Kategoriarkiv: Gamla foton, vykort eller annat som berättar …

Malmö Förskönings- och Planteringsförening

Lämna ett svar

… till glädje för alla Malmöbor, firar 140 år! Inför firandet beslutade föreningens styrelse att arbeta fram en jubileumsbok som sammanfattade och beskrev verksamheten från 1881 till 2021. Nu är boken här och det tackar vi för!

Jag tycker att boken är vacker och upplägget beskriver ”Plantans” imponerande verksamhet på ett bra sätt. Den är dessutom rikt illustrerad med historiska- och nytagna bilder och tematiska kartor som lockar till upptäcktsfärd i Malmö. Boken finns hos de flesta bokhandlare och på Stadsbiblioteket.

Då, nu och framåt!

2 svar


Fotograf C.W. Roikjer

”De gingo i takt som soldater” och kanske pratade de tre männen i bild om den nära förestående rivningen av Malmö Frökontors magasin på Carlsgatan som de strax skulle passera. Om jag ser rätt ser vi Navigationsskolan till vänster- och Hushållningssällskapets hus (idag hotell) till höger i bild. Reklamgaveln bör då ligga ungefär mitt emot Tullvisitationshuset på Skeppsbron.

Enligt Malmö stads adresskalender 1896 arrenderade Malmö Frökontors ägare, C.V. Svensson, tomterna nr 11 och 12 i kvarteret Ägir och enligt en uppgift kring en annan bild av byggnaden ägde Kungliga Postverket 2/3 av kvarteret. Med tanke på att vårt ståtliga posthus år 1906 invigdes på ungefär samma plats stämmer nog det påstådda tomtägaskapet. Om de tre männen förfasade sig över rivningen av frökontoret får vi inte veta, men vi har väl knappast något emot den nya byggnaden, Centralposthuset, som uppfördes efter arkitekten Ferdinand Bobergs ritning. 

Tack vare nedanstående artikel, en bilaga som medföljde Sydsvenskan för ett tag sedan, kom jag att tänka på den gamla bilden av Malmö Frökontor som nu fick sin ungefärligt rätta plats på då-kartan. Men nu är nu och Centralposthuset står redo för en ny glansperiod och det tackar vi för!

 

I Allhelgonatid

Lämna ett svar

… vandrar tankarna tillbaka och ljusen på kyrkogården vittnar om minnen och saknad. När jag igår letade efter ett speciellt foto av nära och kära för att visa mina barn hittade jag en liten hemgjord almanacka. Den är gjord av en blå anteckningsbok, ni vet en sådan som man fick i skolan. Ni som varit med ett tag vet nog precis hur den såg ut och vilka anteckningar den var tänkt för. ”Karin 8A” vittnar om att jag var cirka femton år när jag bestämde mig för hur jag ville använda den. Månadsbilderna med en liten dikt måste jag ha klippt ut från någon tidning, gissningsvis Bildjournalen eller liknande. Resultatet är ju ganska rörande. 😉

Har en känsla av att jag tidigt i livet funderade över existensen och tid som var före min. Självklart har de flesta redan förstått att jag känner mig väldigt levande när jag får berätta om, och visa bilder på det som en gång var. Känns lite märkligt när jag sätter ord på varför jag gör det jag gör.

Tror inte att någon av mina gamla lärare ännu hänger med och kan läsa detta, men tror att jag är förlåten för min självsvåldiga användning av anteckningsboken. För visst vad det väl kreativt och dessutom lärde jag mig ju tolv olika dikter?!

Tänder ännu ett ljus!

En gammal fickspegel

2 svar

… sökte sin historia och jag visste att jag någonstans sett en skylt ”Malmö Glasindustri” , men var? Gick till mitt bildgalleri och sökte ”Spårvägsgatan” och där satt den!

Det var verkligen i ”den elfte timmen” år 1974 som fotografen Rickard Bengtsson lyckades föreviga Spårvägsgatan 14. Om glasindustrin fick leva vidare på annan adress vet jag inte, men någon läsare kan kanske berätta? Den gamla fickspegeln som speglar alldeles utmärkt har nu fått ett hem i min handväska.

Anna Margareta /2

Lämna ett svar

Nu har jag hittat rätt bokhandlare Niclas Hans Thomson (1793-1874) som även var bibliotekarie, förläggare, författare och översättare. Han lär ha varit son till handelsman Hans Thomas Niclasson och dennes hustru Anna Margareta. 

Nu gäller det att (så långt det går) bevisa att Niclas, född den 8 november 1793, var son till Hans Thomas Niclasson och Anna Margareta, och det kan jag  med hjälp av födelseboken för S:t Petri församling i Malmö (1792-1823). 

Då har jag hittat Anna Margareta, men vet ännu inte särskilt mycket mer om henne än att hon var gift med handelsmannen Hans Thomas Niclasson och att hon var 23 år när Niclas föddes. Enligt Svenskt Översättarlexikon var Anna Margareta, förutom hustru, även kusindotter till sin man. Gräver vidare och fortsättning följer …

Där och då!

Lämna ett svar

Texter på gamla vykort är ofta relaterade till motiven och ger oss glimtar av enskilda människors liv och upplevelser i Malmö. Här visar Hilda sin arbetsplats, Malmö Bomullsspinneri, och två vänner/arbetskamrater till henne. 

De mörka tumavtrycken får mig att tänka på olja och har nog  tillkommit när Hilda visat det färdiga kortet för arbetskamraterna. Hildas hälsning, postad år 1912 är så tydlig att jag inte behöver ”översätta” den. 

Eftersom kortet är postat 1912 måste vi befinna oss i den då nya fabriksanläggningen vid Trelleborgsvägen (nuvarande Mobila). Undrar om jag inte har foton just därifrån? Återkommer till detta!

Om vännen G

Lämna ett svar

… fick en vy med svar på om hen var förlåten får vi retfullt nog aldrig veta, men varför be om ursäkt om man är utan skuld? ; ) 

”Löjtnantsgatan och Tekniska skolan, Malmö. 9/2 02
G…. sänder de hjertligaste hälsningar, ber så mycket om ursäkt därför att jag ej var bestämd men skulden var ej min hoppas att du förlåter mig och ej är mera förtretad än du svarar mig med vy hoppas att du uppfyller mina önskningar beder Vännen G….”

”Lone – en liten tösabit”

2 svar

… som fick följa med hem från bibblan blev en ny och värdefull bekantskap. Lone, författaren Lilian Gimnell, berättar om mellankrigstidens Malmö och den oro människor kände inför morgondagen. Hon låter oss möta de människor som stod henne nära och vi får ta del av folklivet på Möllevången. Vi får känna doften från godisaffären Pallas, känna på tyger i Hilma Lundbergs affär, mata fåglarna i Pildammsparken och då höra om det sorgliga öde som drabbade hennes morfar vid anläggandet av Baltiska utställningen. Ofta sitter vi i mormors kök i solskenshuset på Falkenbergsgatan som är den trygga världen för Lone, en värld som helt plötsligt hotas. Lone berättar direkt från hjärtat om den delen av sin barndom också och när jag nu läst färdigt vill jag nog kalla henne – en redig liten tösabit! 

Tyvärr är boken slutsåld, men det finns inom kort ett tillbakalämnat exemplar på Malmö stadsbibliotek. Lämnar när jag satt punkt.