… skickade Anna Jönsson till nära och kära 1911. Det krävdes mycket folk för att sköta den stora gården och ägorna så troligtvis var Anna anställd som piga. Arbetsgivaren bör ha varit Lotten Kockum, änka efter Ludvig Kockum som avled 1905.

Det verkar som om Anna trivdes bra och njöt av den vackra miljön, men funderade över hur de hade det ”derhemma”.  Det förbryllar mig lite att kortet som är daterat den 1 juli 1911 innehåller en gratulation till moster på Karindagen. Jag, om någon, måtte väl veta när Karin-dagen infaller och vill protestera, men bör nog kolla en gammal almanacka först. Sagt och gjort! Nej, Karin hade även 1911 namnsdag den 2 augusti så Anna har helt enkelt gratulerat i förskott. Hoppas att hon fick svar på sin önskan om brev och i det en speciell hälsning från mormor.

Det här var före kulspetspennans tid så Anna fick kämpa med stålpenna eller reservoarpenna med ojämnt flöde. Den stora plumpen i adressfältet är nog orsak till att kortet skickades i kuvert och kanske skrevs adressen för säkerhets skull med blyerts.

Jag önskar att hon kunnat ana att hennes hälsning även skulle komma oss till del!

Fotograf K. W . Gullers Nordiska Museet

… och om och om igen drabbas vanliga och oskyldiga människor av krigens fasor och det gör mig arg, ledsen och rädd. Tänker att jag ändå måste hålla huvudet kallt och engagera mig på ett klokt sätt. Goda råd om detta hittade jag här: MSB

… när jag ser bilden ovan från år 1900, men ändå inte.

Fotot påminner på nåt sätt om busshållplatsen på Mäster Nilsgatan där jag ibland hoppar på femmans buss. Jag menar bakom S:t Petri kyrka, alldeles i närheten av Trekungahuset. Går dit och tittar!

Njae, men det stämmer ju inte …

Går till ”Malmö stads historia del 4” och därifrån till Brf Trekungahuset och förstår att jag är på rätt spår. ”I hörnet av Mäster Nilsgatan och Östergatan låg tidigare, sedan 1700-talet Aspegrenska Gården. Detta vackra gamla korsvirkeshus monterades ner och flyttades 1910 till Lilla Torg i hörnet av Larochegatan, där det i dag rymmer en av många restauranger vid torget.”

Tackar samtliga inblandande, inklusive fotografen Carl Wilhelm Roikjer, för att ha bidragit till att vidga mitt vetande. Går till Lilla torg en dag för en bild som syr ihop det hela.

… saknades inte i det gamla Malmö och ovan ser vi reklam för Wiens, Sederholm & Co, en av flera dryckesleverantörer i Malmö. Hjalmar Wiens och Bertil Sederholm startade i mitten av 1870-talet sin firma för försäljning av vin och sprit i parti och minut. Både Hjalmar och Bertil var tidigare speceri- och diversehandlare och hade redan då hand om brännvinshandel i stan. Trots detta såg många de båda herrarnas företagsidé som djärv, men de lyckades. Ett av skälen till det lär ha varit att de arrenderade flera gästgivargårdar i Skåne. Utöver de som redan nämns i reklamen även Hörby, Kviinge och Hammenhög och de ropade dessutom in flera spriträttigheter på auktion och fick därmed kontroll över försäljningen.

Runt förra sekelskiftet stod företaget i sitt flor i ett nytt palats på Östergatan med lager under hela fastigheten, och utöver detta i hyrda källarlokaler i stan. Kontor och butik fanns i husets bottenvåning.

Wienska palatset på Östergatan runt förra sekelskiftet Fotograf okänd

Hjalmar Wiens och Bertil Sederholm på kontoret Östergatan 35 Fotograf Victor Roikjer

Wiens, Sederholms butik på Östergatan 35 Fotograf Victor Roikjer

Med det nya seklets förändringar i spritförsäljningslagstiftningen fick strukturen på firmans verksamhet förändras vilket bland annat innebar att alla filialer indrogs och försäljningen skedde endast från lagret på Östergatan. Hjalmar blev godsägare och ångbåtsredare och Bertil österrikisk-ungersk konsul. Bertil var dessutom medlem i Malmö fornminnesförening (i vars årsskrift från 1977 är hämtade) och ingick föreningens första styrelse 1909.

Det Wienska palatset står lyckligtvis kvar än idag och de framgångsrika herrarna vilar i de pampigaste gravarna på Pauli mellersta kyrkogård, men fick ingenting ta med sig dit de gick.

Det fanns fler spirituosahandlare i det gamla Malmö, men om dem en annan gång. Nu har jag uppdaterat mig själv, och förhoppningsvis er också, med hjälp av ett gammalt reklamblad med starka drycker från Wiens, Sederholm & Co.

