Alltför ofta måste jag avsluta presentationen av en bild med okänd fotograf och det känns inte riktigt bra, men fotografers namn har en förmåga att suddas ut med tid som går. Ibland stöter man på en bild igen i någon bok eller annat sammanhang och helt plötsligt har man namnet och kan glatt plocka bort okänd. 

Ovanstående bild har jag sett många gånger, men har nu sett den sammankopplad med fotograf Elina Nelander, vars namn jag tidigare inte kände till. Började leta och kom fram till att det fanns mer än en fotograf Elina Nelander i Sverige runt förra sekelskiftet. Den aktuella Elina föddes i Östraby 1872 och dog i Lund 1967. Jag hittar henne i Malmö Fornminnesförenings årsskrift från 1977 och får veta att hon hade sin ’kopieringsatelier`i fastigheten Skomakaregatan 29 och fick vid ett par tillfällen (december 1910 och januari 1912) styrelsens uppdrag att fotografera rivningsobjekt och utgrävningar i Malmö. Elina nöjde sig tydligen inte med att fota rivningsobjekt och utgrävningar för jag hittar henne senare i samband med andra stadsbilder presenterad som okänd fotograf – tillverkad av Elina Nelander, vad det nu kan innebära …  För dagen får jag väl ändå se fotografen som gick ända fram till Frans vid avtäckningen av hans staty den 17 juli 1915, och som lyckades fånga livet runt avtäckningen på ett väldigt levande sätt som okänd fotograf – tillverkad av Elina Nelander.

Fotograferna Roikjer har nämnts i ett tidigare inlägg rörande kabinettsfotografiet, men Carl Vilhelm (1842-1902) med familj, hustrun Camilla född Kirchoff (1845-19?) och sonen Victor Roikjer (1871-1933), alla tre skickliga fotografer förtjänar ännu ett inlägg. Historien nämner sällan Camilla, men man kan nog anta att det ofta var Camilla som stod bakom kameran då det gällde porträttfotografering. Att vara kvinna och fotograf accepterades vid den här tiden, men det förutsatte att yrket utövades i ateljén.

 Carl Vilhelm, som föddes i Köpenhamn 1842, började arbeta i en bokhandel men övergav denna bana och etablerade sig istället 1862 som fotograf i Helsingör. År 1870 flyttade han till Sverige och drev fotoateljéer i Göteborg, Vänersborg och Halmstad, men flyttade 1878 vidare till Malmö där han 1881 övertog fotograf Hilda Sjölins ateljé på Västergatan 64. Färden gick sedan snabbt vidare till Södergatan 13 och slutligen påträffades företaget i präktiga lokaler i det då nybyggda huset på Södergatan 18. Den kungliga hovfotografen Carl Vilhelm var, då Svenska Fotografers Riksförbund bildades, en självskriven medlem av styrelsen och satt som juryman vid Stockholmsutställningen 1897. Roikjers var också den enda Malmöfirma som erhöll högsta pris för porträtt som utdelades inom svenska och danska fotografiska avdelningarna vid Industriutställningen i Malmö 1896. Carl Vilhelm lär även haft ett finger med i spelet när Sveriges första filmvisning ägde rum vid samma utställning. Carl Wilhelm Roikjer räknas som den störste av gamla Malmöfotografer med den bästa fotodokumentationen av staden vid förra sekelskiftet. Resultatet – drygt 1 500 stora glasnegativ finns i Malmö Museers fotohistoriska samlingar tack vare Malmö Fornminnesförening som köpte bilderna och donerade dem till museet.

Exempel på foto med stadsmiljö tagit av Victor Roikjer vid hörnet av Östra Rönneholmsvägen och Jörgen Ankersgatan omkring 1910.

Enligt 1898 års företagskalender är det sonen Victor, också han kunglig hovfotograf, som nu äger firma C V Roikjers, vilket antyder att sonen då tagit över verksamheten. Victor, som utbildad av sin far gick i dennes fotspår och med förkärlek fotograferade miljöer i Malmö, blev också aktiv i Svenska Fotografers Förbund och dessutom dess förste ordförande i Södra kretsen. Det är ibland svårt att avgöra vem i familjen Roikjer, far eller son, som stått bakom kameran, men då det gäller det porträtt- och kabinettsfotografier var det, som jag tidigare nämnde, i många fall Camilla som stod bakom kameran, men vars namn sällan eller aldrig nämndes eller nämns i samband med det färdiga fotografiet signerat Roikjers. Efter maken Carl Vilhelms död 1902 övertog och drev hustrun Camilla Atelier Favorit på Södra Förstadsgatan 25 fram till år 1909. 

