Kategoriarkiv: Gamla foton, vykort eller annat som berättar …

Medan vi duckar

Har ni tänkt på hur gamla bilder av människor, platser och händelser ökat på sociala medier? Jag tror att vi i hotfulla tider tar fram och tittar på det som är och har varit viktigt för oss. Våra nära och kära, de som finns och som har funnits. Våra rötter! Vi skalar av och mycket av det som vi tidigare trodde var viktigt för oss skänker vi inte särskilt många tankar. 

För vår egen och andras skull får vi fortsätta att både ducka och ge viruset en bredsida ett bra tag till, men när ljuset i tunneln blir synligt tror jag att vi är mera måna om varandra och bättre inser vad som är viktigt i livet.

Håll ut!

Bilden ovan är tagen ur Bertil Widerbergs fotosamling. Den är färglagd i efterhand, men lite färg just nu kan väl inte skada? 

På Vintrie byväg


Foto ur Torgil Larssons bildsamling.

… som när fotot togs år 1900 i Gessie församlingsbok benämndes ”Gässie 7&8 vester om vägen” stod familjen Tilda och Nils Larsson med barn och piga framför sitt hus. Nils Larsson står i församlingsboken som handlande och på hörnet av huset längst till vänster i bild kom något år senare butiken som Tilda skötte. Nils som på den tiden på många sätt var aktiv i Bunkeflo och Vintrie drabbades av en sjukdom som gjorde honom sängliggande en tid. Han avgav under sin sjukdomstid ett löfte till sin hustru Tilda om att om vår Herre lät honom bli frisk igen skulle han bygga ett missionshus i änden på längan ni ser till höger i bild. Nils blev frisk och höll sitt löfte om att bygga ett missionshus. År 1907 flyttade familjen till Kalkbrottsgatan i Limhamn och kom med tiden att benämnas som ”Larssons i tornet”. Nedan tornhuset på Kalkbrottsgatan som år 1939 revs i samband med tanken om en förlängning av Kalkbrottsgatan. Sonen Algot (pojken i skrindan) lät då bygga upp ett nytt hus som står kvar än idag. 


Foto ur Torgil Larssons bildsamling.

På Vintrie byväg ligger än idag Tilda och Nils Larssons hus och ser ut som nedan. 


Foto från Google kartsök.

Ett minnenas café

… är väl en fin idé?! I ett mysigt rum med tända ljus, kaffe och goa kakor kan vi ljuga friskt för varandra om hur mycket bättre allting var förr. ; ) Jag tycker det här är ett kul initiativ och det verkar som om det fortfarande finns plats på caféet som rymmer 25 personer.

Du som är riktigt kaffe- och Malmösnackesugen klickar på länken nedan och anmäler dig!

Minnenas café – Min barndoms Malmö

Med modern teknik

… kan kan man snart färglägga hela sitt svartvita arkiv med ett enda musklick. Men kan en dator verkligen veta exakt vilken färg mormor hade på broschen? Nej, knappast, men datorn kan välja färger så att det ser väldigt realistiskt ut och så är det kul att se dået i färg. : )

Ångfärjan Malmö i Malmö hamn runt förra sekelskiftet. Foto ur Bertil Widerbergs bildsamling.

Bilder som för oss närmare

… Malmöbor från förr, i detta fall en flicka vid tiden kring förra sekelskiftet, är intressanta. Bilden ovan är tagen i Rundningen på Gustav Adolfs torg och i bakgrunden ser vi Rivierans hus. Hus vi känner igen och som förenar oss med den tiden eftersom de fortfarande står kvar.

Flickan i bild känner jag igen från tidigare fotografier och tror att hon tillhörde någon av de kända Malmösläkterna. Jag studerar hennes ansikte och tänker att om vi asfalterade marken där hon står och satte vår tids dräkt på henne skulle vi nog datera bilden 2020. Jag tänker då att det egentligen inte finns några moderna barn! Nu som då har barn samma behov av mat, husrum, kärlek, trygghet och uppskattning. Kort sagt, en varm och fast hand att hålla i under resans gång mot självförverkligande. 

