… glider kvinnan i bild fram på en sparkstöttning. Nej, det är ingen rullator för den var inte uppfunnen då. Då, kan väl vara tidigt tjugotal och platsen sydöstra hörnet av Gustav Adolfs torg. Det vackra huset rakt fram och Katolska kyrkan till höger hade då fortfarande cirka fyrtio år framför sig innan skopan kom. Har ett mycket svagt minne av dessa byggnader.

En sparkstötting hade jag som liten, men jag tror inte att det var särskilt ofta den användes. Eftersom jag inte sett en sparkstötting i Malmö på väldigt länge får jag kanske för yngre läsare förtydliga vad det är. Man kan väl säga att det är ett mindre fordon på medar som kräver rejält med gnistrande snö. Krispiga vinterdagar, sådana som vi inte sett på länge. Meen, man vet aldrig …

Kanske var det samme okände fotograf (misstänker Otto Ohm) som sneddade över gatan och tog en närmare bild av Katolska kyrkan. I så fall var året 1926.

Det är glest mellan inläggen nu och det kommer att vara så ett litet tag till. Jag kan dock inte som vykortsskrivaren skylla på tvätten. Det är helt andra projekt som upptar min tid. Sånt som kommer att synas! Det gamla vykortet gav mig i alla fall en puff till att skriva och berätta om hur det förhåller sig. Tecknar vänligen Karin. : )

Foto ur Bertil Widerbergs bildsamling.

…  och det vill vi väl inte missa? Kanske blir det dagar i hängmattan eller i nåt liknande, fast bekvämare! ; ) Vad vi än gör så håller vi avstånd, håller i och håller ut!

Det har varit en lång bloggpaus, men tro därför inte att jag latat mig. Tvärtom faktiskt! I en annorlunda och på många sätt förlamande tid har jag hängett mig åt nya projekt som delvis har med Malmö att göra. Resultaten kommer förhoppningsvis att synas längre fram. 

För övrigt har en mängd fotografier och vykort/album skannats in och fräschats upp för att läggas in i bildgalleriet. Vartenda vykort är dessutom läst och några av texterna kan faktiskt knytas till tidigare inlägg i denna blogg. 
Minns ni Ida Jacobsson som fick ett fint diplom för sin medverkan på Skånska Jubileums-lantbruksmötet i Malmö 1914? Om inte, kan ni läsa det här: Här är Ida 

Kan ni tänka er att i ett av dessa vackra brevkortsalbum satt ett vykort ställt till samma Ida från grevinnan Coyet på Torups slott?! Tydligen har Idas vävnader från utställningen lånats ut till Torups slott under en tid. Henriette Coyet som värnade om skånsk allmogekultur höll sommartid kulturella evenemang och trädgårdsfester som lockade tusentals besökare. Så uppmärksamheten kring Idas hemslöjd tog inte slut med lantbruksutställningen. 

Fotograf: Gunnar Sixtensson

… närmare bestämt på svenska flaggans dag 1937, roade sig två flickor med att kasta boll mot en husvägg på Linnégatan 66. På Linnéskolan strax intill vajade den svenska flaggan i vinden. I trädgården på andra sidan huset bjöds dagen till ära på kaffe med dopp.

Sedan 1983 är flaggdagen vår officiella Nationaldag och från 2005 även nationell helgdag så idag, den 6 juni 2020, firar vi oss alla igen! Ha en glad Nationaldag! 

p.s. Om någon blir sugen på bollkastning har jag för mig att ”10:an” kastades ungefär så här:
10 kast mot vägg, fånga bollen direkt.
9 kast mot vägg, klappa händerna tre gånger. 
8 kast mot vägg, en studs mot marken.
7 studs i marken, mot vägg.
6 studs mot marken (som en basketboll).
5 kast mot vägg, fånga med en hand ??
4 Hjälp!
3 Kast mot vägg, men kast under benet.
2 Kast mot vägg, klapp framför, klapp bakom, klapp framför.
1 kast mot vägg, snurra ett varv och fånga bollen (för de yngsta får bollen studsa i marken en gång innan den ska fångas). Jag väljer nog att titta på … ; ) d.s.

Foto Auto Images

…  en dokumentär från 2003 om Margit Nielsen som arbetade hela sitt liv på Mazetti, från 14 års ålder fram till pensionen, finns nu på SVTplay och kan ses till den 20 maj 2021.

”För flickan från statargården söder om Malmö blev chokladfabriken en doft av det goda livet. Öppenhjärtigt och humoristiskt tar hon med oss på en färd genom ljus och mörker, genom barnrikehus och fattigruckel. Men ’En doft av choklad’ är också en djupt personlig film om den stränge fadern och om sjubarnsmamman som gav Margit det bestämda rådet – skaffa aldrig barn.”

En doft av choklad är en film jag gärna ser om och om igen och blir varje gång lika berörd. 

Klicka på länken nedan!

En doft av choklad

… fick många vykort. Ett av dem, en Glad Pingst-önskan daterad den 25 maj 1912, ser vi här. Tante Greta i Åhus undrade hur det stod till med familjen och tänkte särskilt på hur det var med Tullias pappa. Hon undrade också om de reste till Cimbrishamn. Greta ville att Tullia skulle skriva till henne eftersom hon själv haft lite brått och dessutom inte mått så bra. Efter pingst inväntade hon dessutom sina hyresgäster som jag förmodar var sommargäster. Jag är säker på att Tullia skrev tillbaka!

Jag tänker att vi borde börja skriva vykort igen för som det är nu blir det inte mycket framtiden får veta om våra göranden, låtanden och tankar.

… var jag inte född, men kan nog föreställa mig hur det kändes att stå på svenska sidan och se ljusen tändas på andra sidan sundet. Det är i dagarna 75 år sedan!

När orden tryter ska man nog vara tyst och inte skriva för skrivandets skull. Visst är det konstigt att orden tryter när man har så mycket man vill säga. För min del gäller att fundera färdigt för att komma till en välgrundad slutsats, klä den i ord och anpassa mitt beteende till situationen. 

Det tar tid att inse att det som jag tidigare tyckte var så självklart att jag inte ens reflekterade över det inte riktigt gäller längre. När pandemin började få fäste i Sverige trodde jag till en början att det här nog skulle vara över till sommaren, men så blir det ju inte. Det kostade på att inse det, men jag vill inte bli sjuk och jag vill heller inte genom mitt beteende medverka till att någon annan blir sjuk och därmed i förlängningen överbelasta vår sjukvård.

Det är förenat med sorg att inse att äldre och yngre generationer inte kan ses på ett naturligt sätt på ett bra tag och att de där konserterna eller roliga tillställningarna inte blir av just nu eller under oviss tid. Jag tror vi måste vara kreativa (rita nya kartor) och hitta andra lösningar för att tillvaron ska bli så bra möjligt ändå. Jag är ganska säker på att vi, när vi äntligen ser ljuset i tunneln har fått fördjupade insikter om vad som är viktigt i livet. 

Håll ut!

Under tider av social paus kan gamla svartvita bilder arbeta på flera sätt. De kan till exempel uppträda sminkade i färg och till och med bjuda på musikunderhållning. Kvinnan på bilden väntar bara på förslag. Nåt lite glatt som går att vissla till kan väl vara lämpligt? Med hjälp av flygeln tippar jag att det är tidigt 1920-tal och om jag inte har fel för mig var väl Ernst Rolf artisten på modet. Vad sägs om ”Säg mig vem du umgås med” och några andra dåtida örhängen? Musik, tack!

Håll ut!