Ännu en bild ur den Sixtenssonska samlingen

Det är säkert söndag och efter middagen tar sällskapet en promenad i Pildammsparken. Vädret är fint och kameran är med! Det är sent 20-tal, jag tror rent av att det är 1929. Yngsta damen i sällskapet kanske protesterar, men nix, det har inte hunnit bli trettiotal. ; )

Funderar över var i parken bilden kan vara tagen. Det är fortfarande tidigt i parkens historia och det gör det lite svårare att orientera sig, men så mycket intressantare.Tänker lite på Galatheas hage, men stämmer det med trappan? Kanske svaret finns i Ulla Hårdes bok: Pildammsparken 1914 – 2014 … En bild att njuta av medan jag letar upp trappan.

… står på en trappa och det är 30-tal. Jag får omedelbart Limhamnskänsla, men jag vet inte riktigt varför. Det kommer att visa sig att jag har rätt, men det känns underordnat just nu … Jag stannar gärna en stund till i denna bildvärme! Fortsättning följer …

Nu börjar trädgården fyllas och den lilla tösen (numera en parant kvinna) som sitter i knä hade jag nyligen nöjet att träffa. Vi pratade om bilden och hon utbrast ”det är jag i början av 30-talet och det är på Strandgatan i Limhamn”. Det kallar jag för ett klart besked som dessutom blev en bekräftelse på min känsla av Limhamn. Var på Strandgatan huset låg var däremot osäkert och det var tur, för lite måste jag få jaga. Glädjen över att till slut hitta fram ger en massa ny energi! 

Strandgatan låg visserligen en bra bit ifrån min uppväxtgata, men jag misstänker att jag omedvetet har noterat huset under barndomens otaliga turer till badet på Sibbarp. Badturen gick från Rosenvång och Linnégatan rakt ner mot Limhamns torg och sedan Strandgatan till vänster. Så jag tippar någonstans mellan restaurang Stranden och Gustavsgatan. Det kommer fler bilder … 

Här ytterligare en bild av trappan, nu med far, son, svärdotter och sondotter. Ett soligt och fint ögonblick! 

Här har ”far” slagit sig till ro i en solstol och jag kan se lite mer av huset i bakgrunden. Trappan löper rakt över något som liknar en veranda. Nu får det vara dags att leta upp huset eller i sämsta fall var huset låg, men först tänker jag också slå mig till ro. Till ro tillsammans med påsken! : )

… men fortfarande likadant i toppen. Malmö behåller sin tredjeplats, men Örebro är numera slaget av Uppsala. Det här kortet är inte större än de gamla samlarkorten så förmodligen trycktes det upp kort för alla Sveriges städer och så bytte man väl. Trollhättan mot Ystad eller Skellefteå mot Luleå … Troligtvis finns det väl någon som sitter på Stockholm, Gothenburg eller Örebro, men nix, Malmö byter jag inte bort!

… om att det är Mario Galli med orkester som ses på bilden från Kungsparken, se inlägget Music, Maestro, Please!, om man jämför med klippet nedan  från en musiktidskrift daterad 1927, och med övriga bilder längre ner på sidan som kom med vändande post från bloggläsare. Tackar! De bilderna är hämtade ur Musik i Skåne, Sydsvenska Dagbladets årsbok för 1971.

Mario Galli (1901-1937) var en svensk violinist, dirigent och kapellmästare. Redan som sjuttonåring framträdde han som solist vid en konsert anordnad av Malmö Kammarmusikförening  tillsammans med etablerade musiker som Salomon Smith och Gotthardo Vecchi. Han spelade dessutom under samma år, som extra, första fiolen i Kungliga Hovkapellet.

Mario Galli var konsertmästare i Malmö Symfoniorkester, lärare vid Malmö Musikkonservatorium, men underhöll även i olika  orkestersammansättningar i Folkets park, på Hipp, Kungsparken, Palladium och andra nöjesetablissemang i Malmö. År 1934 bildade Mario Galli, Felix Cruce, Gunnar Andersson och Guido Vecchi den omtalade Malmökvartetten. Mer om Mario Galli hittar du i Musik i Skåne – Sydsvenska Dagbladets Årsbok 1971 och MUSIKHÖGSKOLAN I MALMÖ – Hundra år av musikutbildning av Håkan Lundström, utgiven till hundraårsjubiléet 2007. 

Måste erkänna att jag aldrig hade hört talas om Mario Galli och är glad att jag hittade bilden från Kungsparken som lärde mig lite nytt. Bilder är bildande! : )

Mario Gallis orkester i Kungsparkens konsertpaviljong.

Malmökvartetten: från vänster Mario Galli, Guido Vecchi, Felix Cruce och Gunnar Andersson.

Foto: Gunnar Sixtensson

… i inlägget Jag tänker högt när jag först gissade på John Wayne! Övergav den teorin eftersom jag trodde att han var ute då. I själva verket tillhörde han De Obesegrade! Filmen hade premiär i Amerika 1970 och kom till Sverige och Malmö året efter. Gatuarbetet som vi ser på tidigare inläggs bild har inget att göra med Södergatans omläggning till gågata för den kom först några år senare. Året är alltså 1971! 

Ibland kommer bilder som egentligen hör ihop i otakt. Södergatan i en hög och Gustav i en annan, men det gör inget för man får oftast veta lite mer när man tar en omväg. Veta sånt som man kan ha nytta av vid ett annat tillfälle. : )

Jag hoppas och tror att jag har rätt när jag säger att det är Mario Gallis kvintett vi ser i bild på restaurang Kungsparken i Malmö. Att det är Kungsparken är jag säker på och tippar tiden till runt 1930. Det finns mycket intressant att berätta om Mario Galli och hans göranden och låtanden i Malmö, men jag låter bilden verka ett tag … 

Södergatan är avstängd för att det pågår något gatuarbete. Jag ser inga tecken på någon spårväg och då måste detta vara efter 1967. Förresten, fyran gick ju till och med 1973 så efter 73 då … Har för mig att jag besökt Antikvariska Bokhandeln på 1980-talet så den är inte till någon hjälp just nu. Vad jag gillade den bokhandeln! Det ser ut att vara en westernfilm som går på Scania, men westernfilmer är inte min starka sida så den har jag heller ingen hjälp av. Det enda jag kommer på är John Wayne och han var nog ”ute” då. Clintan kanske, men det stämmer inte riktigt med den suddiga text jag kan se när jag drar upp bilden. Det där måste jag bara ta reda på … Googlar lite på Södergatan och ser att den blev gågata 1978. Har för mig att det var ett somrigt tårtkalas på Södergatan i samband med att den blev gågata och då skulle detta kunna vara senvintern 1978. Kanske, eller nä … Det visar sig! ; ) 

Är i alla fall säker på att det var Gunnar Sixtensson som tog bilden!

——————————

Nej, vänta nu … Ingen premiär för westernfilm 1978 enligt ”filmåret 1978”, men jag kom nyss att tänka på The Deer Hunter som hade Sverigepremiär mars 1979. Nog minns jag den, en ruskigt bra film men den berörde mig så illa. Glömmer väl aldrig scenen med den ryska rouletten … Så Meryl Streep och Robert de Niro! Flyttar jag fram tiden ett år så håller inte gågateresonemanget ovan, men man får vara öppen för allt. ; ) Får ta ett snack med SF som får lösa året och under tiden kör jag ett klipp ur filmen.

Nix, Deer Hunter gick inte på Scania så jag backar och sätter spiken lite löst på 1978 igen, men ner ska den … Spiken alltså!