Nu har jag följt Elina nästan hela vägen, men det finns fortfarande ett glapp mellan åren 1885 och 1889, men det får tas om hand när tiden medger. Barnmorskan Eugenia som hjälpte henne till världen och som även tog hand om henne i en senare vända tänker jag titta lite närmare på, men det kommer när det kommer och jag börjar nu där jag slutade senast:

Elina Carolina sa i december 1906 ja till Magnus Mårtensson. Paret bosatte sig i Sofielund, närmare bestämt på hörnet Nobelvägen och Klaragatan. Hennes första egna hem! Jag tror  att just detta hus ligger kvar än i dag. Magnus arbetade som kvarnskötare och senare utkörare. Kvinnan fick som bekant sin sociala status genom mannen och Elina benämns i arkiven som hustru och/eller kvarnskötarhustru. Jag har sett på ett gammalt vykort från början av 1900-talet att det stod en kvarn på Södervärn och kanske var det just den kvarnen Magnus skötte om.

Det är svårt att föreställa sig hur det egentligen såg ut på Sofielund då, en arbetarförstad ganska långt utanför stan. Tänk att Södervärns vattentorn hade ännu inte byggts. Vattnet togs från egna brunnar och man använde ved och koks för uppvärmning och matlagning. Detta ersattes delvis med gas år 1908, men inte förrän 1917 fick Sofielund elektricitet. Vattentornet stod färdigt 1916 och 1917 fick Sofielund kommunalt vatten. 

År 1908  fick Elina sitt första barn som med några års mellanrum följdes av ytterligare fyra och 1919 var Elina mor till tre söner och två döttrar.Troligtvis gick hennes barn på Sofielundsskolan som stod färdig redan 1902. Den sociala gemenskapen lär ha varit typisk för dåtida Sofielund, man hjälptes åt för att skapa en dräglig tillvaro i vardagen och det känns fint att Elina kunde bosätta sig just där. Hon behövde inte flytta mer i sitt liv utan bodde kvar med Magnus på Nobelvägen fram till sin död i januari 1931. Hon fick en svår start i livet, men känslan jag nu har är att hennes liv med Magnus blev stabilt och kanske rent av gott. Jag tror att hon var en stark kvinna som hade förmåga att vända sina tidiga erfarenheter av livet till något bra för sig själv och sin familj. Hon blev  endast 48 år, men Magnus levde i ytterligare 39 år. Han gifte aldrig om sig och båda ligger begravda på Västra Skrävlinge kyrkogård.

Tidigare Elinainlägg hittar du här: Elina Carolina!

Bilden ovan från Nobelvägen av det som jag tror var Elinas hem är tagen någon gång på 60-talet av en okänd fotograf.

Det var som jag trodde! Elina Carolinas tilltalsnamn visade sig att vara Elina så nu har hon både för- och efternamn. Det senare visserligen lånat, men ändå ett steg framåt i hennes identitet.

I förra avsnittet Elina Carolina /3 hade Elina kommit till fjärde familjen där det nu visar sig att hon fick stanna till vuxen ålder. Hur hon hade det är svårt att avgöra, men jag tror att familjen Cederlund blev en fast bas för henne tills hon formats till vuxen och förhoppningsvis fanns de till för henne även senare. Familjen hade egna barn och förutom Elina ytterligare två fosterbarn.

När Elina fyllt arton år fick hon plats som piga hos en lantbrukare i Södra Sallerup där hon stannade cirka ett år. Jag kan tycka att arton år är ganska sent för en första anställning och misstänker att hon efter avslutad skolgång fick gå i lära/arbeta hos Cederlunds som hade lantbruk. Det är knappast tänkbart att någon vid den tiden gick omkring på en lantgård och slog dank och i synnerhet inte en Elina Carolina med okänt ursprung.

Vistelsen i Sallerup blev inte lång och nästa anställning för Elina blev som jungfru hos familjen Comét på gamla Väster i Malmö och vi är nu framme vid år 1902. Jag funderar självklart över vilken person Elina egentligen blev efter den tuffa starten i livet, men jag kan tänka mig att hon blev följsam och lydig för hur skulle hon annars överlevt? Församlingsböckerna säger inte mer om detta nu än tidigare, men hade hon inte skött sig hade det definitivt noterats. Jag tror faktiskt att Elina blev en mycket skötsam och noggrann person, en som fick anstränga sig lite mer än många andra för att visa att hon dög och därmed kunde vara säker på att ha ett berättigande i livet. Ingenting kan ju ha varit självklart för henne.

