Min tanke var att det här skulle bli ett då- och nuinlägg, men det gick inte! Även om jag bortsett från familjen på denna bild (om man nu kan det) så var det omöjligt för nuet att blanda sig. Det kan väl få vara så och därför blir nästa inlägg en nubild av Malmö som blir svårslagen för dået.
Foto: Familjen Sixtensson på Skomakaregatan på 1950-talet. Ur Gunnar Sixtenssons bildsamling.
Så många gamla hus som ligger och tiger trots att de har så mycket att berätta. Som detta till exempel, det gamla Epidemisjukhuset på Zenithgatan omkring år 1900, idag ett av Malmö stads vårdboenden. Så dyker det upp ett vykort stämplat 1900 och samtalet kommer igång …
Den information jag hittar om sjukhuset är att det bedrevs tuberkulosvård under något år 1907 eller 1908 som en tillfällig lösning innan en paviljong med tillhörande ligghall stod färdig på Allmänna sjukhuset vid Pildammsvägen. Dessförinnan bedrevs tuberkulosvård i en paviljong vid hörnet Sallerupsvägen och Föreningsgatan. Tuberkulosvården drevs från sekelskiftet och fram till 1930-talet i Hälsovårdsnämndens regi. Det är i stort sett allt jag vet, just nu …
Så dök det upp ännu en bild och frågorna blev ännu fler. Hur många byggnader tillhörde sjukhuset? Tittar jag på 1914 års Malmökarta så består Epidemisjukhuset av fyra byggnader, varav en mindre. Kanske en portvaktsstuga? På bilden ovan har jag fyra byggnader, men det stämmer inte riktigt med kartan ändå. Däremot är jag övertygad om att jag står på hörnet Zenithgatan och Celsiusgatan.
Så har jag ännu en lös tråd, men den kommer att knytas ihop. Har man en gång ställt frågan blir man mera uppmärksam. Man har en beredskap för svaren som kan komma när och där man minst anar. Det gäller bara att ha öppnat upp. : ) Jag vet alltså att gamla Epidemisjukhuset bedrev tuberkulosvård en kort tid, men jag vet inte när det byggdes. Troligtvis var det från början ett Epidemisjukhus, men vem byggde det och för vilka patienter? Hur fungerade det mellan 1908 och fram till våra dagar? Och vilken var paviljongen på hörnet Sallerupsvägen och Föreningsgatan där det bedrevs tuberkulosvård runt förra sekelskiftet? Den senare en uppgift som jag hämtat från Medicinhistoriska sällskapet. Placerar detta inlägg under kategori Allmänna sjukhuset – då, och fyller på efterhand som det klarnar.
Ännu en bild och nu av ena paviljongen snett till höger, om man står vid sjukhusets entrébyggnad som sköterskorna på bild två. Man skymtar även Rörsjöskolan och det stämmer bra med kartan.
Nu vet jag att det gamla Epidemisjukhuset stod färdigbyggt 1880 och att det nya Epidemisjukhuset vid Allmänna sjukhuset togs i bruk 1908 då det gamla omvandlades till tuberkulosanstalt. Uppgifterna om att det runt 1900 skulle ha funnits en paviljong för tuberkulosvård på hörnet Föreningsgatan och Sallerupsvägen är jag nu lite tveksam till så de får ligga på is ett tag. Osvuret är bäst!
… på hörnet Södra Promenaden och Stora Trädgårdsgatan och det känns väldigt nära.
Det lyser och glimmar i de flesta fönster nu, men den gamla proletärstjärnan, eller HM-stjärnan om ni så vill, har jag ännu inte sett, men spaning pågår …
Adventsstjärnan såg dagens ljus i tyska Herrnhut på 1880-talet. Uppslaget till stjärntillverkningen kom enligt uppgift från en tysk missionär som sett den svenska traditionen med stjärngossars upptåg. Stjärngossarna symboliserar de tre vise männen som följer stjärnan mot Betlehem.
År 1912 flyttade den tyskfödda professorskan Julia Aurelius till Lund och med sig hade hon en julstjärna av den typ som tillverkades i Herrnhut. Dessa julstjärnor spreds sedan genom personliga kontakter mellan svenska familjer i Lund, framförallt med kyrklig anknytning, och herrnhutska tyskar, men de stjärnorna var klotrunda och hade uddar åt alla håll.