… en framstående bildmakare som balanserade mellan det dokumentära och personliga. Georg Oddner som föddes 1923 i Stockholm fann tidigt i livet  glädje i musik. Han varvade jobb och kvällsstudier på Konstfack med att vara trummis i Putte Wickmans sextett.  År 1950 bestämde han sig för att satsa på fotokonst och sålde allt vad han ägde och hade för en biljett till USA. Med hjälp av ett introduktionsbrev från Sten-Didrik Bellander blev han assistent till den store New Yorkfotografen Rickard Avedon. Efter två år återvände han till Sverige, men valde Malmö framför Stockholm eftersom han inte ville ”återfalla” till jazzen. Han öppnade 1952 sin egen studio i Malmö och varvade reportage, reklam och mode  Reportageresorna som gjorde honom internationellt uppmärksammad blev många: Sovjetunionen, Vietnam, USA, Spanien och Sydamerika är några exempel.  År 1957 fick han som förste fotograf ställa ut på Malmö Konstmuseum och året därpå i Lunds Konsthall.

Georg Oddner avled 2003 och det är Malmö Museer som förvaltar hans bilder – 670 000 negativ. Ett trettiotal av bilderna finns numera i Statens porträttsamling på Gripholms slott och han är representerad i många offentliga och privata samlingar.

Nästan alla Oddners bilder handlar om möten med människor så denna bild kan väl vara ett av undantagen, men den speglar väldigt väl den svenska sommaren 2015 fram till nu.

… gjorde verkligen skäl för sitt namn! Visst är de elegant förevigade dessa två kvinnor som ser ut att vara systrar! Ateljén som låg på Lundavägen 5 startades av Peter Elegance och övertogs sedan av Wilhelm Andersson. Trots att många Malmöbor fotograferats i denna ateljé finns det knappast något skrivet om den. Det fanns även en Atelier Elegance i Köpenhamn, ”special-atelieret for kabinetskort”, som etablerades i slutet av 1800-talet av en Peter Nicolai Hansen. Kanske blev denne Peter Hansen med tiden Peter Elegance som öppnade en filial på Lundavägen 5 i Malmö.

… föddes i Åkarp år 1866. Hon var yngst av fem syskon och det var hennes syster Elna som utbildade henne i fotografyrket. Fadern som blev änkeman flyttade med sina barn till Malmö 1879. Cecilia öppnade 1890 en egen fotoateljé på Södra Förstadsgatan 36 (26) och antog i samband med detta sitt yrkesnamn, Nelson.

Cecilia var långt ifrån den enda kvinnliga fotografen i staden. Mellan  1860 och 1910 fanns det ett hundratal fotoateljéer och minst en fjärdedel av dessa ägdes av kvinnor. Vid sidan av Hilda Sjölin och Anna Frankel var Cecilia Nelson den främsta kvinnliga fotografen i slutet av förrförra seklet. Hon gjorde sig tidigt känd som en skicklig barn- och kvinnofotograf och dessa var merparten av hennes kunder. Hon hade även filialer i Lomma och Östratorp.

Cecilia Nelson gifte sig 1894 med fotografen Hans Olsson och drev tillsammans med honom firman fram till 1920. Paret flyttade efter detta till Limhamn där Cecilia genast öppnade en ny fotoateljé på Linnégatan 46 som hon drev fram till 1935. Cecilia Nelson avled den 9 april 1939 och lär vid sin bortgång ha varit mycket välbeställd.

Här ser vi Sveagatan, en gata vars namn är från tiden före Limhamns inkorporering med Malmö stad 1915. Varför just denna gata heter Svea framgår inte någonstans så vi får anta att Moder Svea, symbolen för Sverige, är inblandad här. För den som är intresserad av Malmös gatunamn och dess historia och utveckling kan jag rekommendera Leif Ljungbergs bok: ”Gatunamnen i Malmö”. Boken utgavs 1960 och jag är säker på att den kan köpas antikvariskt.