Om jag tänker rätt!

Har nu studerat bilden från mitt förra inlägg ”En skånsk höststorm” och känner mig ganska säker på att husarerna står uppställda på kasernområdet. Lägg märke till det lilla huset längst till vänster i bild som jag markerat med en pil. Det vi ser är en del av en kasernbyggnad. Husen i bakgrunden bör, om jag tänker rätt, vara bostadshus på Rönneholmsvägen.

Fick hjälp med mitt tänk av Bo Johnson som skriver så här:

”Ja, jag vet. Upp till vänster syns en bit av Maribogatan. År 1944 byggdes husen längs Krutmeijersgatan som skulle komma att gå över huvudena på Husarerna. Mellan husarerna och Krutmeijersgatan blev en äng och koloniträdgårdar. Min familj bodde i hörnhuset Maribogatan/Krutmeijersgatan från 1944 till 1958. Mitt barndomsparadis. Många minnen.”

Tusen tack, Bo!

En skånsk höststorm

… med vindstyrka på 30 sekundmeter drog i slutet av september 1914 fram över Malmö och den Baltiska utställningen. Stormen förde med sig att det Baltiska tornets takparti stod och svajade några dagar för att slutligen rasa ned. Lyckligtvis skadades inga människor eftersom utställningen omedelbart stängdes av, för att åter öppnas när faran var över.

Med tanke på snön är bilden ovan troligtvis tagen några månader senare, vintern 1914-15. En tuff tid för Malmö och världen. Jag frågar mig nu var husarerna står uppställda och med hjälp av kolonistugorna i bakgrunden ska jag väl så småningom kunna ge ett svar. Under tiden får ni studera tornet som det såg ut under glansdagarna, med takparti och allt …

Palladium fyller 100!

Ända sedan biografen Palladium stängde i slutet av 1990-talet för att senare göras om till kulturhus har jag glatt berättat för mina barn och andra som velat höra på att den första film jag såg på denna biograf var Skilsmässa på italienska med Claudia Cardinale och Marcello Mastroianni i huvudrollerna. Jag minns att jag var väldigt stolt över att ha lyckats slinka in på barnförbjuden film. Skor med taxklack var till hjälp. Inför Palladiums 100-årsjubileum har jag letat efter vilket år filmen gick just där. Fick märkliga förslag av Google tills jag insåg att något var fel. När jag bytte ut Claudia mot Daniella Rocca gick filmen igång på Palladium. : ) När jag nu tittar på klippet känns filmen lika gammal som Palladium. Ridå!

https://www.youtube.com/watch?v=fHrq5z8uHRo

Palladium firar jubileet med historiska jubileumskvällar och Teatermuseet inviger den 15 februari en utställning om Palladium. 

På väggar som ska rivas

… var det i går premiär för ett 11 minuter långt foto- och filmverk som loopades fram till midnatt och sedan rullade under natten mellan 04.00 och 7.30.

Varje kväll under februari månad kommer verket att visas på samma sätt. Verket består av bilder som Jean Hermanson tagit på Kockums och i vissa fall är bilderna inte visade tidigare. Den loopade filmem visas på kortsidan av Blå hallen som är den stora industrihallen där det en gång byggdes fartyg och vindkraftverk. Blå hallen ska rivas under de kommande åren och invändigt har arbetet redan inletts.

Om vi ställer oss på Beijerskajen, bakom Minc så har vi enligt Sydsvenskan bästa positionen för att se bilderna som lär vara mellan 20 och 30 meter breda. Enligt min uppfattning bör man nog ställa sig på Bassängkajen för att kunna se Blå hallens kortsida, men jag kan ha fel … Nåja, det kommer att visa sig.

Jean Hermansons bilder visas i storformat på vägg i Varvsstaden.