… om vem de gamla kabinettsfotona i släktalbumet föreställer så kan i alla fall uppgifter om fotograferna vara till hjälp för att bedöma var- och vid vilka årtionden bilderna är tagna. Med pincett kan man försiktigt dra fram bilder utan att skada bildfickor som med åren blivit sköra.

Eftersom de flesta foton i mina gamla släktalbum är tagna av kvinnliga fotografer har jag  haft stor nytta av ”Kvinnliga Fotografer i Malmö 1860-1920”, en intressant katalog över drygt 150 yrkesverksamma kvinnor. Forskningsarbetet som gjorts av arkivarie Anette Sarnäs säljs på Malmö Stadsarkiv för en hundralapp. En så intressant och dessutom rikt illustrerad katalog.

På tal om släktforskning så  hoppas jag att ni uppmärksammat att Malmö Stadsarkiv i samarbete med Malmö Släktforskarförening anordnar en egen Släktforskningens dag kommande lördag den 14 maj. Det blir ett öppet hus med många spännande föredrag. Mer om detta kan ni läsa här: Släktforskningens dag: Öppet hus. 

Brevbärare utanför Malmö Posthus cirka 1910.

”Posthusets gyllene kupoler höja sig dominerande öfver stadens husmassor, högt och storståtligt som Österlandets mäktiga minareter. … Från expeditionslokalen väller brefbärarehorden ut. De samla sig i flockar, draga truppvis genom staden och sprida sig distriktsvis.
Han är stilig, brefbäraren, i uniformens mässingsglitter.
Mössan sitter käckt på nacken och brefpacken håller han hårdt i handen, nästan krampaktigt, stolt öfver medvetandet att sprida tusentals nyheter, sorgliga eller glada, ut till den stora allmänheten.
Och det icke utan, att detta stora uppdrag har förlänat hans person en viss grad av pondus och medveten ryggstyrka.
Hur väl känna vi icke hans tröttsprungna steg i trapporna? Hur lyssna vi icke efter hans tvåslagsringning på tamburklockan, och till slamret i lådan, när brefet dunsar ned!
Han är allas vår vän, han, den passive bäraren af godt och ondt, och kärleksguden Amors hjälpsamme budskickare.”

Ur boken ”Malmöluft och annan luft, af Caluna” skriven av journalisten på Skånska Dagbladet Folke Lundberg och utgiven i Malmö 1914.

… satt någonstans i Hyllie by och malde kaffebönor den ”25.6.1911”. Det är allt jag vet om bildtillfället, men önskar att jag visste mer. Jag kan ju ändå räkna ut att Ida och Alma var den kaffemalande kvinnans  brorsdöttrar och att kaffet de bjöds på var alldeles nymalet. Vad gott det måste doftat!  På den tiden existerade väl inget annat än kokkaffe, men Amalie Auguste Melitta Bentz, född 1873 i Dresden, uppfann redan 1908 metoden att brygga kaffe med hjälp av pappersfilter. Samma år startade hon tillsammans med maken Hugo Bentz företaget Melitta-Werke Bentz i Dresden, men det dröjde nog rätt många år innan Melittapåsarna kom till Ida och Almas mormor i Hyllie by.

… nästa gång!
Trycker!
”STANNAR”

Mera spårvagn kan du åka helt gratis och blippfritt via Den Bildens galleri som du hittar här: denbilden.se/spårvagn

… skickade Anna Jönsson till nära och kära 1911. Det krävdes mycket folk för att sköta den stora gården och ägorna så troligtvis var Anna anställd som piga. Arbetsgivaren bör ha varit Lotten Kockum, änka efter Ludvig Kockum som avled 1905.

Det verkar som om Anna trivdes bra och njöt av den vackra miljön, men funderade över hur de hade det ”derhemma”.  Det förbryllar mig lite att kortet som är daterat den 1 juli 1911 innehåller en gratulation till moster på Karindagen. Jag, om någon, måtte väl veta när Karin-dagen infaller och vill protestera, men bör nog kolla en gammal almanacka först. Sagt och gjort! Nej, Karin hade även 1911 namnsdag den 2 augusti så Anna har helt enkelt gratulerat i förskott. Hoppas att hon fick svar på sin önskan om brev och i det en speciell hälsning från mormor.

Det här var före kulspetspennans tid så Anna fick kämpa med stålpenna eller reservoarpenna med ojämnt flöde. Den stora plumpen i adressfältet är nog orsak till att kortet skickades i kuvert och kanske skrevs adressen för säkerhets skull med blyerts.

Jag önskar att hon kunnat ana att hennes hälsning även skulle komma oss till del!

Fotograf K. W . Gullers Nordiska Museet

… och om och om igen drabbas vanliga och oskyldiga människor av krigens fasor och det gör mig arg, ledsen och rädd. Tänker att jag ändå måste hålla huvudet kallt och engagera mig på ett klokt sätt. Goda råd om detta hittade jag här: MSB