Något som liknar snö faller från himlen idag, men jag tvivlar på att det är upptakten till en vit jul. Den som gillar snö får istället njuta av Gunnar Sixtenssons bilder av Tärningholmsgatan och Regementsgatan tagna cirka 1960.

Bilden nedan är från tiden ”mellan två hus”, Husarkasernen och Kronprinskomplexet.

Ett bildminne från en Luciafest den 16 december 1923 ställer frågor. Vad var Barnens Lycka? Eftersom fotografen Nils Jönsson, anställd på Malmö Yllefabrik, var fackligt aktiv så kan det här vara en Luciafest anordnad av en barnverksamhet som drevs i facklig regi och kallades Barnens Lycka. Eller så var det något helt annat … Kanske någon läsare vet? Här syns inga stjärngossar, men det är ganska tidigt på 1920-talet så hela processionen hade kanske inte trätt in i städernas luciatåg än. Det var förresten först vid den här tiden som de svenska textvarianterna till den neapolitanska Luciasången skrevs. Att Luciahögtiden bygger på legenden om Sankta Lucia från Syracusa vet vi nog alla och att namnet Lucia kommer av latinets lux som betyder ljus. Välkommen Lucia!

Eftersom dagens namn är Oscar (grattis!) tar jag tillfället i akt att som utlovat visa något av det som kom som en hälsning från Cecilias tid. Det är ett minnesblad som utgavs  med anledning av Oscar lls sextioårsdag den 21 januari 1889. På födelsedagen gav kungen en soupé på Stockholms slott för hela kungliga familjen, samtliga ministrar, diplomatiska kåren, de fyra talmännen i och medlemmar av riksdagens kamrar, ärkebiskopen, högre militärer med flera, tillsammans 1 100 personer. Ett litet nätt gille! 

Kungen fick en massa telegram från furstliga personer, bland andra kejsarna av Japan, Ryssland, Österrike och Tyskland, kejsarinnan Augusta av Tyskland, kungarna av Portugal, Italien och Danmark, storhertigen av Nassau och Baden samt drottningen av Holland.

Folket hyllade kung Oscar vid en kortege som utgick från Kungliga slottet och passerade Norrbro, Nybron, Hamngatan, Regeringsgatan söderut, Fredsgatan till Drottninggatan, Kungsgatan, Vasagatan, Stora Nygatan, Slussplan, Skeppsbron och åter till slottet under ljudliga hurrarop av de enorma massorna som fyllde gatorna. Troligen fanns drottning Sophia vid hans sida och hjälpte till med vinkandet. Det finns mycket mer att berätta om Oscar ll, men det är sånt som det inte står något i minnesbladet om. Det tar vi en annan gång …

… vid Triangeln år 1925.

Ibland är det som om att bilderna kallar på  mig och säger att nu vill vi synas på bloggen. Eller är det så att jag av okänd anledning kommer att tänka på en viss bild och tycker att den kallar på mig? Ibland vet jag inte. Oavsett vem som kallar på vem är vi nu på Södra Förstadsgatan alldeles invid Triangeln och Idoffs skor. Ser ni fotografens skugga? Pojken till vänster är Gunnar Sixtensson vars egna foton och släktfoton förgyller bildgalleriet. Bredvid honom står Sonja, en vän till honom och hans familj. Titta på brevlådorna! En För korsband och större brev och lådan längst till höger troligtvis för vanliga brev och så en frimärksautomat alldeles intill. Inte fel!  Märker att jag skriver om sånt ni själv kan se, men jag är rädd att ni ska missa detaljerna. ; ) 

… sa fotograf Otto Pettersson till kvinnan på bilden som nog knappt vågade andas. Det är en intressant bild som jag tror kan dateras cirka 1875. Frisyren och kläderna talar för det och dessutom var Otto Pettersson verksam som fotograf i Lund och Malmö mellan åren 1865 och 1888. Kvinnans smycken är intressanta och stämmer väl med tiden. Eftersom hon har hål i öronen, eller är piercad om ni så vill, funderar jag över när öronclipset kom till Sverige. En googling berättar att det var först på 1930-talet och att det på 50-talet fick sällskap av skruvörhänget. Fick också veta att  Nordiska museet just nu har sitt smyckeskrin öppet. Ett skrin som visar och berättar om smycken genom tiderna. Skrinet hittar du här: Smycken.

… but I hope you always know
you’ll be with me wherever I go.