Bilden togs av fotograf Eric Jeppsson (1896-1972) som var verksam i Malmö 1911-1972. Jag tror till och med att han var kunglig hovfotograf. Eric Jeppsson hade sin ateljé just på Sveagatan och jag vill minnas att huset till vänster är just detta hus, som även var familjen Jeppssons bostad.  Vi befinner oss i korsningen av Sveagatan och Järnvägsgatan och jag gissar att bilden är tagen på 20- eller 30-talet. Visserligen hängde staketet runt huset med långt in på 60-talet, men jag tror ändå att bilden är tagen mycket tidigare. Eric Jeppsson signerade undertecknads konfirmationsfoto, ett foto som av någon anledning aldrig blev klart. Nu är det ju definitivt för sent, men det där har jag lärt mig leva med …  ; )

Jan Troell, svensk filmregissör, manusförfattare och fotograf hade under sin uppväxt i Limhamn Eric Jeppsson som mentor. Jan Troell som är född i Limhamn bodde under sin barndom strax intill Eric Jeppsson.

En okänd tös porträtterad i Hilma Rudes ateljé i Malmö fick mig att börja leta efter denna fotograf och ateljé. Jag hittar Hilma i Svenska Fotografers förteckning anno 1899, men det står inte mycket mer än: Etabl. 1893 i Landskrona flyttad 1895. Däremot finns det många fotografier signerade Hilma Rude på nätet. Tillägg! Nya uppgifter från en fotograföversikt daterad 1920 berättar om en annons från 1898 som lyder: ateljén öppen söckendagar 9 – 7 helgdagar 10 – 5 eleganta förstaklassiga fotografier utföres. Enligt adresskalendern finns Hilma Rudes ateljé på Södergatan 13 (12) mellan åren 1898 och 1908,  men 1909 har ateljén övertagits av Georg Reisinger.

Man kan väl anta att den här lilla tösen var hemmahörande i Malmö och jag tycker att Hilma har lyckats porträttera henne fantastiskt fint.  En fotografering vid denna tid var tidskrävande och inte särskilt enkel, och att fotografera barn krävde en hel del både av barn och fotograf. Att framställa ett vackert porträtt var dessutom förenat med mycket hantverk och retuschering skedde för hand. Så har vi fotobaksidan/kartongen som i sig är ett verk. 

Fotograf Hilma Rude – väl värd att nämnas!

En fotograf med Malmöhistoria!
Sveriges äldsta fotostudio i rakt nedstigande led startade år 1901 och tre kreativa generationer av  Rosengrenska kvinnor och män har förevigat Malmöborna.

1901 – 1938 Glasplåten
I seklets början arbetade första generationen, Emma och Hjalmar Rosengren, med dagsljus som enda ljuskälla eftersom elektricitet inte var förekommande. Själva fotoateljén var i princip en stor glasbur, byggd mot norr. Detta medförde att  man kunde fotografera med det mjuka norrljuset utan risk att få in det hårda solljuset. Mörka mulna dagar kunde Emma och Hjalmar jobba med exponeringstider upp till minuten, så några actionbilder blev det inte. Då ville det till att objektivet satt stilla så att rörelseskärpa inte uppstod. Därav alla stela bilder. Filmmaterialet var av glas och formatet kunde var upp till 24×30 cm.

1938 – 1982 Från glasplåt till film.
Andra generationen, sonen Kjell Rosengren, var trött på alla stela och allvarliga bilder. Kjells ambition blev därför att locka fram det personliga och glada. Kjells American Hollywood Studio, som han kallade stilen, andades glamour och blev snabbt en stor framgång. Lättarbetade kameror och mer hanterligt filmmaterial infördes.

1982 – Från film till digitalt
Tredje generationen, sonen Claes Rosengren, har en mångsidig yrkesbakgrund och arbetar med porträtt, reklam och bilder till företag och deras hemsidor. Claes jobbar med stilfulla bilder blandat med rörelse och action. Liksom sin far och sina farföräldrar har Claes en i högsta grad konstnärlig inställning till sitt arbete.

Man måste ha det i sig.
Den tekniska biten kan vem som helst lära sig
men att ta en bra bild kräver kräver något annat
och det kommer inifrån.
                                                   Kjell Rosengren