… var min första tanke när jag såg bilden ovan, tagen på Metzéns Färgeri och Kemtvätt på Södra Förstadsgatan omkring förra sekelskiftet. Sin egen smutsiga byk kanske? En fabriksarbeterska vid den här tiden hade det inte alltför fett och kunde knappast lämna bort sin egen tvätt till någon tvättkvinna. I bästa fall fanns kanske en tvättstuga hennes närhet så hon slapp tvätta i köket. Fanns det ingen gårdsplats att hänga stortvätt på gick hon kanske till Rörsjön för att låta tvätten torka på linor dragna mellan två stolpar. Det fanns liknande torkplatser på andra platser i staden, men på vissa av dem fick man betala en slant till gubbar som gick och drog tvättlinor.

Att se kvinnor skrubba och skölja tvätten i det  som ovan börjar likna Rörsjökanalen var inget ovanligt och tittar man på bilden så förstår man varför.

Nu kan det ju vara så att kvinnorna i bild tänkte på något helt annat än det jag tror, till exempel på att se prydliga och arbetsamma ut framför fotograf Roikjer. Det där får vi aldrig veta, men vad vi säkert kan veta är att samtliga tvätteribilder, förutom den med tvättdäcket vid Pauli kyrka, är tagna på Metzéns tvätteri (eller dess företrädare)  som grundades 1850 av färgaren Carl Otto Murman som satte upp ett färgeri på Södra Förstadsgatan 18. August Sandgren övertog rörelsen 1892 och lät bygga en en kemisk tvättanstalt i anslutning till färgeriet. Så småningom trädde ingenjör Eskil Metzén in som ägare och gav företaget sitt namn. Under Metzéns ledning påbörjades ett rejält uppsving och företaget behöll sin ledande ställning i Malmö under en stor del av 1900-talet, men upphörde helt 1999.

… som jag önskar alla ska bli gott, har jag roat mig lite med att läsa gamla dagstidningar. Det är förstås inte bara på nyåret jag gör det, men lite då och då och hittar ofta artiklar jag kan knyta samman med bilder från mitt galleri. Tycker på något sätt att jag befinner mig mera på platsen där och då. Ja, ni förstår nog hur jag menar! Nedan Sydsvenska Dagbladet från 5 januari 1902. Det är på dagen 120 år sedan!

Förutom reklam, förlovningar, födslar och dödslar hittar jag en vädjan från Gamla Barnasylen till en välvillig allmänhet att skänka en skärv eller beklädnadsartiklar och därmed bereda barnen julglädje. Självklart tänker vår tids läsare att julen den 5 januari borde vara nästan överstånden, men på den tiden varade julen nog längre och de frivilliga krafterna försökte väl också få julens eftervärme att gagna barnen.

Om Gamla Barnasylen (före detta Småbarnsskolan) hittar jag följande historik författad av Malmö Stadsarkiv:
”Stiftelsen Småbarnsskolan bildades år 1843 med ändamål att på vardagarna kostnadsfritt bereda medellösa föräldrars barn i åldern 2 till 7 år omvårdnad och undervisning.

Lokaler för barndaghemmet skaffade föreningen i Skjutsinrättningens byggnad på Djäknegatan där man kunde ta emot ett hundratal elever. 1871 ändrade stiftelsen
namn till Gamla småbarnsskolan och 1893 ändrades det sistnämnda till Gamla Barnasylen i Malmö, vilket man ansåg vara ett adekvat namn på inrättningen.

1893 och 1895 gjordes några mindre ändringar i stadgarna. Den sista stadgeändringen skedde 1931.

1929 fick Gamla Barnasylen egna lokaler vid Södra Långgatan 12-14 och här stannade barndaghemmet föreningens tid ut. 1950 vände sig styrelsen till stadsfullmäktige med en begäran om att staden måtte överta barnasylen, då denna för sin verksamhet numera var helt beroende av stadsanslagen. Den 1 januari 1951 övertog Malmö stad barndaghemmet.
Förtecknade handlingar överlämnades till stadsarkivet 1951.

Malmö i februari 1975
Torbjörn Fogelberg

Reviderad i stadsarkivet i april 1990
Barbro Möller Östergren”

Gamla Barnasylen f.d. Skjutsinrättningen ser ni till vänster på bilden ovan som togs av Harald Bager 1901. Adressen var då Djäknegatan 33 (idag nr 29) så på hörnet Djäknegatan och Baltzarsgatan, (idag Citygaragets parkeringshus) har vi platsen där huset låg. Funderar över varför man ändrade ”Gamla Småbarnsskolan” till ”Gamla Barnasylen”, men kanske berodde det på att det faktiskt var mera av en tillflyktsplats än en skola.

Hoppas att kunna hitta en bild på barndaghemmet på Södra Långgatan 12-14 (gamla Lugnet) dit flytten gick 1929. Då var förmodligen Barnasylen inte längre beroende av välvilligas skärv och utvecklades i riktning mot vår tids daghemsverksamhet.

Av och till har ni kanske problem med att klicka upp/förstora bilderna, men det beror på att det pågår en omarbetning bakom kulisserna av Den Bildens galleri som ska hänga ihop med bloggen. Det är ett övergående problem som jag hoppas att ni har överseende med.