Här har jag gått var- och varannan dag sedan 1997, men aldrig har jag lagt märke till den här skulpturen med delfiner. Så igår, helt fräckt, stod den där …
Fram med konstkompassen!
”Delfiner
År:1973
Material: Järnplåt/granit
Konstnär: Sven Carlsson (Skrot-Carlsson)
Ägare: Malmö stad
Placering: Södra Promenaden 23″

Skulpturen har enligt kompassen tidigare varit placerad på Södertull, men flyttades till Promenaden 2005. Skrot-Carlsson hittar jag ingen information om på nätet, men jag har kanske inte ansträngt mig tillräckligt.

Nej, skulpturen har inte fått och får inte mina klockor att ringa och det är väl därför jag inte lagt märke till den tidigare. Så kan det väl också få vara och kanske den gläder någon annan desto mer.

Funderar istället över vad som hänt med gatlyktan strax bakom delfinerna …   ; )

… först i mötet med betraktaren sägs det, men den här gubben har jag svårt att få liv i. Han verkar frysa och får mig att känna sorg och nederlag. Vad gör han egentligen här på en gård mellan några hus på en välansad gräsmatta i Pildammsstaden?

Har numera konstkompassen som app i mobilen, men studerar verket och tycker till innan jag plockar upp kompassen och läser.

Skulpturen som är ganska liten sitter på toppen av en hög stolpe och är vänd mot ett av husen och en uppmurad grill, så någon direkt utsikt har han inte. Nu uppkommer klart frågan om vad som är vackert och vad som är fult och det är väl upp till betraktaren, men vad gäller för den offentliga konsten? Det här verket tillhör HSB, men är likväl offentligt. Den offentliga konsten ska försköna, hedra, berätta om en historisk händelse eller vara ett minnesmärke. Skälen kan säkert  vara fler. Vissa verk känns självklara för att de alltid stått där de står och är liksom avätna, andra är enligt den allmänna meningen vackra och lätta att relatera till och så har vi de som kan kännas direkt provocerande och de sistnämnda är inte oviktiga. Lite provokation är bara nyttigt annars blir stan som ett stillastående vatten – unken. Som ni märker försöker jag förlika mig med gubben och vill förstå vad han gör just här. Jag plockar upp kompassen och läser:

105.Uppnått mål
År: 1988
Material: Brons/Rostfritt stål
Konstnär: Fred Åberg
Ägare: HSB
Placering: Roskildevägen 27 H.

Uppnått mål!?
Jag undrar vilket som var mannens mål och hur han då kan tänkas ha sett ut under sin strävan dit. Och vilket var konstnärens mål? Kanske att få någon att ringa och fråga …?  ; )

Ursprungligen kallades denna skulptur för La Gamine (barnet/ungen), men försvenskades till Anna Lisa. Den skapades 1906 och placerades 1911 vid Stadsbiblioteket, men fick år 2000 flytta till Slottsparken, strax nedanför Parkbron. Det känns som om denna skulptur, i brons och granit,  alltid stått just här och det är konstigt att jag inte tog mer notis om den vid den tidigare platsen. Ett tunnband skall bilda en ram runt hennes gestalt, men det finns endast en rest av det i hennes vänstra hand. Vart tog det  vägen? Försvann kanske vid flytten? År 1947 (inte igår direkt) hade hon i alla fall hela tunnbandet att roa sig med, det bevisar ett foto taget av Berndt Johnsson just det året. Vi kan kanske trösta henne med en rockring eller nåt liknande istället?    Skulpturen skall i alla fall ses som en ögonblicksbild av flickan när hon leker med sitt tunnband. De fyra sköldpaddorna symboliserar evighet och tröghet som kontrasterar mot den ungdom och spontanitet som flickan representerar. Att skulpturen visar tydliga jugenddrag är vi väl överens om.  Jag tycker om skulpturen och tycker att den har en mycket skön plats i gången mot Slottsbron. Det där med rockringen får jag kanske fundera över …

Konstnär: Anders Olsson (1880-1955) och donator Malmö Förskönings- och Planteringsförening