År 1941 startade Erling Persson – grundare av klädföretaget Hennes & Mauritz – massproduktion av adventsstjärnor och det var nu den typiska sjuuddiga och gulröda adventsstjärnan fick sin form. Under brinnande världskrig tillverkades 200 000 stjärnor av papp som såldes för 2,50. Som mest sysselsatte stjärntillverkningen 300 personer, mest norska, danska och polska flyktingar. Den sjuuddiga, gulröda stjärnan, Tindra Kristall, hängde snart i vart och vartannat fönster. Adventsstjärnan blev så populär och vanlig att den av somliga fick den något nedsättande benämningen proletärstjärna. Sedan fick naturligtvis den stjärnan konkurrens av andra stjärnor, många med asiatiskt och orientaliskt inspirerade mönster. Vackra var och en på sitt sätt, men nu är det den sjuuddiga gulröda stjärnan som hängde i de flesta fönster från 40-talet och framåt jag letar efter. Stjärnan med historia har jag hämtat från Nordiska Museet och hoppas nu få se den lysa i ett Malmöfönster!
Den här ritningen, förslag till plank kring tomten Nr 12 inom kv nr 6 Flora i Malmö på hörnet Amiralsgatan och Kungsgatan daterad 1899, har legat flera år på ett USB-minne i skrivbordslådan. Eftersom jag bor i kvarteret var den ju intressant att se, men sedan har jag av och till frågat mig vad jag egentligen har för nytta av ritningen. Jag har varit nära att radera, men alltid ångrat mig i sista ögonblicket. Tur, för plötsligt händer det!
Foto: C W Roikjer
Planket dök upp och var sjutton har jag minnet! Nej, jag slängde aldrig … Hörnan fick liv och jag kunde läsa om Kockums emaljerade ugnar som tydligen var en nyhet då och jag såg ugglan på toppen av den då nybyggda fastigheten Amiralsgatan 6 intill. I dag, 116 år senare, är den fastigheten alldeles nyrenoverad och ser precis likadan ut som då, med uggla och allt. Amiralsgatan 6 och 10 är uppenbarligen också byggda före 1900.
Planket fick ge vika för hörnhuset som stod klart 1903. Det byggdes av Frans Andersson efter Alfred Arwidius ritningar. Ugglehuset intill ritades av samme arkitekt och jag tror faktiskt att det även här var Frans som byggde. Får kontrollera vid tillfälle. Ungar mitt ute på Amiralsgatan eller rättare sagt på Rörsjögatan, för det hette den då.
Fullbordat i november 2016 och plankritningen sparas för gott.
… kommer den 31 oktober till Sverige när Vatikanen och Lutherska världsförbundet tillsammans uppmärksammar reformationens 500-årsminne i Lunds domkyrka. Dagen fortsätter med ett stort event på Malmö arena som särskilt riktar sig till unga och det får mig att tänka på när Latinskolans då nästan hundraåriga aula stängdes 1989 på grund av rasrisk. Väggarna hade spruckit och bitar av taket trillat ner. Kommunen kunde inte mer än renovera det nödvändigaste så eleverna startade en egen insamling och aulakommitténs ordförande Tobias Billström skrev till påven Johannes Paulus ll och bad om hjälp. Att man skrev till påven berodde klart på att Latinskolan en gång i tiden godkändes av Vatikanen och fick sin välsignelse av Innocentius den Vll. Ett brev på latin skickades iväg och svaret, en hälsning och 10 000 dollar, lät inte vänta på sig.
När klass H3a åkte på skolresa till Rom passade de naturligtvis inför detta på att begära audiens hos påven och i maj 1992 steg eleverna och deras latinlärare, lektor Carl Gustaf Undhagen in i den stora audienssalen som rymde 3000 personer. Påven höll ett litet tal och lektorn tackade på latin. Sedan blev gruppen välsignad.
© L’osservatore Romano Citta del Vaticano Servizio Fotografico Arturo Mari
Att jag minns detta väldigt tydligt beror på att en av eleverna/resenärerna var min yngsta dotter och jag minns att hon beskrev påven som mysig. Varken dottern eller hennes klasskamrater hade något ont att säga om en vecka i Rom heller …
Senast jag besökte Latinskolan var 1992, men idag fick jag tillträde till aulan igen och som ni ser på dagens två bilder kan man väl inte annat än tacka för påvens bidrag. Mer om Malmö Latinskola kommer i framtida inlägg.
