…  och Lugnet, men var är jag nu? Det här ska gå att lösa med hjälp av gamla fotografier!

Utan tvekan står jag  på Lorentzgatan med Östra Långgatan till vänster och i bildfonden syns  Västra Långgatan. Då jag nu påstår att detta är absolut rätt skakar det lite i tidigare inlägg, hörnet Lorentzgatan och Östra Långgatan. Traskar tillbaka och funderar kring det. Att det aldrig kan bli lugnt på Lugnet. Paus! : )

… och nu minns jag vad Lennarth Grönsterwall berättade om detta motiv. Precis när kvinnan med barnvagnen (i bildreflexen) passerade hördes en jädrans smäll. Det var bröderna ? som hade startat ett av sina vanligt förekommande gårdsbråk. Jag fick en uppfattning om att dessa bröder var Lugnets egen björnliga. De gick omkring och kände sig farliga, men lyckades aldrig riktigt skrämma någon.  Det är som jag misstänkte Stålgatan i riktning österut mot Rörgatan. Tvärgatan till höger i bild måste då vara Bolagsgatan. Tyder året till 1962.

Ovan har vi Gottfridsgatan, vid hörnet Östra Långgatan, i riktning Västra Långgatan. Det intygar Per Erik Gustavsson med fotografiet nedan taget den 31 augusti 1965, samma årtionde som Lennarths akvarell. Rivningskåkar?

©Per Erik Gustavsson

Om bilden ovan säger jag lite försiktigt hörnet Lorentzgatan och Östra Långgatan, kvarteret Orren. Denna gång tar jag till hjälp Åke Waldemar Larssons gouache nedan från samma tid och hörn, men i riktning Östra Långgatan. I fonden anslutningen Västra Långgatan. 

Åke Waldemar Larsson Malmö Museer.

Medger att jag  är ganska vilse i bilden ovan, men det känns som om jag borde ha Storgatan någonstans i fonden, men det är bara en känsla … Kikar på minnestavlan över Lugnet och ser om jag kan komma vidare med hjälp av den.

Det här var marigt, som att leta efter en nål i en höstack.

Kan den här flygbilden hjälpa? Nej!

Upp och ner då? Nej, inte det heller!

Då får det motivet ligga till sig lite! Kanske det kommer ett tips! : )

… jag ska nog kunna placera de flesta av Lennarths motiv på den gamla Lugnetkartan, men det tar lite tid. Här kommer ytterligare två från utställningen på Wowragården att fundera över.

… var grannsämjan ibland ansträngd och enligt Lennarth kunde ”vågorna gå höga på torra lann” i kvarteret Näktergalen, närmare bestämt mellan Östra Långgatan 14b och 16a.

Akvarell av Lennarth Grönsterwall daterad maj 1965.

Ovan ser ni Lennarths egen Lugnetkarta med ”osämjan” utmärkt av mig och därför på ett ungefär.

… är som bekant på tapeten igen och det fick mig att leta i gömmorna efter foton från Lennarth Grönsterwalls utställning ”Lugnet i akvarell” på Wowragården sommaren 2007. Som tur var rådde inget fotoförbud vid utställningen och jag tänker därför pytsa ut det som finns i filen ”Grönsterwall”. 

Lennarth Grönsterwall föddes 1919 i sjubarnsfamilj på Lugnet i Malmö. År 1925 flyttade familjen till Kirseberg, men 21 år gammal återvände Lennarth till Lugnet. Han bodde på Kaptensgatan, Storgatan och Kasinogatan innan han på 1980-talet flyttade till Persborg. 

När planerna på att riva Lugnet dök och upp och började ta fart fångade Lennarth det ena motivet efter det andra med ritstift, penslar och akvarellfärger. Åren gick och Lugnet revs, men lyckligtvis uppmärksammade någon på det nya Lugnet hans akvareller och det blev en uppmärksammad utställning där. Lennarths dröm var att Malmö Museer skulle visa akvarellerna och den drömmen gick i uppfyllelse på Wowragården sommaren 2007 och han var oerhört nöjd. Han vill sedan fortsätta att berätta om Lugnet, men krafterna sinade. År 2012 gick han bort och tavlorna skingrades åt olika håll.

Jag hade kort före utställningen på Wowragården nöjet att träffa Lennarth i hans bostad på Persborg och fick en tre timmars genomgång av akvarellerna med vidhängande kartor som visade husens exakta positioner. Till varje motiv hade han något spännande att berätta. Med en lång trästicka pekade han ut detaljer i motiven. Vi hann även med en fika och jag minns att han ”dagen till ära” tog en ny melittapåse då han bryggde kaffe. Han ansåg att en melittapåse använd mindre än fem gånger var slöseri med resurser. Han var en sparsam och förnöjsam man. Vi bestämde oss för att träffas igen efter utställningen för han hade så mycket mer att berätta. Det blev tyvärr inte så eftersom hans hälsa började svikta, men han skrev ner delar av sin historia. En fantastisk historia som jag hoppas kunna återkomma till, men nu till akvarellerna. 

Det kommer några till, men jag stannar här ett tag och försöker orientera mig. Är det inte Stålgatan i riktning Rörgatan vi ser längst upp till vänster?