År 1903 var Elina tillbaka hos Cederlunds i Svedala ett tag tills hon fick en ny anställning som tjänarinna i en lantbrukarfamilj i Oxie. Där stannade hon till 1906 då hon enligt flyttningsboken i november samma år flyttade till Sofielund i Västra Skrävlinge. I inflyttningsboken för Skrävlinge står på raden ovanför Elina att en Magnus Mårtensson från Limhamn flyttade till samma sida som Elina i församlingsboken. Det lyste för dem! Elina hade gjort ett eget val och skrev i december 1906 Elina Carolina Mårtensson. 

Fortsättning följer …

Förra inlägget om Elina slutade vid lille julafton 1885 och hon skulle då flytta vidare från barnmorskan Eugenia enl. avis. till Svedala. Med sig hade hon Clara som enligt flyttningsboken också kom från Eugenia, men hon finns trots det inte upptagen på samma adress som Elina. Det handlar förmodligen om en direktleverans från en förlossning där Eugenia medverkat, därför bokfördes hon aldrig. Precis som Elina var Clara också barn till en okänd moder och fader. Elina var nu två och ett halvt år och skulle för tredje gången flyttas till nya vårdnadshavare. Jag funderar över hur hon kom dit och jag tror nog att det blev hennes första tågresa. Vid den tiden fanns Malmö-Ystadjärnvägen och tåget bör redan då ha stannat vid Svedala. I annat fall kanske Börringe och sedan hästskjuts därifrån till nya hemmet i Svedala.

Vid Svedala församlings inflyttningsbok tog allt en vändning och varken Elina eller Clara hittades någonstans. Jag sökte framåt i tiden och hittade först 1889, den 1 april, Elina inskriven som fosterdotter till en familj i Svedala och enligt noteringarna kom hon då från Caroli församling i Malmö.!? Jag har nu ett glapp på nästan tre och ett halvt år och jag undrar var hon fanns då?  Och Clara!! Jag får backa bandet lite senare, men nu stannar jag hos Elina i Svedala från år 1889 och hoppas att jag inte tappar bort henne fler gånger. Det är också väldigt lätt att tappa bort människan bakom ett namn när man försöker följa hen i arkiven. Det blir lätt för mycket årtal och kvarter hit och dit och det blir ingen riktig väv av det hela, men jag anstränger mig. 

Vistelsen hos första fosterfamiljen i Svedala blev kort eftersom fostermodern dog 1891 och Elina som vistats där i nästan två år fick flytta till en ny fosterfamilj i Svedala och det var där hon för första gången fick låna ett efternamn för troligen krävde skolgången ett sådant. Hon är nu åtta år och ska anpassa sig till livet i sin fjärde familj. Lilla vän!

Fortsättning följer.
Tidigare inlägg hittar du här: Elina Carolina

… som enligt församlingsboken var dotter till okänd moder – och fader om ni frågar mig – placerades omgående efter födseln som fosterdotter hos en familj boende i en nybyggd fastighet i kvarteret Lärkan på Lugnet. Det är alldeles i närheten av södra Saluhallen på Föreningsgatan som då ännu inte var uppförd. I fosterfamiljen fanns två barn varav det yngsta var två och det äldsta sex år. Det ser stabilt ut i kyrkboken och det ger hopp, men inte längre än till november 1884 för då är Elina tillbaka hos barnmorskan i kvarteret Höken. Hon var då nästan ett och ett halvt år. Självklart kan vi fundera över varför och på hur det gick till och hur Elina reagerade, men skälen och själen var inget man skrev om i församlingsboken i en tid då det primära för de flesta människor i Malmö var att få tak över huvudet och mat för dagen, men sett med dagens ögon är den hanteringen svår att ta in.

Eugenia hette barnmorskan i Höken. Hon var en fyrtioårig änka som hade två egna söner, en äkta och en oäkta. Utöver dessa två hade hon när Elina återkom tio andra barn som hon tog hand om. De benämns som fosterbarn eller barn till okända mödrar och vissa av dem skickar hon vidare till andra hem. Fyra avlider före sin ettårsdag och ytterligare ett barn kort efter det att barnet fått ett nytt hem i Ystad. Till sin hjälp i verksamheten har Eugenia pigan Karna. Det var här hos Eugenia, Karna och tio barn, levande och döende, i kvarteret Höken som Elina hamnade. Jag borde titta närmare på Eugenia lite längre fram i tiden, men jag lägger energin på Elina (fortfarande utan efternamn) istället. Efter nästan ett år hos Eugenia, på lilla julafton 1885, förflyttades Elina till Svedala och jag pustar ut ett tag innan jag följer henne vidare. 

Tidigare inlägg om Elina hittar du här: Elina Carolina.