se damen i den vackra blå dräkten heller.

Foto Gunnar Sixtensson 1949

Varje konstverk i Malmö har sin speciella och intressanta historia. ”Varför just här och varför just detta verk” är frågor jag oftare borde ställa mig. Vissa konstverk har mer än andra gett Malmö sin identitet och ”Pegasus och Människan” av Carl Milles, som härrör från den klassiska mytologin, är definitivt en av dessa. Verket som är placerat i Slottsparken skapades 1949 och invigdes 1950. Det sattes först upp på en 4 meter hög granitpelare som 1954 höjdes till 5,5 meter, för att slutligen 1961, höjas till 10 meter. Med den höjden blev Pegasus så svävande och viktlös som Milles hade tänkt sig. Eftersom verket gestaltar tankens fria flykt valde Milles själv Linnéplatsen som har rymd och närhet  till vatten. Gunnar Sixtensson förevigade med dåbilden bland annat stensättarnas arbete runt Pegasus. Bilden måste vara tagen strax före invigningen och man ser att det hänt en del med träden på 64 år! Linnéplatsen har fått sitt namn efter Carl von Linné som lär ha besökt platsen på sin skånska resa år 1749. Exakt på denna plats kan Linné knappast ha varit eftersom en av Rörsjöarna täckte området här, men det där kan vi väl bjuda på.

Malmö 3 juni 2014

Nu och Då och Nu – Gamla och Nya Latin
Vi skippar årtal och sånt idag!  ; )

Hamngatan består av en gammal och en nyare del. Den norra som är äldst, omnämndes första gången år 1435 som Botzmans strede. Den nyare utlades 1867-68 och breddades 1913-14 från 9 till 15 meter för att bjuda besökare till Baltiska utställningen på en stilig och välkomnande entré mot Stortorget, staden  som sådan och till Baltiska utställningen.

När Hamngatan 4 anlades lät man det tidigare huset vara kvar under byggnationen. De övre planen var inte längre bebodda, men i butikerna var det full kommers. Huset ritades av arkitekterna August Ewe och Carl Melin och i  ”Arkitekterna som formade Malmö” beskrivs fasaderna som österrikisk jugendstil med insprängda barockformer och mellan fönsterpartierna ornament som både refererar till Malmös medeltida storhetstid och den stolta framtid man ville frambesvärja. Högst upp låg Malmöfotografen Axel Sjöbergs ateljé.

Gatan har tidigare varit synonym med en gata där blåsten bor. Hamngatan var den lilla gatusträcka som förenade Fritiof Nilsson Piratens stamställe – Kramer och Savoy. Piraten lär ha skildrat det så här: ”Spiran på Petri tycktes vackla i byarna och fasaderna på Vallgatan illuminerades av ett blekt fladdrande sken. Lutad i 65 graders vinkel mot vinden gjorde jag ett slag neråt hamnen.”

Gatan som  för några år sedan fick ny gatubelysning, gatsten, hängande blommor och nya matställen  bjuder numera oss redan  i ”entrén” att slå oss ner. Vi kan alltså fira ännu ett 100-årsjubileum!

Dåbilder: Carl Gleerups förlag

 I nästan 40 år, 1923-1962, kunde Limhamns damer ekipera sig i Ester Ahlgrens Manufaktur  & Damkonfektion vid hörnet av Linnégatan och Kalkbrottsgatan. Ester sydde kläderna och Gerda var butiks- och ekonomiansvarig. Systrarna hade flera biträden till hjälp i sin affär och som mest hade butiken även elva sömmerskor. Kollektionen utgjordes av utmärkt damskrädderi och en  sammetsklänning från systrarna Ahlgren kunde skådas på invigningen av Malmö Stadsteater den 23 september 1944. Klänningen? Förmodligen som en midsommarnattsdröm …

Man kan väl anta att det är en tidig vårdag kring påsk för luften är prydd med björkkvistar i färgglada spannar, Klockan är uppenbarligen 13.25! Det är vänstertrafik som gäller och med hjälp av folk, bussar och bilar vill jag nog tippa tidigt 60-tal. Epa, Nessims, Twilfit och Ringbaren motsäger väl inte det. I det här gänget har vi ännu en 100-årsjubilar i år – Nessims Orientaliska Mattaffär som grundades 1914 av grosshandlare J B Nessim och introducerades på Baltiska utställningen. Nessim som var från Bulgarien blev inte svensk medborgare förrän 1918 och därför registrerades firman inledningsvis på hans vän Johan Nordström. De första åren låg affären inrymd i Savoyfastigheten. men flyttade 1922 till större lokaler på Stortorget 27. Drygt tio år senare köpte företaget en egen fastighet på Södergatan 18 och bedrev verksamheten där till 2007 då flytten gick till Fosie Industriområde. I mitt utkast till detta inlägg skrev jag Nessims är den äldsta och mest dominerande mattaffären för orientaliska mattor i Malmö och tog därefter en paus i skrivandet. Under pausen sprang jag på Mustafa Arhan (Ahrans mattor) på ett konditori i min närhet och tog det som ett tecken att läsa på … Det har jag nu gjort och jag kan säga att Nessims är den äldsta mattaffären för orientaliska mattor i Malmö. Vem som är och har varit den mest dominerande kan väl kvitta, men gammal är ju i alla fall äldst.

Jag hade väl inte riktigt räknat med den internationella gatumarknaden när jag skulle ta nubilden. En 300 meter lång, unik, internationell marknad som har med sig lokalproducerade varor från över 15 olika länder och kulturer skymde sikten en del, men det är ju så det ser ut just nu. Dessutom tycker jag det är trevligt, och luktar gott gör det också! Vi kan i alla fall se att några hus har försvunnit, några har ändrat utseende och bilar och bussar har försvunnit från gatan – för gott!

Då – Foto Gunnar Sixtensson