… möttes vid hörnet Drottninggatan och Amiralsgatan och kände genast igen varann. Det var hörnhuset från 1870-talet som förenade dem och steget därifrån till att inse att Amiralsbron och Rörsjöbron var broar över samma kanal var ju inte så långt. Nu tyckte att Då verkade så idylliskt, men när det väl började röra på sig var det kanske inte riktigt så och det fanns mycket att lära och ta till vara. Nu fick väldigt klart för sig att det faktiskt själv i framtiden skulle tillhöra Då och vände tacksam och uppfylld av nya tankar tillbaka. En del tankar handlade nog om tid …
Det var en gång ett plank som omslöt en del av Folkets Park i Malmö. En dag på 70-talet tyckte de styrande i staden att planket gjort sitt och rev det. Just då råkade ett ungt par med drömmar om att bygga ut sitt lilla hus i skogen passera och för 50 öre plankan blev drömmen sann. Det gamla planket fick omfamna huset och föreningen kröntes med en vacker röd färg. På plankorna, under färgen, finns ett stycke historia i form namn, datum eller annat som berättar om ljusa och kanske även ljuva sommarkvällar i Malmö Folkets Park genom många årtionden. Att de där minnena ibland lever sitt eget liv har jag som många gånger varit övernattande gäst i det huset fått erfara. När mörkret lagt sig över skogen kan man ibland få höra tjut från spöktåg, en eldig tango eller en slowfox, och om man är riktigt lyhörd även lite fnissigt prassel i snåren … Det där är alls inget som stör för skogen träder alltid in någon gång strax efter midnatt och susar minnena till ro.
Den som vill höra skogen berätta om sitt har mycket att hämta här: Livet i Sandskogen bortom mannaminne.
… är ett av få minnen i Pildammsparken från den Baltiska utställningen 1914. Kronprinsessan Margareta (gift med kronprins Gustav Adolf sedermera kung Gustav Vl Adolf) som hade ett mycket stort trädgårdsintresse, planerade personligen och i samarbete med utställningens arkitekt Ferdinand Boberg utformningen av de två rabatter som flankerade gången fram till paviljongen. Hon planerade även vilka växter som skulle planteras där. Margareta som kom från England anammade den engelska traditionen med värmelagrande murar och de byggdes upp i cementblock, men putsades i tegelimitation vilket gjorde att murarna senare frös sönder och fick demonteras. Murarna har byggts upp igen, men nu i tegel. Till hundraårsminnet av utställningen återskapades blomstergatan enligt Margaretas skiss, en english border med ett mönster av romber. Rabatten byggdes upp av prydnadsbuskar, perenner, sommarblommor och lökväxter i typisk Art& Crafts stil.
Kronprinsessan Margareta, 1882-1920, var en mycket älskad prinsessa, uppskattad för sin öppenhet och spontanitet i officiella sammanhang. Margareta ägnade sig åt flera sporter vilket var ovanligt för en kvinna vid den tiden, och hon var dessutom en duktig konstnär och målare. Margareta och Gustav Adolf fick fem barn tillsammans. Äldst var vår nuvarande kung Carl XVl Gustafs far, Gustav Adolf, som dog i en flygolycka 1947. Av de fem barnen var endast ett en dotter, Ingrid, som kom att bli drottning av Danmark. Paret Margareta och Gustav Adolf var ett kronprinspar i tiden och Margareta lär ha varit den första kvinnan av kunglig börd som själv ammade sina barn. Den 1 maj 1920 avled kronprinsessan Margareta, som väntade sitt sjätte barn i åttonde månaden, endast 38 år gammal efter en kort tids sjukdom. Det sägs att Hjalmar Branting som var mitt uppe i sitt första majtal när han fick höra att kronprinsessan hade avlidit lär ha sagt: nu har solen försvunnit från Stockholms slott.
Blomstergatan är i år precis som Malmös övriga rabatter präglad av detta års färgstarka tema – folklore – i vallmorött och rosatonat med inslag av blåklintsblått, gult och vitt, det senare säkert i form av Margaretor.
Blomstergatan i augusti 2016 Foto: Karin Sixtensson
– och nu öppnar den på nytt! : )
Kockums skyskrapa öppnar på nytt
Foto Pål-Nils Nilsson/RA 1971