Jag tror att det var lite så avsändaren tänkte när hon valde kort till Anna Pettersson i Trelleborg. Anna hörde förmodligen hemma i Malmö, men avståndet mellan städerna var vid den tiden ganska stort så det fick bli ett kort till tröst vid hemlängtan! ; )

… (på Hipp alltså) och det är fredag, så tycker jag att vi slår oss ner och pratar om annat än gamla hissar en stund. 

Här kommer lunchmenyn! Ja, smörgåsbord räcker gott och väl för min del … : )

Ha en trevlig helg!

Jag är kvar ”i hissen” eftersom det kom ett bud om att Malmös första hiss fanns/finns på Hipp och jag stegrade mig direkt.

Den 17 januari 1898 registrerades Aktiebolaget Hippodromen hos Patentverket av byggmästare Müller, grosshandlare Hjorth, konsul Hörstedt, källarmästare Törnqvist och apotekare Tesch. Tre dagar senare åkte hela gänget på studieresa i Europa. Herrarna skulle studera hippodromerna i Berlin, Leipzig och Dresden. Arkitekten Teodor Wåhlin som ritade Hippodromen var också med på resan. Ännu var inte det gamla ridhuset som låg på tomten där Hipp skulle byggas ens rivet, men hissen på Regementsgatan 10 hade då gått både upp och ner ett bra tag. Det hade förresten även hissen i Wienska palatset gjort om än inte så många gånger. 

Det står faktiskt i Hipp – Cirkusen som blev teater, som blev kyrka, som blev teater skriven av Jan Richter, Björn Vinberg, Ragnar Gustafson och Marianne Dahlbäck och Göran Månsson att  Malmös första hiss fanns där, men de höftade väl lite grann. De tyckte nog inte att det var så himla petigt med vilken hiss som först och det gör inte jag heller, men under själva jakten på fakta stöter jag oftast på något oväntat eller spännande som ger mersmak. Så maila gärna in ett nytt hissbud och jag lovar att ta hand om det.

Förresten, boken jag nämnde ovan är väldigt trevlig och rikt illustrerad från början till slut och kan hittas på bokborsen.se.

Tack vare protesten fick jag en tur till gamla (då nya) Hipp som Passepartout i Skånska Dagbladet daterad 2 november 1899 beskrev på detta sätt: … och öfver det hela hvilar en elegans och stilfullhet som står i harmoni med den prägtiga, verkligen storstadsmessiga lokalen. Vi hörde också en åskådarinna efter föreställningens slut vid utträdet ur cirkusen utbrista: ’Kors, att vi verkligen äro kvar i Malmö!’ Ja, man kunde sannerligen under gårdagens föreställning tro sig försatt till ett af kontinentens största cirkusetablissement …

… gjorde mig nyfiken och jag tog mig därför till Regementsgatan 10. Där öppnade sig tyvärr en   fullt modern hiss, men det förändrar ingenting. Malmös äldsta hiss kan mycket väl ha suttit där.

När jag nu inte fick se någon gammal hiss på Regementsgatan 10 var det nära till nummer 8 för kanske fanns där en vacker gammal hiss till tröst. Jag fick möjlighet att gå in i det vackra huset, också det från slutet av 1890-talet. Det uppfördes av byggmästare Nils Jönsson (senare Stenmarck) som också bosatte sig i huset. Ritningarna var signerade Lindvall&Boklund. Titta vad som mötte mig!

Fick för ett ögonblick jag för mig att det var denna hiss som var den äldsta, men att 8 av misstag blivit 10 i diskussionerna på sociala medier och andra ställen. Klev in och åkte högst upp. Jag blev annat varse när jag lite senare kom ut på gården och förstod vad jag, tre stora labradorer med husse (alla lika vänliga) nyss hade åkt med. En grön plåtlåda i det fria! Ridå! : )

Om ni tittar på den imponerande trappinteriören och den vackra glasdörren märkt ”Hiss” så förstår ni att jag för ett ögonblick trodde något helt annat. 

Besöket här blev en trevlig parentes i mitt sökande efter Malmö äldsta hiss. Gick sedan hem och jämförde brandförsäkringsvillkoren för Regementsgatan 10 och Wienska palatset och kom fram till att den ursprungliga hissen på Regementsgatan 10 måste ha varit cirka 9 månader äldre. Alltså just nu Malmös äldsta hiss! Men, man vet aldrig om det kommer nya bud. Hur kom jag egentligen in på det här med äldsta hissen i Malmö? Jo, det var ju via porttelefonen på Wienska palatset … Gode tid! : )